Författare: kerstinochpeppe

Måndag: Ovälkommet besök på udden

Han: I helgen hade vi besök och än en gång fick vi en chans att testa uddens underrättelsetjänst. Isman hade skickat ett sms att inkräktaren var på väg åt vårt håll. Jag smög genast ut på bara fötter och tre minuter senare hade jag bildbevis:

Minken (Neovison vison) är ett vackert men ovälkommet mårddjur här vid havet. Det beror på att den är en duktig simmare och en skoningslös jägare. Ursprungligen invandrad från Nordamerika har den har blivet ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden i skärgårdsmiljöer och särskilt mot markhäckande fåglar.  Alltså har jag nu gjort som man ska göra, jag har anmält besöket till Artdatabanken.

Och andra sidan kommer det förbi trevligare typer. Mellström från andra udden kom för att hämta lite av hennes grönkål.
– Bäst i test, enligt juryn.

Sedan kom svanarna och fiskarna (jo det finns fisk!).

Och framåt eftermiddan kom Korvens Vänner för att fira sommarens återkomst. Attanäs salchicha, lammkorv från Härryda, ramslökskorv och chilikorv från Stenåkra, isterband från Ismans, ost och bacon från Scan med flera.

Lördag: Helt underbar!!!

Hon: när dimman lättade blev det en helt magisk morgon, helt bleke. Och tyst, måsarna har lämnat Fimpan och udden, lite trist i och för sig… men också vackert med tystnaden och svanarna som sakta glider fram. Sen kraxar ju kråkan till då och då, och småfåglarna kvittrar på efter mat. Men skillnaden är stor mot kacklet i juli!

Hela dagen har varit underbar för den delen. Rensat upp bland nervissnade tomatplantor, och sopat upp barr och spindelväv borta runt Chateau Margareta. Skördat några gigantiska rödbetor som såg ut att gå i blom, men några står fortfarande kvar i pallkragen. Där mår de bäst.

Kollat in min ”vilda” tomatplanta. Den är självsådd från frön som legat kvar sedan förra året. Den är jättestor och kraftig. Alla plantor som jag planterat ut har gett upp för längesedan av fukten. Men fortsätter brittsommaren så hoppas jag på sen skörd av vilda tomater…

Ser ut att vara olika sorters tomater dessutom…

Spännande, vet inte vad det kommer att bli för några. Nu håller jag tummarna!

Han: Som du ser händer det mycket under det som synes ske. För egen del har haft styrelsemöte i stugföreningen. Ulfs Gunnel bjöd på kaffe och veckans bästa sockerkaka. Sen smsade Höjdhopparn att jag var skyldig 144 kr inför kvällens trav och om det är något som är viktigt när det gäller sånt som sker under det som synes ske här på udden så är det att reglera spelskulder innan första loppet går.

Onsdag: Känns som avståndet ökar för varje resa

Han: Känns som om jag fortfarande försöker återhämta mig från den senaste resan till Stockholm. Jag medger att avståndet mellan udden och Stureplan ökar för varje gång jag besöker huvudstaden. Jag märker att det pågår diskussioner där uppe som jag saknar referenser till här nere.
Till exempel pratas det om Linda Skugge, författare och krönikor som nu skapar uppmärksamhet genom att visa stjärten för pengar på en porrsajt.

”Avslöjandet att Linda Skugge visar stjärten för pengar verkar ha fått stora delar av den svenska offentligheten att undra vad de dessförinnan talade om hela sommaren”, skriver Johan Hakelius i Fokus. ”Få av dem som leder debatten verkar trots det ha betalat för att se den stjärt de talar om. Det gör mig en aning misstänksam. Är kulturskribenter lika lättvindiga när de recenserar böcker? Eller skulle de studera stjärten om Skugge gav gratis recensionsex?”

I en krönika i Expressen skriver Skugge att hon börjat visa upp sig på porrsajten Onlyfans av ekonomiska skäl. Hon berättar att hon haft det tufft ekonomiskt och att intäkterna från Onlyfans gjort att hon har råd att bo kvar i sin lägenhet. Men också för att kunna gå på gymmet samt köpa bättre mat, nya skor och smink till sina barn. ”Plötsligt var träningen och boendet finansierat”, skriver hon.
En o-feministisk iakttagelse långt från huvudstadspressen:
– Hur kommer det sig att män väljer att t ex bli kriminella, medan kvinnor alltid ”tvingas” sälja sin kropp?

