Torsdag: ”Om fiskarna kunde sticka upp huvudet ur vattnet, skulle de upptäcka att deras värld inte är den enda världen”

Han: Man känner igen lössen på gång och nu är vi där: Första natten med frost tyder på att sommaren är slut även på udden. Men Ponnyexpressen ska fram och i detta fall är det gubbarna som gräver fiber som ska fram även i grusväg. Hade behövt skrapa vindrutan, men var hittar (en) man isskrapan så här plötsligt?
– Bedrövligt, tänker surgubben.
Kristersson sa visserligen att vi går mot kärva tider. Men han sa faktiskt inte ett ord om att det skulle bli nollgradigt redan dag tre!
– Och inte ett ord om skrapbidrag!

Nåja, det finns de som har det värre. ”Om fiskarna kunde sticka upp huvudet ur vattnet, skulle de upptäcka att deras värld inte är den enda världen.”
Det dryper av ironi i den franske författaren Laurent Binets omvända perspektiv (Språkets sjunde dimension, Albert Bonniers förlag).
– Åtminstone läser jag det så.
Det beror på att jag gått med i något som heter Torsås Kustmiljögrupp och därför intresserar jag mig för vad som händer i havet utanför udden.

Härom dan refererade jag till en artikel av Andrev Walden som i en ledare i Dagens Nyheter raljerade över de högerkonservativas ointresse för fisken i Östersjön. Det var Andrew som fick mig att inse att gubben på udden inte är ensam.
Vi svenskar är ett kustnära folk.
– Varannan svensk bor faktiskt inom 10 km från kusten och ”nu när detta havsnära folk ska få en regering med uttalade ambitioner att slå vakt om svensk kultur kanske några av dem undrar: är det dags för krafttag mot industritrålarna som hotar alla traditioner förtöjda i ett levande hav?”

Frågan var förstås retorisk, Walden skriver på regeringskritiska DN:s ledarsida och visste därför redan svaret: ”Nja. Om sillamackor, surströmming och saltkråkor (vilket får duga som samlingsnamn för barfotabarn med metspön och läderhudade fiskargubbar i lammullströjor) ska sorteras till svensk kultur ser det förvånansvärt mörkt ut … Det nya regeringsunderlagets största parti, Sverigedemokraterna, vill bara prata om sillen på julbordet. I praktiken finns det inget parti i riksdagen som visar mindre intresse för att slå vakt om underlaget för traditionerna.”

Uppriktigt sagt delar jag Andrew Waldens skepticism när det gäller den nya regeringens havspolitik. Men ibland har även jag fel, ty som lösenordet lyder i Gallands i franska version av Tusen och en natt.
– Sésame, ouvre-toi!
Sesamblomman öppnar sig ibland och den magiska formeln avslöjar var de 40 rövarna dolt sina skatter.
– Och se, i de 4:as regeringsförklaring läser jag: ”Särskilda insatser görs också för att motverka övergödning av Östersjön och för att flytta ut gränsen för storskaligt trålfiske.”

Jag måste ha missat den meningen när statsministern läste upp sin förklaring. Men ibland blir man glad över att ha fel, eller hur Andrev?
– Visst, ännu är det bara en mening på sidan 13 i en 20-sidig deklaration.
Å andra sidan, om vi väljer att vara positiva och inte Krösa-Major:
– Om berörda fiskar väljer att inte bara simma med strömmen skulle de notera att denna enda mening är en mening mer än i den förra regeringens programförklaring från förra året.

