Onsdag: Chili och vin, EU – och bokbål?

Hon: skickat iväg lite fler beställningar och malt mer av Chiliblandningen, klassikern. Det blev en rejäl batch, och jag tror den blev väldigt bra trots sent på säsongen. Chili(fisk) blandningen är helt slut. Fick ihop ett par till men de är förbeställda. Malde även ner de sista av Espelettechilin, de har jag eventuellt ett par kvar av…

Hämtade också en låda vin jag beställt efter att ha läst olika rekommendationer. Kul! De var inte speciellt dyra heller. Mellan 135 och 159 kronor styck. (Vet inte om han håller med om priset ;).

Lite svårframkomligt…

Tog en långpromenad mellan malningarna. Skönt, men lite kyligare. Gårdagens hårda vind hade dock avtagit, men hade lämnat vissa spår efter sig…

Han: När hon gick i skogen lyssnade jag på dagens EU-debatt i riksdagen. Det finns en gäckande vit fläck i denna debatt. Förr -i-tiden-tiden var högern för de fria marknadskrafterna spel, vänstern emot.
– När det gäller EU är det tvärtom. I Sverige.
I resten av Europa har vänstern (inkl De Gröna) i decennier förstått det uppenbara. Att EU är en motkraft till marknadskrafternas fria spel, vilket inte minst är uppenbart idag på miljöområdet där EU:s omfattade miljöreglemente är tuffare än de svenska. Att SD:are drömmer om ett svenskt frispel är mindre konstigt än att vänsterpartister och miljöpartister har svårt att släppa kravet ”Sverige ut ur EU”.
– Hur blev det så?

Vit fläck i dsagens Eu-debatt i riksdagen.

Apropå förr-i-tiden-tiden beskrev jag häromdagen mitt arbete för att mina böcker ska få samma omtanke som våra vinflaskor (vinkyl mm). Eftersom vi har mer böcker än vinflaskor betyder det att vi nu passerat 80 längdmeter fasta bokhyllor  (designade av Jocke Job’s), alla spontana bokhögar oräknade (+ ett trettiotal ouppackade flyttlådor).
– Jag vet att det är nördigt.
Min pappa hade också mycket böcker, ty i den socialdemokratiska folkhemsideologin på 1950-60-talen ingick att i varje egna hem skulle det vfinnas elektricitet och vattenklosett. Men även finns minst tio längdmeter böcker,.
Det var en del av folkbildningen.
Mina föräldrar kom från småbonde- och arbetarhem, men i Det blå huset i Blåsjöfallet fanns det minst 20 längdmeter böcker, samlade i en stringhylla som täckte en vägg i arbetsrummet.

Berättar sin version av Jan Myrdal.

Det är en ungefärlig uppskattning. Att jag är mer exakt skyller jag på Jan Myrdal. Den mannen har som bekant flutit upp på kultursidorna. I En illojal europés bekännelser (1968) berättar han om hur hans bokhyllor upphöjs till bibliotek: ”Överallt där jag bodde satte jag upp bokhyllor och samlade ihop mina böcker. Men inte förrän jag flyttade till ett torp, Tingsviken i Bro utanför Stockholm, blev mina böcker ett bibliotek. Jag hade då sexton meter … Sedan dess har mitt bibliotek tillvuxit med i genomsnitt sjuttiofem centimeter i månaden.”

Min bild av Profeten från Mariefred.

I Myrdals värld blev stringhyllor till bibliotek och tillväxten mäts i kvantitet. Förluster också. ”Jag förlorade hela mitt Belgradbibliotek, fem meter, på hotell Majestic vid min brådstörtade avresa från Jugoslavien 1948. Jag fick sälja elva meter, mest svensk skönlitteratur, för att klara livhanken i Göteborg 1952 … Jag förlorade fem meter på en vind i Paris.”
Etc. etc.
Jag vet att det nördigt. Men om jag sedan länge känner mig färdig med Myrdals politiska inflytande över vår generation av vänstermänniskor, så kvarstår bokintresset.
– Jag tillhör en läsande generation.
Tänk på det kära barn och barnbarn. Om ni får ärva nåt av morfar och farfar så blir böcker.
– Take it or leave it, ungjävlar!
Döstäda tänker jag inte göra.
Inte heller anlägga något bokbål.



Frågan kvarstår. Vad ska göra med min samling av Lenins samlade verk (2,8 längdmeter). På Facebook ger gamla kamrater goda råd. Varför inte skänka Lenins samlade till Knausgård, som tog emot Leninpriset i Varberg i helgen? Samt publicerade sitt långa tacktal, där han blandade ihop fakta och/med sanningsbegreppet”, skriver T apropå Knausgårds märkliga tacktal.
”56 utgåvor av Vladimir Lenins samlade verk” låter som ett leninismens problem, menar A.
Och det har han rätt i.
Frågan kvarstår:
– Ska jag ge bort, slänga eller bränna historiskt intressanta böcker för att jag ogillar innehållet? Till exempel har jag ett antal pamfletter där ett antal vänsterröster argumenterar varför vi aldrig borde ha gått med i EU.

Det finns många fler.

För att inte tala om Bibeln och Koranen och Toran som tyvärr har ett större inflytande över dagens elände i världen än Lenins unkna skrifter.

Publicerat av

En reaktion till “Onsdag: Chili och vin, EU – och bokbål?

  1. Till frågan om Lenin Collected Works
    Noterar att en Klas Ek säljer några av Lenin Collected Works på Bokbörsen för 154 kr styck. Med tanke på hennes vinflaskekostnader skulle ju böckerna kunna förvandlas till 56 flaskor spännande import istället [för att tala lite biblisk allegori].
    Att denne Klas Ek dessutom, tillsammans med Bokbörsen, skänker varsin krona till ”Bokhjälpens alfabetiseringsprojekt i några av världens fattigaste länder vid köp” förstärker ju bara den lätta berusningskänslan av att ha blivit av med de sista resterna av Lenin i huset samtidigt som ni avnjuter en Domaine Font de Courtedune som sägs vara både nyanserad och ha kryddig smak med inslag av björnbär, svartpeppar, plommon, lagerblad, mörka körsbär och lakrits. Win win så att säga.
    Må väl min vän

    Gilla

Lämna ett svar till andersolow Avbryt svar