Tisdag: Idag firar vi vänsterns dag

Han: Plötsligt händer det. En sparvhök flyger förbi våra fönster, någon meter över havsytan. Den slår sig ner på hennes tomatstöd. Sparvhöken är en stannfågel men det var länge sen vi såg den här ute på udden. Självklart ryckte bloggredaktören ut för dokumentation:

Tyvärr blev det ett kort besök. En dag senare hittar jag resterna:

Mordkommissionen rycker förstås ut, frivilliga underrättelsetjänsten kallas in. Ingen är gripen men en misstänkt har identifierats.
– En ung duvhök har iakttagits nära brottsplatsen.
Även om den är mindre än offret, så är hypotesen tills vidare att sparvhöken slagits av sin kusin. Skadorna på huvud och bröst pekar i den riktningen.
– Duvhannen är en aggressiv jägare som även ger sig på större rovfåglar.
Men det bör tilläggas att även ”the usual suspects” finns med i bilden:
– Idag hovrade en stor havsörn över havet.
Om den har alibi för morddagen framgår inte av telegrammen.

Nu till någonting helt annat. Jag har alltid varit vänster, även under tider när vänstern inte längre är med mig som den velige opportunist jag alltid varit.
– Idag är det De Vänsterhäntas Dag.

Jag erkänner: Jag är medlem i ”The Lefthanders Club”. Det är faktiskt en av få klubbar jag fortfarande tillhör.
Jag har alltså kommit ut ur garderoben, men jag vet inte om jag får vara med i festligheterna idag.
– Det beror på att jag inte är en äkta vänster.
Jag tillhör nämligen en minoritet inom en minoritet.

Det är en defekt jag ärvt av min far och det är ett tveksamt arv jag lämnat till några av mina barn.
Om detta har jag skrivit. Eftersom vi är bortbjudna för att fira större segrar hänvisar jag till nedanstående text om ”stygghanden”.
Du hittar bekännelsen här.

Söndag: Äntligen tid för skörd och förädling…

Hon: Hemma på udden efter några intensiva och roliga dagar med barn, barnbarn och vänner i storstan. Och därmed dags att ta itu med skörden.

Satte för första gången några vitkålsfröer tidigt i våras. De har inte fått någon omsorg eller bra placering, stått tajt och mörkt, men två små huvuden ser det ut att bli. Kul! Men det blir nog ingen repris nästa år.

Satte även en ny sort aubergine, Rosetta tror jag den hette, ingen hit alls. På fyra plantor har det inte kommit någon frukt alls trots mycket blommor. Eller rättare, två pyttesmå tidigt på säsongen. Hade gett upp helt på fler, och så under dagarna vi varit om Stockholm hade en frukt kommit och ser ut att bli ett praktexemplar. Hurra! Men Rosetta blir det inte nästa år…

Tomatplantorna har ju inte heller varit så fina i år, men skörden blir nog inte så dålig ändå, och några riktigt fina exemplar av den trendiga (bland trädgårds-influencers) tomaten Taiga har jag också fått. Fick ju sätta nya fröer ganska sent i våras eftersom de första plantorna stendog. Det var nog bra. Satte tomaterna lite för tidigt i år speciellt med tanke på den kalla våren. Så de sent satta plantorna och några omplanterade tjuvskott är de som ser finast ut nu. Också en kul överraskning.

Och de senast satta gurkplantorna är helt översållade med gurkor…

Och sist, men inte minst, en massa nya mogna chilis. Nu ska de bara in i ugnen och torkas också. Och tas fröer ifrån. Får bli imorgon, inte lika kul som att skörda…

Han: Nu till något annat. OS är över. Äntligen! Åtminstone att OS-journalistiken är över.
– Där slogs ett rekord.
Ett sätt att få uppmärksamhet är att göra sig dummare än man är. För somliga räcker det att bara visa hur okunnig man är. Förmodligen har du inte hört inte talas om den, men en av Sveriges minsta tidningar heter ETC.
OS stora svenska guld kommenteras så här:

Stämmer den bilden? Det välkända amerikanska magasinet Time Magazine kommenterar den ”okände” svenske stavhopparen så här: ”Mondo! Clap. Clap. Clap. Mondo! Clap. Clap. Clap. Not since Usain Bolt was leaving sprinting foes in the dust had an Olympic track-and-field stadium been so enraptured by a single mononymous athlete. Bolt.”