”Inte heller jag, måste jag erkänna, har sett Linda Skugges stjärt”, konstaterar Hacke som trots det på ett förtjänstfullt sätt sammanfattar den obegripliga kulturdebatten i huvudstaden: ”En liten rangerbangård av linjer har utkristalliserat sig vad gäller Skugges blottande: Hon är härligt självständig. Hon är utnyttjad. Hon är feminist. Hon smörar för mansgrisar. Hon borde tänka på barnen. Hon borde tänka på refrängen. Och så det lite coolare gäng som halvdiskret försöker få fram att de också är bekanta med kinky sex, om vi nu inte förstått det av deras bildbylines.”
Till saken hör att även jag förr-i-tiden-tiden kände Linda Skugge. Hon är en av de kvinnor jag aldrig glömmer enligt den boktitel som jag då var ganska stolt över.

Efter att ha läst vad jag skrev då är jag mindre förvånad över allas förvåning över Linda Skugges nya PR-kampanj: ”Linda var vid här tiden en underbart jobbig skribent. Naturligtvis var hon med i den feministiska antologin Fittstim. Hon skrev krönikor i Expressen och år 2004 kom hennes bok ”Men mest av allt vill jag hångla med nån”.
Inför utgivningen skapade Linda rubriker genom att avslöja att hon ville vika ut sig naken i tidningen Café och ”visa allting med ådror, de två ärren på magen efter kejsarsnitt, finnar, lite häng och daller”.
Det blev bra PR, men den manliga redaktionen på Café ”nöjde sig med sina välretuscherade småflickor”, men jag noterar också att i januari 2007 var Skugges blogg den mest lästa privatbloggen i Sverige.
Och så tog jag till ett slitet skämt jag skäms över, nämligen att jag kände Linda ”innan hon blev oskuld, som Groucho Marx sa om Doris Day” och att vi bland annat hade roligt som jurymedlemmar i Sveriges Tidskrifters pris till Årets bästa krönikör.

Känns som förr i tiden. Uppriktigt sagt känner jag även Johan Hakelius. En gång i tiden efterträdde jag honom till och med som chefredaktör på en rosa finanstidning. Och apropå att dra ner byxorna refererar Hakelius i veckan till en annan kulturdebatt jag missat: ”En litteraturprofessor försöker sälja böcker på att ta heder och ära av Jan Guillou, läser jag i Svenska Dagbladet. Recensenten är måttligt imponerad. Det påminner mig om vad någon en gång sade om den gamle medieprofilen Peppe Engberg: ska man dra ned byxorna på honom måste man dra upp dem först.”

Menar han mig?! Jag borde kanske känna igen mig, men tyvärr kan jag inte ens påminna mig att jag har glömt vad Hakelius syftar på.
– Kanske ska jag tolka det som att även en manlig före detta medieprofil har en framtid på Onlyfans?

Hon: jag har ju precis nyss lämnat Stockholm och barnbarnen, och tycker jag gjort det även mentalt, men visst var det mysigt att träffa bästisen Tinas barnbarn Hjalle idag.

Och så fick vi förutom kaffe och häng med Hjalle med oss en massa fina plommon hem. Tack!

Han, igen: Jag är glad att hon tog den bilden. För egen del misslyckades jag att dokumentera dagens stora rbetsinsats.

I övrigt kommer onsdagen den 6 september att gå till historien som den dag när stenarna rullade igen.

Missade du dagens kulturhändelse kan du lyssna på den här:

Tisdag: Stockholm i bilder…

Söndag: Varför vill SJ att vi ska flyga?

