Han: Idag ser vi bortom udden och Skeppeviken. På våra vanligaste kultursidor pågår en debatt om gnälliga självupptagna män som skriver romaner om sina egna gnälligt självupptagna liv. Ofta är det kvinnliga kulturskribenter som spyr sin galla – läs: sin eftertänksamma, nyanserade och välgrundade kritik – över sina manliga kollegor.
Ibland vågar sig även manliga kulturskribenter ut på manegen. På kulturdebattens stora scen bidrar kulturskribenten Niklas Ekdal med en privatspaning, ”Ett blygsamt förslag till de ältande, krisande männen” (Dagens Nyheter 8 nov 2023).
Det är ett roligt och inte alls ett gnälligt inlägg. Möjligen beror det på att Ekdahl skriver om andra mäns gnäll (Jan Myrdal, Karl Ove Knausgård, Gunnar Ardelius, Hemingway m fl). ”Penisbärare har blivit det känsliga och ältande könet”, menar Ekdahl. ”Män har makten och blir lyssnade på världen över, men likväl rapporterar kvinnor högre tillfredsställelse med livet. Trots all jävelskap är kvinnor lyckligare. Hur kan det komma sig?
– Ja, hur det kan komma sig?
Niklas låter en kvinnlig kollega besvara hans fråga, hon heter Katrine Kielos-Marçal. En gång i tiden gjorde Katrine och jag ett program ihop på TV8. Hon var rolig redan då och hennes svar på Niklas fråga är skarpsinnigt. Häng med här:
– Vi har våra könsroller, men våra könsroller är olika. Skillnaden är att ”manlighet hela tiden måste bevisas, medan kvinnlighet betraktas som ett kroppsligt faktum.”
– Att vara kvinna ”är inget pris att vinna, mera ett dike som du sitter fast i”, för att citera Katrine.
Mansrollen begränsar känsloregistret. ”Vara arg, kåt och hungrig är okej. Vinn eller försvinn, utan nåd och intimitet.”
– Priset som män betalar för sina privilegier är fruktansvärt, konstaterar Kielos-Marçal.Men, tillägger hon
– Män förstår docken sak om livet som kvinnor missar.
Nämligen att ingenting är gratis, allra minst frihet. Det märks bland annat på vad vi gillar att läsa och titta på. ”Berättelserna som män konsumerar är de mest dramatiska, om den största ondskan, de yttersta prövningarna och innerligaste lojaliteten. Uppoffringar, triumfer, smärta och ära.
Till kvinnor marknadsförs däremot filmer och romaner om ”flickmord i skärgårdsmiljö, medelklasspar som tjafsar över middagen, smala vita tjugoåringar i europeiska huvudstäder som ligger med varandra utan att lyckas kommunicera”.
Poängen är att männen har fattat livets storhet, menar Kielos-Marçal. ”Fallhöjden blir då desto brutalare, och manligheten ofta defensiv. Ett livslångt, stapplande, våldsamt försök att bevisa att man inte är kvinna.”
– Så kan man tycka.
Även om jag inte tänker riktigt så, när jag rensar avloppet i duschen från hennes svarta hårstrån med inslag av grått. Kan förstås bero på att jag i hennes frånvaro (barn och barnbarnen kallar!) äntligen får öppna min burk med fiskbullar i hummersås (Numera i praktisk plastburk) och lyssna på P1 på hög volym.
Mörkret sänker sig över udden, katterna har fått mat och gått och lagt sig. Och hon, den enda, har hört av sig från huvudstaden. För att avsluta kvällen i dagens tonart ska jag titta på en film om mannen, enstöringen och den mystiske konstnären Åke Göransson (1902-1942), som Thomas Kanger tipsat mig om.
peppekerstin.blog 
Publicerat av