1 april: ”Skål, öl är egentligen bara flytande bröd!”

Han: Dagens rubrik är inget aprilskämt. Hyllandet av ”grundläggande svenska värderingar och handlingssätt” ligger som vi vet i tiden och utvisas bör alla som inte anammar dem.
Till gammal god svensk vandel hör att följa gamla traditioner. Alltså utgår från att du vet att vi nu befinner vi oss i den långa fastan före påsk, som firats (?) i Sverige sedan landet kristnades under 800 till 1000-talet e.Kr.
– I år inleddes denna fasteperiod på askonsdagen 5 mars och pågår knappt sju veckor för att avslutas på påskafton.
”Nu, säger Herren, skall ni vända er till mig med uppriktigt hjärta, under fasta, gråt och klagan”, heter det i Bibeln (Joel 2:12).
– Jaså, har du missat det också?

För egen del passade vi under fastan på att åka kryssning till Polen.
– Egentligen korsade vi Östersjön på Stena Spirit i första hand för att fylla på ölförrådet.Men även korta resor ger upphov till långsökta tankar.
– Till exempel detta med ölets heliga rättfärdigande i den kristna traditionen md fasta.

Bra att veta nu när regeringen vill skärpa kontroller över att gamla traditioner följs: Under medeltiden var fastan en allvarlig sak då kristna förväntas avstå från kött, mejeriprodukter och alkoholhaltiga drycker – särskilt under de 40 dagarna före påsk.
– Men regler är en sak, tolkningar av regler en annan
Med en genial (eller desperat) tolkning gjorde de mest troende en kreativ tolkning: ”Öl är ju egentligen bara flytande bröd!”
Argumenten gick ungefär så här:
1. Öl bryggs av maltat korn och korn används i bröd
2. Öl är näringsrikt och ger styrka – precis som bröd.
3. Jesus själv sa dessutom: ”Jag är livets bröd” – och munkarna utgick från att han inte menade torrt bröd utan någonting gott.

Särskilt de tyska benediktinmunkarna blev mästare på att brygga starka, mörka öl som kunde fungera som ”flüssiges Brot” (flytande bröd) under fastan.
Till och med påven Innocentius III (påve 1198 – 1216) gav sitt godkännande:
– För hur kunde något så gott vara syndigt?
Om du undrar varför vissa ölsorter fortfarande heter ”Liquid Bread” idag… tja, nu vet du varför.
– Jag hör instämmande mummel från mina reskamrater. 

Inte för någon i sällskapet ser ut som om de brukar tänka på Innocentius III, men alla vill vi ju gärna känna oss som en del i ett större sammanhang.
Dessutom tillhör vi alla den generation som inte bara sett filmen på Netflix, utan gick i en skola där vi fick läsa historien om hur Jesus mättar 5000 människor med fem bröd och två fiskar (Matteus 14:17–21).

Min föreläsning upphörde här, men apropå fisk noterar jag att efter den valde samtliga sex i sällskapet wienterschnitzeln, eller schabowy som den heter på polska.
– Enligt legenden, som jag självklart tror på, serverar rederiet numera ansjovis till schnitzeln efter påstötningar från en viss Roland Blomman Blomkvist i Södra Kärr.
I denna blogg bl a känd som ordförande i lokalavdelningen för K.O.R.V; Korvens Oförtrutet Runda Vänner. Några belägg för att även korven godkänns som fastemat är oklart när detta publiceras.
– Men ansjovisens vara eller inte vara är däremot central i detta sammanhang, eftersom även om den salta lilla firren är liten jämfört med den bankade köttbiten väcker även den tankar om den kristna fastan.

Under fastan får de gudfruktiga i vår del av världen äta fisk, men inte kött. Orsaken är både religiös och praktisk. I Nya testamentet finns flera berättelser där fisk är en central del av Jesu mirakler.
– Efter uppståndelsen lagar t ex guds son fisk för lärjungarna (Johannes 21:9).
Eftersom Jesus själv åt fisk under fastetider (t.ex. efter de 40 dagarna i öknen) såg kyrkan det som en mer ”ren” och passande mat under bön och avhållsamhet.