Han: Fåglarna flyger söderut, utom de som trivs vårt SPA på udden (24 mm regn!?). Om du undrar vart vi andra tog vägen, så är svaret att vi flög norrut.
Flög och flög, vi valde att åka tåg. Vilket innebar att vi bara hann parkera vid Kalmar station när meddelandet kom från SJ att just vårt tåg var inställt.
– Men vi kan ersättningsbussen till Alvesta.
Fint, men om vi tar bussen kommer vi att missa tåget till Stockholm…
Det löste sig, dvs hon löste det genom att boka om oss till Linköping etc. Det gjorde det däremot inte när jag åkte hem.
Orsak: Personalbrist.
Effekt på mitt humör: Jag fick tillbringa en extra timme i Linköping och en extra timme i solen på perrongen i Alvesta.
– Varför vill tågoperatörerna att jag ska ta flyget nästa gång?

Vad jag gjorde i huvudstaden? Vår årliga kräftskiva med alte kameraden. Trevligt? Självklart. Eftersom det råder radiotystnad kan jag bara visa en bild. Detta för att hylla Janne Scherman som inte kunde delta, men väl skickade det bästa med Janne Scherman, den stora kastrullen med Sveriges bästa wienerkorv.
Tomas Bolme, som är van att stå på scenen ställde upp som bildbevis för att vickningen levererats
(Den anonyma kamraten i bakgrunden heter Anders Nyman).

Hon, denna där, är kvar i huvudstaden. Även jag hann träffa ett av barnbarnen. Han tyckte att vattenpussarna var roligare. Roligast var det dock att dricka blåbärssmoothie på café.
– Särskilt när man kommer på att om man vänder glaset upp och ner så rinner sörjan ut.
Det tyckte även gubbarna vid bordet intill, lätt identifierbara som reklambranschens mest framgångsrika radarpar Olle Mattson & Carl Lewenhaupt.
– Kul att ses er igen!

Rapport till en frånvarande trädgårdsmästarinna: Har vattnat växthusen. Torrt! Dessutom plockat tomater, bara fallfrukten. Två katter hälsar.

Torsdag: Flyger söderut utan flygskam

Han: Uggla skickar ett sms, Håll utkik, ha hurran på spisen, kanske får ni oväntat besök ute på udden.
Förklaring?
– Jacko lättade idag mot tropikerna. Önskar jag också vore en trut.

Jag har berättad om Ugglas kompis. Två meter mellan vingspetsarna! Gästar verandan på Djurgården mellan april och september, nu för åttonde året i rad.
En märklig vänskap jag blev delaktig i senast jag besökte min gamle kompanjon.

 
Nu tar Jacko semester. Eller om han flyger hem till vardagskneget igen? Kanske passerar Jacko udde på väg till Victoriasjön i Östafrika, via Turkiet och Port Said i Egypten.
– Att han tar den vägen vet man eftersom Jacko tillhör en flock som försetts med gps.
En resa på 6 810 km, enkel resa.
– Klart vi håller utkik!
(jag önskar också att jag var trut)

Vi går mot höst. Helt okej för mig. Tempot går ner på udden och pensionatet är tomt, vilket inte betyder att gäster är välkomna. Idag landade en stor flock starar i snåret. Även de på väg söderut. Förmodligen fungerar udden som en transithall på resan mot det magnifika Vadehavet. Vadehavet är en lång kuststräcka som sträcker sig genom 3 länder (Danmark, Tyskland, Holland). Det är grunt och tidvattnet gör att strandlinjen kan förflytta sig flera kilometer under ett dygn. Även Vadehavet är en transitstation för många flyttfåglar på väg till Medelhavet och Afrika.
– Men man räknar med att 10 miljoner fåglar stannar över vintern vid Vadehavet, det har Axel Kielland berättat och han är min ledfyr i fåglarnas universum.

PS, min fru: Att stararna passerar udden just nu är en påminnelse om att det är hög tid att plocka av vindruvorna och björnbären, vi vet ju hur charterresenärer brukar tömma baren redan före utresan

Hon: jag är steget före!

Men kantareller letar jag förgäves efter, hittar aldrig några oavsett när eller var jag letar. Men när man har snälla grannar som Kajsa och Rolf gör det ju inget…

Nyss knackade det på dörren, och där stod Rolf med en hel kasse av det gula guldet. Tack!

Han igen, på begäran avslutar vi med kvällens meny på udden. Tyvärr är alla bord reserverade.

