Måndag: Ogräs, ogräs och ogräs … och en försvunnen skatt

Hon: Alltså, snarare gräsmatta än ogräs. Behöver inte gå på gym i alla fall. Men frågan är om det inte är roligare. Men det har i alla fall blivit fint väder härnere, äntligen, hurra!

Löklandet:

Före…
…halvvägs…
…gödslat och klart!

Tog ett par dagar. Men igår gjorde jag hela första tomatlandet från scratch till gödslat och klart. Var inte en lika kompakt gräsmatta, pust.

Tomatland 1:

Typ före…
Halvvägs
Bara gödslet kvar!

Dessutom var det hög tid att göra klart även växthus 1 (växthus 2 är mer isolerat och redan proppfullt) för inflyttning av plantor. På torsdag verkar även nattemperaturen bli mildare så då ska alla plantor inne ut.

Sådärja! Gardinerna uppe också.

Nu får han fortsätta. Nästa ”gräsmatta” väntar. Tomatland nummer 2.

Han: När hon inte gräver tittar vi så klart på SVT:s serie om ZTV. Serien bekräftar att den svenska medievärlden var roligare förr.
– Åtminstone hade vi som var med roligare på den tiden.
Nostalgi är en sentimental och bitterljuv känsla för det förflutna och därför säger jag ”vi”.
Nej, jag jobbade aldrig med ZTV, anslöt mig till Jan Stenbecks Our Group senare.

Värd årets grävarpris!

Men år 1992, samma år som Stenbeck lät några vildhjärnor starta ZTV, tilldelades jag Stora Journalistpriset för att jag i samma mediala ankdamm fått en annan skvader att lyfta med ZTV som en av våra nya annonsörer och därmed finansierade leken.
Motivering: ”För den rappa, kontroversiella debatten som gjort tidningen till branschens naturliga mötesplats”.

Min enda merit: Jag råkade gå förbi en öppen dörr där några kompisar gjorde tidning och blev kvar där. Det kändes som om jag hamnat i ett rockband som övade på att skriva nya låtar och behövde en vokalist. Eftersom jag var tondöv kände jag mig hemma.
– Det var nåt med tidsandan som även speglas i serien om ZTV.
Ett frimodigt kreativt kaos, där marken hela tiden rörde sig och ”fort men fel” blev en paroll som gjorde omöjliga saker möjliga.
– Att beviset på mitt Stora Journalistpris försvann i turbulensen har jag alltid sett som en försumbar symbol över en hänryckningens tid.  

Men det är en annan historia, som barn och barnbarn redan tröttnat på. Att jag blir nostalgisk beror på att jag fastnade för en detalj. Jens von Reis berättar i en intervju var han hittade ZTV:s försvunna arkiv: ”Det har varit ett jäkla kaos. Ryktet var att alla kassetter var försvunna. Men ryktet var falskt. ZTV-materialet visade sig finnas bevarat i ett Shurgard-förråd i Kista.
– Jag fick ett tips om att materialet kunde finnas där och lyckades hitta det där förrådet. Där låg alla beta-kassetterna i en container. Vi har filmat när jag står där inne och blåser bort dammet på kartongerna. Det ser helt sinnessjukt märkligt ut. Men där var hela arkivet. Alla musikvideor, alla program – allting. Det känns som att det är en tidsfråga innan de flyttar det till Baltikum – och så är kassetterna borta för alltid” (Barometern 18 april 2026).

Nyckelorden är ”ett Shurgard-förråd i Kista”. Jag är inte ett dugg förvånad över att jakten på ZTV:s försvunna arkiv förde Jens von Reis just till Kista.
– Det som i mina ögon gör honom värd Årets Grävarpris är att han lyckades ta sig in!
Förrådet i Kista är nämligen inget vanligt förråd.
– Det är ett Lubjanka, KGB:s klassiska fort i Moskva.
En bastion där Stenbecks eget KGB gömde allt som ansågs tillhöra ”Our Groups” historia. (Bland oss vanliga dödliga kallades avdelningen ”Lean & Mean” och även det är värt ett eget nostalgiprogram. Hugade researcher bör tala med Calle Höglund som vet allt om verksamheten. Calle har gått vidare inom säkerhetssektorn, men du hittar honom på Facebook.)

Historien om ZTV är kul; men jag märker att historien i första hand väcker mitt eget arkeologiska intresse. Även resterna av ett antal medieprojekt jag varit inblandade i torde nämligen finnas gömda och glömda i Kistaförrådet. Typ, Finanstidningens arkiv, allt om magasinen Kapital och Moderna Tider; inte minst servrarna till vår ”rosa Metro” som efter Jan Stenbecks död las ner med 85 miljoner i förluster. Med mera.

Dessutom, och nu har nostalgin satt sig djupt i gubbens Hippocampus: Jag misstänker att även mitt förlorade diplom för Stora Journalistpriset göms någonstans i resterna av Sveriges häftigaste mediekoncern.

PS: Det som är bäst med tv-serien om ZTV är att public service än en gång bekräftar den avgörande roll som entreprenören Jan Stenbeck haft för den moderna svenska medievärlden. Han krossade inte bara TV-monopolet och Televerkets monopol inom telecom. ”Utan Stenbeck inget Spotify, utan Stenbeck inget Skype. Utan Stenbeck hade det svenska mobil- och it-undret aldrig skett”, som en av hans adepter uttrycker det.
”Innan Jan vände upp och ner på allt ville alla på Handelshögskolan bli storbolagsdirektörer. Efter Stenbeck vill alla bli entreprenörer.”

Publicerat av

Lämna en kommentar