En snabb sökning visar att Mondos OS-guld ger 25 000 000 (!) träffar på Google. Däribland kommentarer i kinesiska Xinhua, arabiska Aljazeera, franska Liberation, kubanska Grandma med flera.

25 miljoner artiklar. En liknande sökning på ETC-skribenten ger ett mindre antal träffar. Däribland ett klargörande (inklusive felstavningen): ”Teodor Stig-Matz har arbetat som journalist och copywriter och upptäckt att han inte passar till nåogtdera.”

Lördag: Kjolarna avslöjar inget längre

Han: Läser i bladet att denna sommar är det hellånga maxikjolar som gäller. Men även de lite kortare midikjolarna och riktigt korta kjolarna är populära. Denim är superhett den här säsongen och den omtyckta satinkjolen är fortsatt helrätt. Men den klassiska plisserade kjolen är också ett riktigt snyggt val, enligt modemagasinen.
– Vad ska en enkel man dra för slutsats av denna splittrade bild?

Varför jag undrar? Börsen började surt i veckan vilket påverkade även hennes humör. Förutom att vara trädgårdsmästare och personlig assistent är hon även uddens finansminister och börshaj.
– Jag försökte förstås lugna henne med att marknadsekonomin fungerar så. ”Kapitalismens cykler av hög- och lågkonjunktur är systemets naturliga rytm, likt inandning och utandning av syre och koldioxid hos den mänskliga kroppen”, som vi sa förr-i-tiden-tiden.
– Det som går upp måste komma ner. Men snart vänder det upp igen.

Hon gör klart att min trovärdighet är låg. Och det är den förmodligen. Jag brukar ha fel.
– Inte ens kjollängden ger längre någon vägledning.
Det var enklare förr. På 1960-talet lanserade den nu bortglömde danske konstdebattören Broby Johansen teorin om sambandet mellan den ekonomiska konjunkturen och den kjollängd som dominerar stadsbilden.
Tesen i Broby Johansens doktorsavhandling var enkel:
– Kjolarna blir kortare när konjunktur går upp och längre under lågkonjunktur.

Till bevisföringen anfördes bland annat 1920-talets korta kjolmode versus depressionens 30-tal. Kjolfållen sjönk i takt med börsvärdet och midjan placerades återigen på sin naturliga plats, ofta accentuerad med ett skärp. 
Tesen visualiserades även under ”rekordåren” på 1960-talet när det kortkorta modet krympte i takt med att BNP ökade med 5 procent per år. Så vitt jag fortfarande minns gav min egen amatörforskning stöd för Broby Johansens tes.
– Men det roliga varar inte så länge som man önskar.
Redan i mitten av 70-talet växte tygåtgången i takt med att konjunkturen sjönk med oljekrisen.
Idag avfärdas sambandet som en myt.

Vad som driver kjolmodet upp och ner idag vet jag inte. Men kanske är flickor med fickor den nya samhällsbarometern? I sommar har väskförbud blivit en realitet på sportevenemang och festivaler som Way out west, Malmöfestivalen och Stockholms kulturfestival.
Även dagens rubrik skickar ett budskap om bistrare tider.

Hon upplevde det själv under Victoriadagarna på Öland och inget tyder på att terrordåd och beväpnade knäppgökar är en sommarfluga. Räkna alltså med att rejäla fickor blivit en nödvändighet även för kvinnor. Mycket tyg, alltså.
– Erkänn att det var roligare förr. 

Nu till något roligare. Årets första kräftskiva intogs traditionsenligt på Sturehof i en kungliga huvudstaden. Hade vi trevligt? Det låter så.

Onsdag: Stoppa pressarna – tåg avgick i tid!

Han: Igår tog hon tåget till Stockholm. Det avgick 09:56. Det borde ha blivit en fet rubrik, åtminstone i Barometern och andra lokala medier.
– Varför?
En nyhet är en avvikelse från ett normaltillstånd. Det är därför medierna fortfarande uppmärksammar gängmord och klimatförändringar.
När det gäller tågen har vi passerat vändpunkten.
”Det känns som det är en tidsfråga innan det inte längre är en nyhet att tåg ställs in eller blir timmar försenade”, skriver Barometern på ledarplats. ”Att det är mer befogat att skriva i tidningen när tåget avgår och ankommer i rätt tid och att allt fungerar”.