Onsdag: Även rosorna blir vackrare framåt hösten

Han: Höstbålen har slocknat, men här kommer en repris på försommarens vackraste. Eller egentligen inte. Vid närmare eftertanke är rosor som kvinnor, de bästa remonterar.
– Om hon som var snygg första gången jag såg henne framstår hon som så mycket vackrare framåt hösten när allt annat har vissnat.

Jag antar att denna kärleksförklaring imponerar lika lite som Rubials spanska kyss, men om det inte passar så har jag en annan favorit: Den häftigaste rabatten kollar jag alltid in när jag åker inåt viken.
–Matilda, dina rosor är störst!  

Hon: Hrmm, var det verkligen tänkt som en komplimang … svårtydd!

Och jag som stått framför spisen i timmar och bakat knäckebröd för din skull, du får nog bättra på komplimangerna om jag ska göra om det…

Kardemummakakan var å andra sidan lika mycket för min skull, så den absolut värd tiden framför spisen ;).

Han: Självklart är det en komplimang! Men nu tillbaka till arbetslägret:

Ovanstående vits har fungerat som bokmärke i sommarens böcker – senast i John Updikes Haren är rik, den 4:e delen i romanserien om bilhandlaren Harry ”Haren” Angstrom som Mats Edman lånade för 30 år sedan på pendeln mellan Södertälje och våra redaktioner i city men för några veckor sedan återlämnade på väg ner till Österlen.
Det finns inget (en) man kan leva så länge sida vid sida med ömsesidig tolerans, som med sina egna planer, men igår överraskande jag både henne och mig med att göra det jag sagt att jag skulle göra.
– En spaljé för rosorna mot parkeringen bakom Margaretas chateau. 

Egentligen hade vi vant oss vid utsikten, en déjà vu av 1950-talet när pappa satte upp bordet och tältstolarna och mamma serverade kaffe och kakor och vi satt där vid vägkanten och tittade på bilarna som passerade och tillsammans kollade vi in registreringsnumren som på den tiden avslöjade varifrån folk kom, men nu är det andra tider.
– Att bygga rum i trädgårdsrummet är den förhärskande ideologin och nu har jag alltså byggt ännu en spaljé.

Jag kunde inte ha gjort det bättre själv, som min skugga skulle ha sagt om han hade nedtecknat detta. Visserligen krävdes det fem (5) resor till Lindbergs (XL Bygg nuförtiden) för att handla armeringsnät, virke och stolpspjut som jag fick byta till stolpskor eftersom jag underskattade Smålands steniga mark, vilket tvingade mig att gå upp i dimension även när det gäller stolparna eftersom stolpskor i storlek 45 x 45 var slut.
Men till slut låg till och med överliggaren på plats (420 x 28 x 120).
– Vad det kostade?
Även hon undrar. Svar: 1 287 kr, all inclusive.

*På XL Bygg måste näten köpas i format 180×620 mm. Återstår alltså xx kvm för nya spaljéer!

Tisdag: dagarna blir kortare och kortare…

Hon: …och solen står lägre och lägre. Dags att börja beskära träden så det kommer in mer ljus i växthuset utanför Château Margareta. Det är massor av chiliplantor därinne med chilifrukter som fortfarande behöver ljus för att mogna.

Klipper mer och mer och mer. Vill inte ha hjälp, jo kanske i morgon till den högsta grenen som fortfarande står kvar.

Nu är jag helt slut som artist, så arbetsdagen är slut. Kolla så ljust det blev:

Och kolla vilket lass det blev, proppfullt! Men det tog i princip hela dagen också…

Han: Bra jobbat min vän, men nu höjer vi blicken mot skyn. Så har ryska myndigheter fastställt att Wagnerchefen Prigozjin var ombord på det sprängda planet.
En intressant fråga kvarstår:
Hur länge dröjer det innan Prigozhin suddas bort från alla bilderna med Putin. 

I den ryska historien är det en vanlig dag på jobbet att bokstavligt talat retuschera bort fallna hjältar från gamla propagandabilder.
– Under Stalins utrensningarna på 30-talet retuscheras de flesta bort. Vid sidan av en leende Stalin återstår inte ens minnet av hans säkerhetschef Nikolaj Jezjovs skärmmössa.
– Bara vatten i vatten.

