Tisdag: Därför är Sveriges nationaldag värd att fira!

(Uppdaterad 12:03, 13:20, 13:45, 19:15, 20:19, 08:59)

Kära Sverige,
Idag firar vi 500 år av en enastående resa som har inte bara format vårt vackra land utan även vår blåsiga men sommarsköna udde. På denna nationaldag vill jag ta en stund för att hedra vår historia, våra hjältar och de viktiga händelser som har präglat vår demokrati, den moderata svenska välfärdsstaten – och inte minst vår udde.

Det är Sveriges nationaldag, den 6 juni. Vad är det vi firar? Vi firar två födelsedagar! Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till Sveriges kung.
– Samma datum 1809 antogs den regeringsform som lade grunden för dagens demokrati.
I skolan, särskilt vi som växte upp norrut på 1950-60-talen, fick lära oss att det var med dalkarlarnas stöd som Gustav Vasa kunde befria Sverige från den av den danske kungen Kristian II styrda Kalmarunionen (1397–1523) sin tids största imperium i Europa – ett förtida EU som inkluderade Danmark, Norge, Sverige, Grönland, Island, Färöarna, Orkneyöarna och Shetlandsöarna, delar av Finland och Ryssland och det vi idag kallar Tyskland)

Numera vet vi att dalmasarnas roll i historien är en myt som upprepats så många gångar att vi tror på den.
– För egen del tror jag ofta och gärna på snuskskrivaren Kjell Sundbergs version i Kärlek 6 – denna klassiskt ursvenska historiebok från nådens år 1966 som jag utgår från har en självklar plats i en kommande svensk kanon, eller hur Jimmie? Enligt Sundberg var det pigorna och de kåta bondmororna som räddade den unge Gustav undan de danska fogdarna genom att gömde honom under sina kjolar.
– En varm och intressant kontext han gärna stannade i och därför gjorde allt han kunde för att slippa åka till Stockholm och bli nån slags gängledare i det nya Sverige.

Men vad är en historia utan ett slut? Det slutet kom när dalkarlarna fattade vad Gustav egentligen sysslade med.
– De blev förstås skitförbannade och jagade honom från Mora och Rättvik och ner genom Sverige, där han till slut hamnade i Stockholm.
Här pågick någon slags Vattenfestival eller Pridefest och morgonen efter, den 6 juni år 1523, vaknade Gustav med en ordentlig baksmälla i en främmande säng utklädd i tajta trikåer och kungakrona.

Nåja, så där gick det naturligtvis inte till, masjävlar! Det var själva verkat här i Småland, i dessa vilda gränstrakter (Blekinge tillhörde Danmark), som slaget stod om det Sverige vi känner idag.
– Som invandrad utböling norrifrån är jag den siste att härmed medge att det var här i trakterna mellan Brömsebro och Bergkvara som allt hände när det hände.

Som sagt, det är Sveriges nationaldag. Den 6 juni 1523 valdes Gustav Vasa till Sveriges kung och utan honom hade Sverige inte existerat som nationalstat i sin nuvarande form. Men, den 6 juni år 1809 antogs den regeringsform som lade grunden för dagens moderna svenska demokrati.
– Och därför kära Sverigefirare, idag är det inte bara Gustav Vasa vi bör fira utan även hans fiender!

Det låter som en paradox, men ibland betyder nederlag mer än segrar. Och därför vill jag nu utbringa en skål för de två bondeledarna Nils Dacke och Engelbrekt Engelbrektsson som bekämpade allt vad Gustav Vasa representerade!
– De dog för sin sak – men det är tack vare dem som vi idag sitter på våra feta rumpor och klagar över att vi får för lite bidrag!

Äras den som äras bör. Låt oss därför glömma arga dalkarlar och glada bondmoror. Låt oss istället vända blicken mot Dackefejden, den revolt som startade här i trakterna år 1542.
Eftersom solen skiner, barnen vill bada och jag ser att hon redan börjar flacka med blicken låter jag Chatty, min assistent (hon hette egentligen OpenAIchatGPT som ogift) dra den korta varianten:
– Både Dackefejden och Engelbrektupproret spelade en lika viktig roll för den svenska nationalstatens framväxt och demokratins utveckling som Gustav Vasa.

Varför? Därför att Dackefejden (1542–1543 var ett uppror mot den svenska kungliga makten och adelns dominans. Revolten utmanade den växande adeln och visade missnöjet med deras privilegier.
– Även om Dackefejden inte direkt formade den moderna svenska nationalstaten, bidrog den till en ökad medvetenhet om social rättvisa och maktfördelning i samhället. Det bidrog också till en bredare diskussion om begränsning av adelns makt och strävan efter en mer jämlik samhällsordning.
Upproret visade att det fanns en stark folklig opposition mot Gustav Vasas politik och bidrog till att forma den svenska monarkins framtid. Uppror och konflikter som Dackeupproret hjälpte till att definiera gränserna för kungens makt och sätta grunden för den svenska nationalstaten som skulle utvecklas under de kommande århundradena.

Dessutom: Sverige sägs vara världens mest sekulariserade länder. Det finns en annan poäng: Rätten att tro på vad man vill finns inskriven i våra grundlagar och även här går trådarna tillbaka till Dackefejden.
Med Gustav Vasa blev protestantismen statskyrka men i här gränstrakten levde katolicismen kvar. Kungen plundade alla kyrkor men det folkliga motståndet gjorde att centralmakten insåg att man skulle låta lokala religiösa ritualer vara en privatsak.
– 500 år senare är det en självklar del av svensk demokrati. Eller borde vara.