En gång i tiden var underhållsskulder något fult, något som mestadels män drog på sig för barn på bygden som de försummat.
Numera är det ett nytt buzzword politiker och myndigheter svänger sig med.
Enligt ordböcker i nysvenska är Underhållsskuld ”ett begrepp som under en längre tid använts i Nordamerika”, där deferred maintenance betyder ”underhåll som inte blev utfört när det borde eller när det var planerat att utföras och därför blir förskjutet till en framtida period”.

Sanningen är konkret. Under 2023 kommer den svenska underhållsskulden för vägar och järnväg att uppgå till 77,5 miljarder, enligt en rapport från Svenskt Näringsliv.
Det är en skrämmande rapport:
– År 2015 uppgick underhållsskulden för vägar och järnvägar till 59 miljarder. Nu beräknas ”skulden” ha vuxit till 77,5 ser hur dimman lättar över udden. Egentligen vet jag inte längre varför jag ens ville veta vad som menas med underhållsskuld. Den ensamma hägern har förmodligen barn på bygden men bryr sig inte heller om mina skittråkiga grafer.
I morgon ska jag skriva om kjolar som åker upp ner, eller inte.

Söndag: Okänd angripare identifierad

Han: ”Idag är första dagen i ditt liv”. Somliga dagar känns den gamla reklamslogan sann. Jag har till och med badat i havet.
Att det dröjt beror inte på mig. Det beror på havet. Om El Nino sägs härja i de stora haven har genomsnittstemperaturen i Kalmarsund (Bergkvara) i juli pendlat mellan 14,6°C och 20,6°, med ett genomsnitt på 17,7 grader.
– Vilket betyder 2,2° lägre än medeltemperaturen för säsongen.

Hon har säkert rätt i att temperaturen är högre innanför revet utanför vår udde. Men ändå. Svensk sommar är en underbar tid, men för min del får klimatförändringarna gärna höja temperaturen på badvattnet några grader till.

Nu till mysteriet med den okända besökaren. Igår fick hon bevingat besök i sitt växthus:

Läsare gissade på såväl sånglärka som trädlärka och en ung rödstjärt. Men av allt att döma var det en annan gynnare som bet henne i handen.
– Det var den kraftiga, lätt böjda näbben som avslöjade förövaren.

Törnskatan är ”cirka 17–18 centimeter lång och väger 22–47 gram” (visst är det intressant med hur exakt begreppet ”cirka” används). Det latinska namnet är Lanius collurio – vilket betyder ”slaktare”. Somliga vill räkna in arten bland rovfåglar för det händer att den ger sig på mindre fåglar, kräldjur, möss och kräldjur.
– Sant är den trivs bland taggiga snår, där den inte sällan spetsar sina byten ”som levande matpaket” på på de vassa törnena.

Enligt expertisen har beståndet av törnskator i Sverige minskat sedan mitten av 1970-talet men beståndet hållit sig ganska stabilt under de senaste 10 åren. Antalet häckande par uppskattas till ungefär 26.000 – 34.000 par.

Som så ofta i fågelvärlden skiljer sig könen åt sig i färg. ”Hanen är omisskännlig med röd rygg, grått huvud med ’Zorromask’ och med rosa bröst”, skriver Lars Gejl i Norstedts Fågelbok. ”Honan är oansenlig i gråbruna nyanser”.

Ungfåglar liknar honorna, men är tvärvattrade även på ovansidan och har grå näbb.
­– Inkräktaren är alltså identifierad: En ung argsint tonåring alltså.
Och den omtänksamma damen som försökte rädda hen ur växthuset hade tur som bara fick ett bett i fingret. Ett gammalt folkligt namn på törnskatan är ”Niodödaren”, enär den ansågs döda nio byten innan den ger sig själv ro att äta upp det tionde.

PS: Hade tänkt skriva att det här var första gången jag ”hade” en törnskata (ornitologsvenska). Men som vanligt har jag fel. I Nordstedts Fågelbok läser jag min egen notering från augusti år 2019:

Till saken hör att jag fått boken av Axel (Kielland) som även är redaktör för boken.