Prigozjin föll från hög höjd, men egentligen är han bara ännu en av Putins tidigare allierade som drabbats av den plötsliga fallandesjuka som härjat bland ryska oligarker som ifrågasatt diktatorn.
Den listan är tragikomiskt lång: Sedan den storskaliga invasionen av Ukraina har den ryske miljardären Pavel Antov, grundare av det stora korvföretaget ”Vladimir Standard”, hittats död efter att ha fallit från ett hotellfönster i Rayagada, Indien.
Antov kritiserade i juni Putins robotattacker mot Ukraina på sociala medier, ett inlägg som raderades kort efter att det publicerats.
Antov var den tjugonde oligarken som hastigt förolyckades under 2022. Bara några dagar tidigare hittades den ryska affärsmannen Vladimir Bidenov död på samma indiska hotell.

Till de fallande oligarkerna hör även Ravil Maganov. Vd:n för oljebolaget Lukoil dog efter att ha fallit ner från ett fönster vid ett sjukhus i Moskva.
Andrej Krukovskij: Chefen för en skidanläggning i Sotji dog efter att ha fallit nerför en klippa.
Dan Rapoport: Den rysk-amerikanska affärsmannen dog av ett fall från sin lyxlägenhet i Washington i USA. Officiellt ska det vara ett självmord. 
Anatolij Gerasjtjenko: Den tidigare rektorn vid universitetet MAI dog efter att ha fallit ner för flera trappor på universitetet.
Grigorij Kochenov: Toppchefen för it-företaget Agima ska också ha fallit från sin balkong.
Dmitriij Zelenov: Oligarken uppges ha dött när han föll ner för trappor.
Ivan Petjorin: Flygchefen i energibolaget KRDV dog efter att han ska ha fallit överbord från sin båt och drunknat.

Andra gamla putinister har avlidit på mer fantasifulla sätt:
Vasilij Melnikov: Ägaren av läkemedelsbolaget MedStorm hittades död i sitt hem i mars, tillsammans med sin fru och sina två söner.
Vladislav Avajev: Den tidigare vice vd:n för Gazprom hittades död tillsammans med sin fru och dotter i Moskva.
Sergej Protosenja: Tidigare chefen i gasbolaget Novatek hittades död tillsammans med fru och dotter i Spanien.
Jevgenij Palant: Miljardären hittades ihjälhuggen tillsammans med sin fru.
Leonid Shulman: En tidigare toppchef hos gasjätten Gazprom hittades död i sitt badrum i januari 2022.
Alexander Tyulakov: En ytterligare högt uppsatt person på Gazprom som hittades död med en snara runt halsen i ett garage i februari.
Mikhail Watford: Ukrainskfödd oljeoligark som hittades död i sitt garage.
Alexander Subbotin: Miljardären hittades död i en källare utanför Moskva.
Jurij Voronov: Chefen för logistikföretaget Astra Shipping hittades död i sin pool, skjuten i huvudet.
Pavlo Pchelnikov: Järnvägsbolagschefen uppges ha skjutit sig själv på sin egen balkong.
Nikolaj Mushegian: Kryptoentreprenören drunknade i Puerto Rico.
Alexander Buzakov: De ryska myndigheter har inte angett någon orsak till att skeppsvarvschefen hittades död i december.

Självklar svär sig Putin fri från all inblandning i ovanstående ”olyckor”. Men vi känner igen lössen på gången. De ryska tsarerna – oavsett om de varit vita, röda eller gul i dyra italienska kläder – har alla likviderat dem som står dem närmast när diktatorn känner sig hotad. När Stalin stabiliserat sin makt hade han låtit likvidera 90 av de 139 ledande medlemmarna i det av Lenin grundade bolsjevikpartiet.
Historien upprepar sig inte. Men den rimmar, som Mark Twain konstaterade. Och hon har rätt, vi lever i en tid när skuggorna blir längre.

Måndag: Hur vet hussvalan att den inte är en ladusvala?