Engelbrektupproret (1434 – 1436) utspelades ett sekel före Gustav Vasas makttillträde men var en slags genrep för Dackefejden, Nils Dacke kallas ibland för ”Smålands Engelbrekt”.
– Å andra sidan förebådade Engelbrekts uppror på sätt och vis även Gustav Vasas triumfatoriska seger 6 juni 1523.

Upproret leddes av gruvägaren Engelbrekt Engelbrektsson och riktades mot Kalmarunionen och dess dåvarande danske regent Erik av Pommern som alltså styrde även över Sverige. Bondeupproret började i Bergslagen men spred sig även när hit i Småland, där inte minst det framgångsrika intagandet av danskarnas viktiga gränsfort i Brömsehus 1436 spelade en viktig roll.

Det är en utvikning, men en intressant sådan, apropå att fira Sveriges hjältar. I denna värld av män intogs Brömsehus (som låg mellan Grämkulla och Brömsebro) genom ”kvinnlig list” tack vare bonddottern Gundla Påfvelsson i Påboda. Hennes far hade ruinerats av de danska fogdarna, hennes två äldre bröder hade dött i striderna med de danska legoknektarna. Hon själv hade blivit förd till fortet för att ”förnöja” fogdarna, ett öde hon delade med andra bondflickor. Men Gundla var en tuff och smart tjej och ställde till med ett ordentlig gästabud – kort sagt hon söp ner de danska knektarna och släppte under tiden in Engelbrekts män genom portstugan.

Danskarna gav upp Brömsehus och när även Kalmar fallit (stans borgare satsade in i det sista på dansken) kunde bönderna åter bruka sina marker och Gundla återvände hem till Påboda, skriver Bo Alvemo i sina böcker om Södra Möre. Engelbrekt gick det sämre för. Han föll senare samma år offer för en lönnmördare på en ö i Hjälmaren, men upproret bidrog till att minska unionskungens inflytande över Sverige och stärkte den svenska identiteten och självständigheten. ”Det markerade även ett tidigt exempel på politisk representation och deltagande genom sammankallandet av en riksdag där olika samhällsskikt representerades”, konstaterar Chatty i sin stringenta 15-sekunders sammanfattning av en miljard googlingar.

Så, käre åhörare! Vi firar Sveriges 500 år och Gustav Vasas makttillträde. Men vi firar även bondeledarna Nils Dacke och Engelbrekt Engelbrektsson för deras roll för den svenska nationalstatens framväxt och demokratins utveckling.
– De utmanade den centraliserade kungliga makten, bidrog till en ökad medvetenhet om social rättvisa och maktfördelning, stärkte den svenska identiteten och självständigheten och banade väg för de demokratiska reformer som under fem sekler format den moderna svenska välfärdsstaten.
Jag avslutar därför detta tal på en udde i Kalmarsund med att citera Ulf Wickbom som i Barometern sammanfattade vår sak idag:
– Vi ska fira 6 juni, men fira rätt saker. I år ska vi därtill fira Carl XVI Gustavs 50 år på tronen. Han har gjort en enastående prestation i 1809 års anda.

Grattis Sverige! Hurra, hurra!

(– Hallå, är det nån som hör mig?)

Hon: vaddå 1809 års anda… skummade jag din (långa) text för dåligt, eller förklarade du helt enkelt inte vad det innebär? För övrigt gillar jag kungen! Hurra för honom!!!

Barn i torpet, hurra! Också värt att fira! Det är Hanna och Björn (@hanna.och.bjorn) som är här och hälsar på efter att ha ställt ut sin konst på galleri i Göteborg. Skrot är förstås också med.

Han, igen på förekommen anledning: ”vaddå 1809 års anda… skummade jag din (långa) text för dåligt”, skriver hon. Herregud, lärde sig ungarna ingenting efter 1968? Ja, idag firar vi inte bara Sverige 500 år efter Gustav Vasas makttillträde.
Det är ingen slump att vi även bör fira den svenska Regeringsformen av år 1809.

Kort resumé: År 1789, samma år som franska revolutionen bröt ut, genomförde Gustaf III envälde genom en statskupp infört envälde. Detta väckte folkligt motstånd som exploderade när Sverige som stormakt eroderade och de demokratiska strömningarna spreds i hela Europa. Efter kriget mot Ryssland, när ”vi” förlorade Finland, avsattes Gustav III:s son Gustav IV Adolf i mars 1809.
Efter två veckors arbete kunde riksdagens konstitutionsutskott lägga fram ett förslag till ny regeringsform som innebar en delning av makten mellan kungen, rådet (regeringen) och riksdagen. Även domstolar och myndigheter fick en självständig ställning och en Justitieombudsman inrättades.

Denna nya svenska regeringsform antogs den 6 juni 1809 och baserades på maktdelningsprincipen. En princip som skiljer mellan lagstiftande, dömande och verkställande makt och som fortfarande gäller i Sverige och andra demokratier, men som allehanda odemokratiska krafter runt om i världen (Kina, Ryssland, Ungern, Turkiet, Polen, USA m fl) bekämpar.
Även här i Sverige försöker politiska krafter undergräva denna princip.
– Därför firar vi även 1809 års regeringsform idag.
Åtminstone här på udden där rörsångarens knarrande blandas med svalungarnas tjatter och den svenska demokratins kör av trimmers och gräsklippare lagom tystnat till kvällens sena kvällsdrink vid havet.