Måndag: städdag … och om att sakna vandel

Hon: han fick åka till torpet och måla på sin beställning, trots att det var hans tur att städa. Ibland är det faktiskt lite terapeutiskt att gå och dona och fixa i lugn och ro. Dessutom tycker jag det blir bättre gjort när jag gör det även om det är hela havet stormar när han städar…

Har inte så mycket annat att komma med idag, och definitivt inga bilder, så visar några från gårdagens underbara kväll och stjärnhimmel istället.

Han: Tack min fru, nästa gång är det min tur. Verkligen! Jag lovar, i dessa tider vill (en) man inte bli anklagad för bristande vandel. Till mitt försvar vill jag säga att jag fick lite gjort i ateljén.
– Dessutom lyssnade jag på dagens riksmöte.
Det var intressant.

Jimmie Åkesson brukar ju säga att han längtar tillbaka till det svenska folkhemmet som det var på 1950-60-talen.
”När Sverige var bra!”
– Du menar, när du inte fanns pojkjävel.

Muttrar en elak gubbe på en udde. Men den där nostalgin är intressantare än så. Det är till exempel tankeväckande att det mest omdiskuterade ordet i regeringspartiernas Tidöavtal är ett begrepp som länge var ett honnörsord i den socialdemokratiska migrationspolitiken.
– Vandel, bristande vandel. Vandelkrav, alltså.

Enligt den gamla (s)venska utlänningslagen var det ett krav för permanent uppehållstillstånd att ”det med hänsyn till utlänningens förväntade levnadssätt inte råder tveksamhet om att ett permanent uppehållstillstånd bör beviljas”.
I den socialdemokratiska proposition som låg till grund för lagen använde den dåvarande regeringen uttryckligen ordet ”vandelskrav”.
Av propositionen framgår att inte bara förekomst i belastningsregistret utan även anmärkningar i misstankeregistret och ”allvarlig misskötsamhet” kan ha betydelse för utvisningsbeslut.

Vandelskravet ströks först när riksdagen år 1989 antog en ny migrationslag. Den socialdemokratisk invandrarministern Maj-Lis Lööw, som formulerade regeringens proposition, har i dag inget minne av vilka överväganden som låg bakom just den lagändringen men det framgår att bristande vandel bara hade tillämpats en enda gång sedan 1984. ”Bestämmelsen måste därför anses vara i det närmaste obsolet”, står det i Lööws propositionen.
Det hindrar inte att ”vandelskravet” återkommer sex gånger i Socialdemokraternas kongressdokument ”Vi bygger ett land som håller ihop” från år 2021. I en invandringspositiv motion kräver t ex Haninge arbetarkommun att partikongressen ska ”besluta om amnesti för samtliga som ansökte om asyl under 2015 såvida deras vandel inte talar emot det”.
Örebro arbetarekommun konstaterar att ”En enklare s.k vandelsprövning borde inte vara för mycket att begära. Brottsbekämpande myndigheter som Ekobrottsmyndigheten (EBM), Åklagarmyndigheten, Polisen, Skatteverket och Finansinspektionen behöver resurser och verktyg genom lagstiftning för att bekämpa ekonomisk brottslighet.”

Återstår att se vad som händer med Tidöavtalets försök att återupprätta den gamla sossepolitiken på denna punkt. I värsta fall kommer Morgon Johansson snart att hävda att vandelskravet alltid varit S-politik. I bästa fall sjunker det medeltida uttrycket för att uppföra sig tillbaka ner i historiens runda arkiv.
Tidöavtalet består av 62 sidor fyllda med reformer som ”ska genomföras” – dock oftast med den vältuggande brasklappen ”efter utredning”.
– Etthundrasjuttiotvå (172) storslagna politiska reformerna kopplas till gummiformuleringen ”utredning” eller ”utreda”.
Så även på denna punkt:
”Utred en möjlighet att utvisa en utländsk medborgares på grund av bristande vandel! Den som befinner sig i Sverige och åtnjuter svenska gästfrihet har en skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handling missakta befolkningen. En utredning ska därför uppdras att analysera förutsättningarna att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar av bristande vandel. Med bristande vandel avses förhållanden såsom bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet.”

Även om vi bortser från att den som skriver detta kanske bör genomgå en språkkurs (”åtnjuter svenska gästfrihet”) innan hen försöker sig på att formulera en lagtext, så är det uppenbart att detta är en illa kryddad soppa som inte lever upp elementära rättsprinciper (prostitution är t ex lagligt i Sverige och missbruk anses vara en sjukdom).
Mitt tips är att förslaget kommer att anses vara obsolet som det var 1989.

PS: Nooshi Dadgostar var som vanligt mest slagkraftig i dagens debatt. Och hon bekräftade att pr-mässiga begrepp lätt blir en bumerang. Apropå ”bristande vandel” påpekade hon att den folkhem(s)nostalgiske Jimmie Åkesson ”själv är medlem i den mest kriminellt belastade minoriteten i Sverige” – detta med illa dold förtjusning över att SD är det parti som under senare år haft flest brottsdömda representanter i olika politiska församlingar.