Fredag: Grattis Anders, och tack för senast!

Han: – Vad vill du egentligen säga med den här bilden?
Många konstnärer har fått frågan och nästan lika många har haft lust att svara:
– Idiot, om jag kunde svara på den frågan hade jag inte behövt måla den.
Orsaken är enkel.
Färg är dyrare, kladdigare och kräver mer utrymme än ord.
Omständigt är det också.
– Om man ska få till det inte bara en gång kräver det en ateljé.

Röd ängel. Kan man måla så här behöver man inte kunna skriva.


Anders Wallin har en ny stor ateljé i Gustavsberg utanför Stockholm.
Han har målat i årtionden. Är etablerad, håller kurser och har haft mängder med utställningar.
Ändå hör jag honom säga under en lunch om livet och skapandet:
– Jag kan inte skriva.
Anders, det är vi medelmåttor jävligt glada över! Grattis på födelsedagen! Tyvärr missar jag partyt, är på väg till Strömsund för att förenas med mina gamla studentkamrater som aldrig verkar tröttna på att återförenas.

Mer om färgläggning: ”Alla kan relatera till ett träd” är temat när konstnären Kåre Holgersson i Bergkvara håller kurs med killar och tjejer i årskurs 4 i Torsås kommun.
Temat är de ska skapa sin egen bild av ett träd och verkar ungarna inte ha några problem med.
Varken att gestalta eller att förklara varför lite färg är mer än en massa ord:
– Jag kallar mitt träd för blodträdet, säger Tilde till Sofia Hedman på Barometern. Det är lite galna färger och jag vet inte varför jag valde dem, men det blev ganska cool och jag är väldigt nöjd.
Isak säger:
– Jag bara tog något och så blev det så här när jag målat. Jag såg att det var äpplen, så det är nog ett äppelträd. Det är färdigt nu och jag blev nöjd med resultatet.

Tioårige Måns Mansnerus Tellman vet precis varför målare målar:
– Stammen symboliserar mitt liv. Det är lite krokigt. Jag vill visa på en bild så som kända konstnärer gör. De tittar på sitt liv samtidigt som de målar och jag är en sådan person som vill få reda på mycket.

Hon: Och ovan ser ni Anders egenmålade födelsedagsskjortor. Den vita är för fredagens tårtkalas, den svarta för lördagens discopartaj. Det är det ju verkligen lite trist att missa!

Men vi träffade inte bara en konstnär, vår kompis (och multiartist…) Gunnar Brulin, som har landställe i närheten, kom också förbi och visade upp sitt senaste alster, en hopvikbar konstbok. Boken ingår i Gunnars sorgearbete Psykograferna som han tidigare i år visade på  Fabel bar i Aspudden.
– Måste ses!

Så fin! (Avslöjar inte mer av innehållet…)

 

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s