Lördag: Här skickar man ungarna på kollo så här års

(uppdaterad 10:40, uppdaterad 16:40, uppdaterad 17:28)

Han: Lördagsmorgon. ”Människan är inte där hennes skor står”. Uttrycket tillskrivs författaren Ivar Lo-Johansson och jag lever med en sån människa.
– I morgon den här tiden är klockan redan nio, sa hon drömskt.
Hon ville så gärna äta frukost ute på verandan, men solen var inte tillräckligt varm.

Dagvill som jag tillåter mig att vara, visste jag inte att det är sommarsolstånd och sommartid först i morgon för jag vaknade redan klockan 05:05 och min omnipotenta kropp (eller knopp) trodde att solen hade gått för att jag skulle kunna leka.
Leka ville ingen. Ute rådde den tystnad som aldrig är riktig tyst så här års.
– Skruva upp ljudet om du inte hör!

Där ute följde jag tre tysta och övergivna barn och även det är ett vårtecken: Så här års släpper svanparet ansvaret för fjolårsungarna.
– Nu får ni klara en själva! Mamma och pappa ska göra nya bäbisar och ni får åka på kollo ute vid Fimpan. Stick innan pappa ringer regeringen; han säger att den äntligen har insett att vissa barn mår bra av fotboja och kontaktförbud!

Fyra år förväntas tonåringarna bokstavligt och bildligt driva omkring ute i havsbandet innan de är könsmogna och är välkomna tillbaka in till kusten för att slåss om reviren.

Nå livet går vidare (10:40) och så småningom vaknar de andra. Katterna, skrattmåsen, hon som gör goda varma scones!
Och så strandskatorna:

Strandskatan är lika lite en skata som skrattmåsen skrattar (se gårdagens blogg). Strandskatan är en vadarfågel som heter Haematopus ostralegus; vilket betyder ”blodfotad ostronplockare”. Det svenska namnet kan hon skylla på Linné som år 1746 kallar den ”strandskjura som var ett öländskt dialektnamn på skatan.
– Å andra sidan kan den blodfotade ostronplockaren glädja sig åt att den numera sällan kallas för ”Marspiss” eller ”Marspitt”.

Hon: och så han på taket, tydligt vårtecken, och lite orolig blir man ju…

Men när jag oroligt vandrade runt Chateau Margareta upptäckte jag att mandelträden nästan börjat slå ut. Vill inte ha en köldknäpp nu!

Tänk att de klarat hela fem vintrar på denna blåsiga udde. Kul!

Planterade lite sparade fröer från förra året längs staketet som döljer komposten, brukar jag göra var vår, men med uruselt resultat. Ogräset tar över. Men i år… håller tummarna!

Fått en massa annat gjort också, på tiden, haft huvudet fullt av keramik. Men nu är det fullt fokus på årets planteringar. Ja utom på onsdagkvällar då.

Och inne händer det grejer också! Espeletten har frukt och de första fyra satta tomatplantorna har knoppar. Och en blommar till och med.

Det gör auberginen också…

Och plantorna fick flytta till köksbordet så jag har koll på dem. Fem stycken har jag. Hoppas skörden blir bättre än förra året. Köpte en annan sort i år.

Dessutom behöver jag platsen framför stora fönstren till omplanterade tomatplantor. Trångt som tusan nu. Längtar efter att kunna flytta ut en del till växthusen. Men får ha is i magen ett tag till.

Men löken och grönkålen flyttade ut för några dagar sedan. De verkar trivas toppen!