Ett PS, som du som inte bor havsnära kan hoppa över: I måndags beslöt EU:s ministerråd om fiskekvoter i Östersjöområdet för 2023, bl a tillåts det hårt kritiserade strömmingsfisket öka med 32 procent i centrala Östersjön jämfört med tidigare kvot – betydligt mera än EU-kommissionens förslag på 14 procent.
I pressmeddelande från Näringsdepartementet (i fortsättningen Klimat- och Näringsdepartementet) skriver den avgående regeringen: ”Under måndagen beslutade rådet om fiskemöjligheter i Östersjön för 2023. I linje med vad Sverige drivit är resultatet av förhandlingarna i linje med den gemensamma fiskeripolitikens mål och principer och den fleråriga förvaltningsplanen för Östersjön. Rådet fattade beslutet enhälligt.”

Andra är inte lika positiva. ”Ska vi låta även strömmingen gå mot total kollaps?”, skriver forskningssajten Havet.nu.
– Läget är rejält illa. Torsken är nästan borta och sillbeståndet har minskat kraftigt, säger marinekologen Henrik Svedäng till SVT Nyheter.
Han vill istället se en halvering av fisket, och menar att politikerna har en alltför snäv syn när de försöker utnyttja havets resurser maximalt.
– Strömmingens viktigaste roll är att finnas i havet. De bygger upp hela ekosystemet, ungefär som träden i skogen. Tar man bort dem så blir det ett helt annat ekosystem.

På lantbruksuniversitetet, SLU är man inne på samma linje om fisket inte begränsas.
– Den utveckling som vi ser idag kommer att fortsätta, säger Lena Bergström som är professor och forskare på SLU., till SVT Gävleborg. Jag skulle gärna se en översyn av hur rådgivningen för strömmingsfisket ser ut.
Bristen på strömming drabbar inte bara människan. Sälarna i Bottenhavet visar nu tecken på svält.
– De har bara ett tunt späcklager och riskerar att frysa ihjäl i vinter, konstaterar Kalle Gullberg på länsstyrelsen i Gävleborgs län.
Svälten hos en toppredator i näringskedjan tyder på att hela ekosystemet redan blivit rubbat av strömmingsbristen. Även länsstyrelsen vill se en halvering av kvoterna.

Sportfiskarna konstaterar att Ministerrådets beslut innebär en överkörning av EU-kommissionens ambition att skydda ett hårt fiskat bestånd samt att ta hänsyn till försiktighetsprincipen och beståndets ålders- och storleksstruktur. I stället underbyggs nu riskerna med enormt stora kustnära uttag från det pelagiska industrifisket. ”Det är därför olyckligt att Sverige inte hårdare kunnat driva igen om en linje som åtminstone inneburit ett beslut i paritet med EU-kommissionens rekommendationer och en chans till återhämtning för ett sargat bestånd.”
– Kan vi hoppas att den nya regeringen gör ett bättre jobb än den gamla?

Vid närmare eftertanke bör kanske frågan omformuleras: Vill Andrev Walden och vi andra regimkritiker att den nya regeringen ska göra ett bättre jobb?

Hon: politiskt käbbel med honom är jag dödstrött på, så ”rest my case”. Sätter istället en bulldeg, trots det fina vädret, eftersom farmors lilla älskling kommer på måndag och han tycker kanelbullar är väldigt gott. Bullar har jag nog inte gjort sedan hans pappa var liten…

Medan de jäser sätter jag mig en stund på verandan tillsammans med kissarna och njuter av lugnet och solen.

Men vad fasiken, de jäser ju inte upp… glömde jag socker i degen? Ja det gjorde jag!!! Tusan också. Kompenserar med extra socker i fyllningen. Tar ändå en faslig tid!

Börjar hacka grönsaker till middagens ugnsbakade dito med Attanäs chorizo under tiden. Hinner färdigt hela plåten innan bullarna efter tredubbla jästiden äntligen är klara för ugnen, pust!!!

Men, de blir ju inte färdiggräddade… ooops, har satt gradantalet efter varmluft, och det hade jag inte på, faaaaaan!!! In med dem i ugnen igen.

De blev i alla fall till slut klara, och bullarna blev trots allt väldigt goda. Hoppas de faller både den lilla och den stora älsklingen på läppen…