Till skillnad från kött (som ofta var kopplat till rika människors festmåltider) var fisk dessutom en vanlig folkmat, särskilt i kustnära områden och kloster nära sjöar.
– Att tillåta fisk under fastan gjorde det lättare för vanligt folk att följa reglerna utan att svälta.
Enligt medeltida tänkande levde fiskar dessutom i vattnet, som i sig var en symbol för renhet (jfr dopet).
Köttdjur däremot, som gick på land, associerades med köttsliga lustar och synd.
– Fisk ansågs alltså vara mer ”andlig” mat.
Många kloster drev dessutom fiskodlingar (t.ex. karpdammar), och fiskförsäljning var en viktig inkomstkälla.
Kort sagt: Genom att göra fisk till den enda tillåtna animalieproteinen under fastan säkrade kyrkan en lönsam marknad.

Men 150 dagar med enbart fisk, hur kul är det? Särskilt i de delar av den kristna världen där man långa vintermånader fick nöja sig med torkad eller insaltad fisk.
– Alternativet lär ha börjat med en bäver.
En vanlig, flitig bäver som levde sitt liv vid flodkanten utan att ana att den snart skulle bli central i en av medeltidens största teologiska fusk.
För när den stränga fastan slog till och kött blev förbjudet, tittade någon hungrig själ på bävern och tänkte:
”Men vänta nu… bävern har ju simhud. Och en platt svans. Och den lever i vatten. Är inte det här egentligen en fisk?”
Alltså var bäverstek inte längre kött – det var fastamässig fisk.
– Och det stannade inte vid det.

Medeltidens mest gudfruktiga människor – särskilt munkar och präster – var väldigt kreativa när det gällde att kringgå fastereglerna. Här är några andra djur som klassades som ”inte-kött”:

1. Den ”vattenlevande” fågeln: Påven Innocentius III fick en gång klagomål om att munkar i Frankrike åt änder under fastan.
– Detta med motiveringen att dessa fåglar simmade i vatten och därför borde räknas som fisk.
Påven ska ha svarat med en irriterad motfråga: ”Så om en råtta drunknar, blir den då också en fisk?” 
Men principer är en sak, guds högsta sändebud på jorden vågade inte utmana hungriga församlingsmedlemmar och lät praxis fortsätta.

2. Kapunen – den kastrerade tuppen: I vissa kloster hävdade man att kapuner inte var ”riktigt kött” eftersom de inte kunde föröka sig.
– Därför åt man dem glatt under fastan.

3. Kaninen – ur jord är du kommen: En annan lustig tolkning var att kaniner kunde klassas som fåglar, eftersom de inte föddes ur moderlivet på samma sätt som andra djur (man trodde att kaniner ”växte fram ur jorden”). Enligt en medeltida legend gick det till och med så långt att en biskop formellt förklarade att unga kaniner var en sorts fisk och därför tillåtna att ätas under fastan.

4. Valen – den ultimata fastematen: Eftersom valar lever i vatten, räknades de som fisk i medeltida Europa. När strandade valar drevs in mot kusterna, såg prästerna detta som en gudagåva – nu kunde man äta ”fisk” i jättestor skala utan att bryta fastan.

5. Även gäss är fiskar: Enligt en legend klassadepåven Gregorius IX även gäss som ”fisk”, eftersom de är vattendjur.
– Jag ser i tidningen att Smålandsförfattaren Peter Hultsberg skriver om den historien i sin nya bok ”Gässen är fiskar” (Solvändans förlag i Torsås), en bok jag omgående i denna stund beställer.

Kort sagt: Medeltidens munkar och påvar var mästare på att anpassa sina principer för att passa de egna behoven – från öl som bröd till bäver som fisk.
– Och varför inte?
När allt kommer kring består även en wienerschnitzel i huvudsak av idisslat gräs, toppad med en ansjovis som otvivelaktigt är en fisk.
– Om sanningen ska fram: Stena Lines schnitzlar denna dag vara stora och möjligen inte av kalv.
Somliga middagsgäster antydde till och med att köttet kunde ha ett annat ursprung, möjligen bäver? Men det kan bero på samtalsämnet.
Och ansjovisen smakade definitivt ansjovis.

Nu vet du det också. Men om inga levnadsregler ändrats fortsätter fastan nu på udden och inåt viken.
– Tack alla för en mycket trevlig resa!

PS: Apropå att ljuga för sig själv och anpassa sina principer efter dagsformen: Nu återstår bara 1396 dagar av Donald Trumps tid i Vita Huset.
– Håll ut, lögnarens tid rinner ut, i morgon återstår bara 1395 dagar.