Söndag: Ett havsnära folk behöver en havsnära regering

Han: ”Med 2 400 kilometer havskust har vårt land en av Europas längsta trösklar mot havet. Varannan svensk bor inom en mil från kusten. Och nu när detta havsnära folk ska få en regering med uttalade ambitioner att slå vakt om svensk kultur kanske några av dem undrar: är det dags för krafttag mot industritrålarna som hotar alla traditioner förtöjda i ett levande hav?”
Ibland läser jag saker i förbigående som jag aldrig tänkt på, uppvuxen som jag är i Norrlands inland.
– Varannan svensk bor inom tio kilometer från en kust.
Varannan medborgare alltså, inte bara en gubbe som blev kvar på en udde i Kalmarsund för att de vilda katterna vägrade åka hem till Stockholm.

Journalisten Andrev Walden är den som upplyser mig om att vi svenskar är ett havsnära folk. ”Havet tillhör vår kultur” konstaterar Walden. Eftersom han skriver i Dagens Nyheter måste hans text i dessa tider förstås ha en SD-kritisk vinkel för att passera den redaktionella självcensuren på ledarplats.
Men oavsett om man inte får ståpäls av att äta blågul sill och strömming till jul och midsommar så är det ett illavarslande faktum att beståndet av sill i Östersjön har minskat med 80 procent sedan 1990-talet – och att det mest dramatiska raset har skett de senaste fyra åren.
”Sillen är en kritisk länk i näringskedjorna där ute och en kollaps av beståndet skulle få katastrofala konsekvenser”, skriver Walden. ”Det är därför marina forskare häpnar (på det dåliga sättet) över de nya och fortsatt generösa kvoter som EU har föreslagit och väntas slå fast i dagarna.”

Rensat från kulturpolitiskt snömos säger Andrev Walden det som behöver sägas: ”Ett tjugotal industritrålare dammsuger Östersjön på liv för att mala ner det till fiskmjöl åt laxodlingar och minkfarmar. Den nya regeringen borde sätta stopp för galenskapen…”.
Personligen instämmer jag till 100 procent.
– Hör du det Kristersson!?
Jag låter barsk. Med rätta, det står förmodligen inte i grabbens VC men en gång i förr-i-förr-i-tiden var jag hans chef på en ledarredaktion där Ulf Kristersson var hårt arbetande pryo..
– Efter 50 år med socialdemokratiska och borgerliga regeringar som låtit denna rovdrift på sill och strömming pågå i Östersjön kan jag bara hoppas att du och den nya regeringen överraskar oss kustbor med en ny politik.
Ska vi säga så?

”Ett ödesval för fiskbeståndens och vattenlivets framtid”, skrev Sportfiskarnas tidning några veckor före valet. Det skylls på säl och skarv, men skälet till att pappa Bertil Petersson och hans granne och kompis Bertil Pettersson i stugan intill här på udden kom hem med fyllda nät på 60-, 70- och 80-talen berodde på att dagens industriella rovdrift ännu inte rubbat alla cirklar.
Så sent som 2017 beräknades det industriella fisket ta upp tre gånger så mycket fisk som alla fåglar och sälar gjorde tillsammans. Fiskets stora påverkan – snarare än säl och skarv – befästes också i en studie från 2018.

År 2021 uppmanade en enig riksdag regeringen att flytta ut trålgränsen, från 4 sjömil (7,4 km) till 12 sjömil (22,2km) för stora trålare (båtar över 24m). Syftet är att skydda lekande sill och strömming samt värna tillgången på mat för kustlevande fisk. Åtgärden skulle också gynna det småskaliga kustnära fisket som i många år sett sina fångster försvinna när de industriella trålarna dammsugit kusterna.
– Se där en början på en ny regeringspolitik!
”Jag har, liksom många andra, låga förväntningar på den nya regeringens miljöpolitik”, konstaterar Andrew Walden men tillägger att han uppriktigt sagt ”inte varför det måste vara så. Det borde finnas en konservativ vilja att hålla vårt hav vid liv. Och denna viljas första offer borde bli trålarna som dödar det.”

Hon: precis, jag blir så förbannad på att de skjuter av sälarna när det är trålarna som är boven!!!

Eftersom det är söndag och vi har halvdag så följde även han med på en långpromenad. Mest för att han läst att det förhindrar demens… men hursomhelst var det en underbar promenad i underbart, men blåsigt, väder…

Fast varma vindar. Och när vi åkte hem och svängde ner mot udden var det så här varmt:

Men efter sol kommer…