Fredag: Sommarsåpan rullar på med ny stjärna i huvudrollen

Han: Jag inser att jag uttryckte mig otydligt härom dagen. Nej, den populära familjeserien ”Sommaren med barnbarnen” är inte slut ännu. I den åttonde veckans avsnitt spelar lilla Olivia huvudrollen:

Och nej, jag är inte döende. Sant är att jag har varit hos doktor Veronica på Torsås vårdcentral. Hon bekräftade att jag var precis så frisk, som jag känner mig efter rötmånadens naturliga kärleksvirus (barnbarnsbaciller).
Eller vad det nu var; något som ironiskt nog sänkte mitt blodtryck till långt under personbästa.
– Till saken att jag under ett decennium dopat mig med Enalapril för högt dito.

Som ett bevis på min återkomst till livet: Barn är barn men stora barn har en fördel. De kan sättas i arbete.
– Nu är sommarens projekt i hamn.

Även inomskärs händer det saknar: Torsås Systembolag har haft inbrott. Liksom systemet i Emmaboda och i nio andra småorter i södra Sverige.
Enligt polisen finns ett mönster:
– Tjuvarna är inte törstiga, de är bara ute efter pengar. Och de jobbar på nätterna.

Spår efter bovarna saknas. Men uddens egen Sherlock Håålms anar ett annat mönster under det som synes ske:
– Det rör sig om unga tjuvar. Men det är förstås föräldrarnas fel.
– Varför?
– Elementärt! Allt färre unga vuxna har sex och de dricker inte längre, förmodligen hänger det ihop. Däremot är de vakna på nätterna eftersom de sover halva dagarna efter att ha spelat datorspel natten innan.
– Dessutom har vuxna forskare och journalister tutat i X-, Y- och Z-generationerna att de är de första årskullarna som kommer att bli fattigare än sina föräldrar.
Hellre stålar än sponken, alltså.

Tro´t om du vill. Jag avslutar med en annan rolig (?) historia: 

En rysk fru vänder sig till sin man och frågar: "Vad handlar egentligen den här speciella militäroperationen som vår store ledare fortsätter att prata om?" 
Hennes man svarar: "Det är ett krig för att stoppa Amerika och Nato." 
"Åh," säger hon, "och hur går det?"
"Tja" svarar han. "Hittills har vi förlorat över 20 generaler, över 315 000 soldater har dödats eller sårats. 3000 stridsvagnar, 300 flygplan, hundratals helikoptrar, otaliga pansarfordon, artilleri och lastbilar har förstörts, liksom vårt flaggskepp tillsammans med andra örlogsfartyg.

Kort sagt: Vår armé har kört fast på de flesta fronter och vi har varit tvungna att skicka in ytterligare 500 000 av våra pojkar för att ersätta förlusterna”.
"Åh", utropar hustrun igen. "Och hur går det för Amerika och NATO"?
"De har inte dykt upp än."

Hon: fortsätter ta hand om årets magra tomatskörd, okej, jag har många plantor så det bli en del ändå, och några av de nya sorterna är riktigt fina. Speciellt när man delar dem:

Och så rakt ner i frysen inför vinterns tomatbaserade grytor och pastarätter.

Försöker hinna njuta lite av att det blommar så fint nere vid strandängen, och att även Vresrosen börjat om, blommar ikapp med kaprifolen.

Onsdag: I väntan på en underbar torsdag

Han: Och så var det bara Hon, katterna, Talgoxen, Ensamma hägern, Ålakråkan och Änkedrottningen, den gamla kråkan som är lika falsk som Putin men åtminstone har vett att skämmas när hon försöker stjäla det som inte är hennes.
– Möjligen beror det på mörkret föll tidigare i går kväll än dagen innan.
Kanske beror det på att jag vaknar redan 05:15.
– Eller att jag har en tid hos doktor Veronika klockan 08:30.

Kanske beror nostalgin på att jag kört tonårsgrabbarna till Kalmar för vidarebefordran med buss till Stockholm.
– Eller att samma dag får äta middag med ”10:an”, det tionde barnbarnet som redan är tio månader.