Han: Det sägs att när svalorna flyger högt blir det soligt och varmt, men flyger de lågt över havet väntas mulet och regnigt väder. Orsaken anses vara att de insekter svalor gillar till frukost, lunch, middag och som nattmacka efter skymning, är växelvarma och därför föredrar den höjd där temperatur och lufttryck är mest idealt för tillfället.

– Verkar plausibelt, som magister Janander brukade säga. Men vad säger det om luftens densitet när svalan flyger inomhus? Eller beror dagens besök på att hon vill förstå varför en farbror som bytte namn tillCarl von Linné år 1731 hävdade att hon är en hussvala och inte ladusvala som många andra här på udden.
Förhoppningsvis är hon klok nog att inte testa Linnés påhitt att svalor övervintrar på havets botten.

Hon: hon var väldigt söt, och väldigt rädd. Utanför fönstret satt nämligen vår katt Vilda och psykade henne. Men matte tolererar inte fångst av uddens fåglar, möss går bra. Då blir det ett ”duktig kisse”. Konstigt nog verkar våra katter ha fattat det för de tar bara fåglar som tuppat av när de kraschat i fönstren. I alla fall vad vi vet och sett…

Annars är går dagarna nu till ”förädling” och skörd av tomater, chili, björnbär och annat som växer på udden. Slit och släp… Står alldeles för mycket framför spisen så fick ta mig i kragen och gå en långpromenad på förmiddagen.

Gick till stugområdet söder om oss, alltid trevligt eftersom de har betande får som går mellan husen och havet. Men idag var de ersatta med kor. Trevligt det med, men beror det kanske på att en (eller flera) stugägare klagat på att fåren luktar. (Stått mycket i lokalpressen om det…). Som man sår får man skörda, tänker jag 😉

Söndag: När bålen brinner för Östersjön

Han: Traditionen att med ett brinnande höstbål säga farväl till sommaren kommer från Finland. Där har ”Forneldarnas natt” firats sedan1992 och sedan dess har elden den sista lördagen i augusti spritt sig till stora delar av kusterna längs Östersjön i både Sverige och Baltikum.
Förr tändes eldarna för att varna om hotande fara. Numera är syftet med eldarna att skapa medvetenhet om Östersjöns betydelse för oss för vår civilisation.

Du kanske inte tänker på det, men vi svenskar är ett havsnära folk. Varannan svensk bor faktiskt inom en mil från kusten och med 2 400 kilometer havskust har Sverige en av Europas längsta trösklarna mot havet.
– Självklart brann bålen även vid Skeppeviken.
Ett 40-tal drogs till elden när Torsås kustmiljögrupp m fl bjöd in till årets höstbål vid Norra Kärrs grillplats där traktens mest kända profil ”Fimpen” står staty.

Hon: ja det var trevligt, förutom att han slog mig med en poäng på tipspromenaden, och dessutom knep andraplatsen. Priset, en vattenkanna. Det kan man aldrig ha för många av!

Återgår till ytterligare en liten rapport från vår minisemester. Vi åkte även över sundet till vårt grannland (kapitalister, allt svindyrt för oss fattiga svennar…), och där fick jag min aha–upplevelse på Lousiana. Nimis var imponerande, men inte inspirerande, inte för mig i alla fall.

Det var däremot islänningen Ragnar Kjartansson. Hans musikaliska videoinstallation var en helt magisk upplevelse.

Även rummet med alla hans i ett virrvarr upphängda självporträtt till tonerna av hans melankoliska klinkande var fantastisk.

Fick ha–begär, skulle väldigt gärna äga vilken som av hans tavlor. Undrar om isländska valutan står lika högt som danska, eller har de kanske samma som i Danmark?

Okej, har inte råd, oavsett, men jag unnade mig en plansch med alla verken på, och den kostade 369 kronor. Danska kronor alltså, med andra ord nästan typ det dubbla mot svenska.

Han, igen: Hade jag vetat att även hon gillar en kille som snöat in på att måla sig själv i kalsonger, då hade jag varit rik nu. Med eller utan gula revärer. Särskilt om hade betalat i danska kronor.
– Men ingen är förstås naken profet i sin egen ateljé.