Nostalgi (av grekiskans nostos ”hemkomst” och algos ”smärta”) betyder vemodig, men i betydelsen ”njutningsfylld längtan tillbaka till något förlorat”.
– Något som är fast i tiden, något som aldrig kommer komma tillbaka utom som ett minne.
Jaha, och?
Antagligen beror de senaste dagarnas misslyckade försök att blogga helt enkelt på att familjeserien ”Sommaren med barnbarnen” närmar sig sitt slut och att vi därför börjar lägga märke till uddens gamla välkända profiler igen.
– Men det förklarar inte varför jag plockar fram En underbar torsdag, min absoluta favoritbok sedan jag var tolv år.
Den brukar dyka upp då och då i brytningstider.

En underbar torsdag är en nostalgisk skröna om dagdrivare, prostituerade och andra udda figurer på Cannery Row åren efter andra världskrigets slut i Monterey County i Kalifornien.
John Steinbeck  skrev sin roman år 1954. Sex år senare läste jag den första gången ovanpå oljetanken i vårt pannrum .
– Boken skrevs i efterkrigstid och lästes av en pojke som snart skulle flytta hemifrån.
Det känns som det var länge sen.
Men känslan är inte långt borta.

Har du inte läst boken, gör det i sommar. Den handlar om allt som är viktigt – i ett nostalgiskt skimmer som när det känns att sommaren har nått zenit.
Bland karaktärerna hör Doc, marinbiologen som återvänder till sitt dammiga laboratorium ”Västra Biologiska anstalten”; ett gäng luffare i ett skjul (”Palace Hotell Lusasken”), den skurkaktige Josef och Maria som tagit över Lee Chongs speceriaffär.
Tjocka Ida och Eddie på Café La Ida, den utarbetade Ella som driver den enkla restaurangen Den Gyllene Vallmon.
Och så flickorna och den excentriska ägarinnan Fauna på Björnflaggan, bordellen.
– Och inte minst: Suzy, den fattiga unga kvinnan som kommer till stan och får jobb på Björnflaggan.
Inte ens den detaljen kändes konstig för en tolvåring. Kanske för att det var en annan tid. Kanske för att boken utspelade sig i Amerika.

”Doc” är besatt av idén att skriva färdigt sin vetenskapliga uppsats om bläckfiskars känsloliv. Men han har svårt att koncentrera sig.
– På Lusasken och Björnflaggan kämpar Doktorns vänner för att muntra upp honom.
Deras försök går inte som planerat. Tvärtom. Han och Suzy träffas genom Faunas försorg. De hamnar genast i gräl.
Eller för att säga som det är:
– Det börjar med en katastrof. Även om också en tolvårig pojke till slut fattar att kärlek ibland börjar med bråk.

Apropå samtiden. Till rolluppsättningen hör även Hazel, den tanklöse luffaren som fått för sig att det är hans öde att bli USAs president. Hazel känner därför att han måste ingripa i händelserna för att upprätthålla ämbetets stolthet och landets storhet, även om konservfabrikerna lagts ner.
– Och han lyckas åstadkomma något som ingen annan klarar av.

Ungefär så. Som sagt, den historien har inget att göra med det ljuva livet på en udde.
Tror jag.
Utom att Steinbecks gamla roman är en berättelse där människors liv flätas sammanflätas, minnen flyter upp, hopp återuppstår och – som det heter i Einar Heckschers nyöversättning – där varje onsdag tjänar som ett löfte om en underbar torsdag.

PS: Idag ska yngste sonen och jag äntligen bygga klart utedäcket bakom ateljén vid torpet i Gökalund.

Hon: och med bara en enbarnsfamilj kvar har jag fått lite gjort i mina bortprioriterade land. Tomaterna ser för bedrövliga ut, och kommer inte ge så mycket mer tomater än de jag redan skördat, men ett kok ketchup blev det i alla fall idag. Kanske ett till, men eventuellt blir det gul ketchup. Ska jag kanske krydda upp den med Habanero istället för spansk peppar… mmm, funderar lite över det och återkommer.

Löken, sådd från frö, har i alla fall trivts bra i år. De är stora! Och igår skördade jag både de gula och röda. Ser ut att fortsätta bli torrt väder i veckan så nu får de ligga på tork!

Var lite orolig även över Chiliblandningen, men där är jag redan hemma. Och chili(fisk)blandningen kommer jag nog få ihop mycket mer av i år. Den sålde slut direkt förra året. Espeletten är jag dock lite osäker på om den kommer räcka. Men har inte gett upp hoppet än.

Onsdag: när lugnet (tillfälligt) infinner sig på udden

Hon: en barnfri eftermiddag och genast ersätts människobarn med svalbarn:

Tog tillfället i akt när en av barnfamiljerna styrt kosan mot andra morföräldrar och gick runt bland de misskötta pallkragarna och skördade lite gurkor och tomater. Då fick jag genast sällskap av ett gäng helt orädda svalbarn. Så roligt! Och fridfullt.

Men så började det regna, attans, jag som tänkte försöka komma ikapp i trädgården. Efter att slängt i ytterligare en maskin lakan. Fick bli innesysslor.

Ugnsbakad tomatsås för vinterns förråd. Tomatplantorna ser inte roliga ut i år och skörden kommer nog inte bli så stor.

Några fina har jag dock, men det blir mer rakt in i munnen än frysen. Gurkplantan jag satte ut i frilandet verkar däremot ha börjat trivas utan omsorg.

Gårdagens väder kunde ingen klaga på, både de stora barnbarnen som huserar i torpet och de små inne i Chateau Margareta stortrivdes.

Varmkorv med bröd intogs i skuggan mellan baden för mer energi. En väldigt bra dag ❤️!

… Putinisterna har redan tagit ställning mot Kamela Harris

Han: I det lilla som i det stora: Säg mig vem du umgås med och jag ska säga mig vem du är, När USA:s president Joe Biden kastade in handduken mobiliserade Rysslands propagandaarmé snabbt mot Kamala Harris. Under de senaste dagarna har tv och sociala medier fyllts av rasism, sexism och konspirationsteorier med Harris som måltavla, visar Politico.
– Både i tv-program och inlägg av Putintrogna kommentatorer på sociala medier återkommer samma typ av budskap: Biden är en förlorare, Harris är ond och den amerikanska demokratin är i praktiken körd.

”Kamala med fingret på kärnvapenknappen är värre än en apa med en granat,” hävdar Andrej  Sidorov vid ”den världspolitiska institutionen” vid Moskvauniversitetet i den statliga televisionens mest populära pratshow.
Programledaren Vladimir Solovjov ger uttryck för sina känslor för Harris genom att visa ett klipp där Putins kompis Donald Trump säger att vicepresidentens skratt är ett tecken på att hon är ”tokig” – följt av en sammanställning av olika klipp med en skrattande Harris.

Putins ihärdige propagandist Sergej Mardan fyller på: ”Jag tror att Zelenskyj är riktigt rädd nu.” Orsaken: ”Den djupa [amerikanska] staten planerar verkligen att välja en baba (en nedsättande rysk term för en äldre kvinna) till president”.

Redan 2016 visade amerikanska myndigheter hur Putins trollfabriker hjälpte Trump att vinna valet.

Måndag: Men vad hände sen?

Han: Först nyheten om den amerikanska tv-såpan ”Vita Huset, en gubbsjuk historia om åldersmobbning”.
– Vänder det det nu?
Tillåt mig tvivla. Storyn verkar vara körd från början.
– Men den som lever får se.

Dagens ämne: ”Men hur gick det sen?” Den hos oss tittare självklara frågan besvaras aldrig i alla dessa trädgårdsprogram där experter trycker ner drivor av sponsrade plantor filmade i motljus.
– Men hur gick det sen?
När experterna slutat le, tv-kamerorna slocknat och de perfekta plantorna inte längre solar sig i shiny boards utan i gassande sol omringade av snabbväxande ogräs.

I början av sommaren anlade jag en havsträdgård. Mest på skoj, för jag hade samma ambition som den kristna guden.
Som vi vet skapade han världen på sex dagar, sen pensionerade han sig.
– Åtminstone om vi ska tro manusförfattarna till två av Bibelns 18 skapelseberättelser (Se: Första Mosebok).
Efter två dagar i solstolen stod Gud inte ut längre; på den åttonde dagar skapade han därför en trädgård.

Fredag: Om det där gud gjorde efter veckans jobb

Det gjorde även jag (vem vill vara sämre än sin avbild?).
– Det vill säga, den del av Edens lustgård som skapades av lust; för kontemplation och anspråkslösa behov av måttlig fysisk aktivitet.
– Hon har som bekant hand om den nyttiga, producerande, delen av uddens odlingsbäddar.

Havsträdgårdens korta historia: I begynnelsen (12 april) fanns bara ett nedlagt potatisland. Nedlagt eftersom trädgårdsmästaren har bannlyst potatis eftersom det ger potatisbladmögel som angriper tomatodlingarna.
– Och den farsoten, som kan spridas fyra mil med vindarna, härjar just i uddens närområde.

Men hur gick det sen? Preliminär svar: Oväntat bra, tack vare hjälpsamma vänner (väninnor). Jätteverbenan från Nättraby blommar på långa strån, lavendeln (Lavandula stoechas) har blommat i tre månader, Kristinas styvmorsviol har naturligtvis blommat över för denna gång. liksom isopen från Borgholms handelsträdgård och Annikas praktfulla Maria törne (Silybum marianum).
– Vilket jag tar som en viktig lärdom: Bra plantor (de flesta skänkta av snälla medmänniskor) är som bra såser – de reder sig själva med minimal insats av mänsklig support.
Ancys tuvrot växer också bra, liksom gurkörten och Kinnas jordärtskockor.
– De nyplanterade vinterhallonen (Ljungbyholms handelsträdgård) tar sig bra och hon har redan skördat vinbären.

Ett inpulsköp som slagit väl ut är perovskian, mest för den passar in i den blå och lila färgsättningen.
– De nyplanterade vinterhallonen (Ljungbyholms handelsträdgård) tar sig bra och hon har redan skördat vinbären.

Väntar på att få bidra till hennes pajer och syltburkar gör även Jostabusken; en korsning mellan krusbär och vinbär som vi fått av Tomat-Hasse och som också tagit fart efter fyra år på denna utsatta plats nära havet.

Egentligen är jag bara missnöjd med en gäst: Enligt reklamen är hon ”en av trädgårdens mest älskade och tåliga perenner … känd för sina långa blomningstider och robusta natur, vilket gör dem till ett utmärkt val för både nybörjare och erfarna trädgårdsmästare. Dessa perenner trivs i soliga lägen och kräver minimal skötsel, vilket gör dem perfekta för att skapa en färgsprakande trädgård med låg underhållsbehov…”.
– Pilutta dig!

Solhatten (Echinacea), ”med sina strålande, solformade blommor lyser upp rabatter och trädgårdar från sensommar till tidig höst”.
– Icke så.
Men det kan jag leva med. Gula solhattar passar lika illa i en kontemplativ trädgård som en röd keps i Vita Huset.

Fredag: Ibland brister det för småbarnspapporna

Han: Sommar, sol och småbarn. Ofta idyll, men semesterlivet tär ibland också på humöret. Först trodde jag att de unga föräldrarna kopulerade helt vilt. Sen insåg jag vad det handlar om nåt annat.
Efter att i flera veckor levt ett stillsamt familjeliv med respekt för andra semesterfirare ryker plötsligt två familjefäder ihop.
Som enda medium får du här den oklippta versionen:

Barnen piper och mammorna gör vad de kan för att få de testosteronstinna hannarna att sluta slåss. (En alternativ tolkning är att de unga mammorna hejar på sina män, men eftersom jag tillhör den äldre jovialiska generationen på udden vill jag gärna tro gott om mammor.)

Hur slagsmålet slutade?  Isman gjorde förstås som den vuxne i rummet bör göra. Istället för ta upp mobilen och filma konflikten hörde jag honom ryta i viken intill.:
– Sluta med det där!
Det räddade förmodligen livet på trebarnspappan och dagen efter vilar lugnet åter över udden.
– Men erkänn att du inte kunde motstå att se misshandeln.
Fundera på varför.
Eller gå och bada du också.

För egen del lyssnar jag just nu på Sommar med Olof Lundh. Fotbollsjournalisten som enligt egen utsaga är Sveriges sämsta förlorare.
– Och som därför förlorade allt.

Hon: Tomaterna börjar mogna i mängd nu, ska jag börja frysa in om potatisbladmöglet som vi sett inåt viken hittar ut till udden, eller ska vi bara äta och njuta…

Ibland far även barnbarnen runt som virvelvindar, och då kan hända att farmors finaste och största tomater ryker. Lite sur blev jag allt, men de är ju mina älsklingar (barnbarnen alltså…) så det gick fort över. De eftermognar nog (tomaterna alltså…:).

Nu är det dags att sätta pizzadegen, det är ju pizzafredag!