Fredag: Vårkänning!

Han: ”Åtta spelare bär pianot, tre stjärnor spelar på det”. Först trodde jag att det var en hånful beskrivning av arbetsfördelningen i Sveriges herrlandslag i fotboll.
– Sedan insåg jag att det var nya landslagsbasen Jon Dahl Tomassons nya strategi för att skapa ett vinnande lag.

Vi saknar piano och vårt lag på udden är mindre än landslaget, men vi har ett likande koncept:
– Hon arbetar och jag fotograferar.
För en upplyst värld.

Hon: Vårkänsla och arbetslust. Äntligen!

Ja även han kom ut och luftade sig, en kort stund.
”Kan du inte ta en bild på mig nu?”

Han igen, replik: Vadå? Nån måste ju hålla koll på vad som händer där ute också.

Onsdag: Korta nyheter om dagens nyheter

Han: Himlen är röd i öster och hon har än en gång cyklat och hämtat morgontidningarna. Börsen går upp, vädret är okej. Och idag har vi köpt ett nytt tvättfat till vårt lilla badrum och jag har fått äta lunch med kvinnan i mitt liv på Kalmar lasarett.
– Pannkaka med jordgubbssylt och grädde.
Hon valde förstås någon slags sallad med kretonger.
– Varför sjukhusfiket?

För att vi fått igen på skatten: Hon har varit på mammografi. Inget akut, en rutinkontroll som en del i det svenska mammografiprogrammet.
Jag har varit på Fysiologiska kliniken för att påbörja ett 24-timmars EKG-test.
Därav dagens sexiga nätundertröja.
– Huvudet var det tydligen inget fel på, så nu spanar vårdens tryffelhundar vidare för att hitta orsaken varför jag plötsligt spelade död mitt under en trevlig nyårsmiddag.

Nog om det. Jag avundas skribenter som kan formulera sig kort om viktiga nyheter. Då tänker jag inte på gamla journalistproffs som Hemingway och Truman Capote.
Peter Hansson i Stockholm säger vad som behöver sägas om det som händer i Östersjön idag:
Kabelbrott är
skeppsbrott
Östersundsbon Stefan Hanberg sammanfattar fjolårets eldfängda kulturdebatt som redan har slocknat:
”De som arbetar med en svensk kulturkanon vill inte riktigt tända till och komma till skott.”Och Göran på Torö summerar årets nya stora mediedebatt:
”Ska Landerholm verkligen behöva lämna sin post? Det är väl bara att glömma den nånstans”.

Det som behöver sägas om dagens nyheter sammanfattas på ovanstående kärnfulla sätt av fria skribenter på DN:s Namn & Nytt-sida.
– Alltså på en framträdande plats längs bak i blaskan, som en cynisk redaktör skulle formulera det.

Skriver detta medan jag lyssnat två timmar på Partiledardebatten. Är jag orättvis mot alla proffstyckare och mina gamla journalistkollegor?
– Förmodligen.
Vid närmare eftertanke har 2025 faktiskt inletts med nya fräscha visioner om hur världens problem ska lösas:

Det ligger något i Gardells förslag, eller hur? Och om det inte gör det så är det i alla fall väl formulerat. I en värld ledd av aggressiva heterosexuella män som Putin och Trump och Netanyahu bör naturligtvis heterosexualitet förbjudas.
– Jag medger att jag faktiskt aldrig tänkt att politiska lösningar kan vara så enkla.
Konstigt att ingen av partiledarna gjorde spinn av den tråden.

Hon: sånt här runt tvättfat blev det (se ovan) på svart marmorskiva och sen vit kommod under:

Och ja, jag tog en jättegod kycklingsallad med feta och picklad rödlök. Vinägrett blev pricken över i.

Måndag: Udden tur och retur

(Uppdaterad 15:17)

Han: ”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var … havet”. Den gamle diktaren Stig Johansson får ursäkta att jag förvanskat hans välkända dikt ”Förlusten” (vilken förövrigt inspirerade förre finansministern Kjell-Olof Feldts memoarer ‘Alla dessa dagar…”, även han nyligen utcheckad ur gemenskapen).
Av någon anledning känns det som om jag än en gång återkommit till udden efter en lång frånvaro. Det kanske jag har också.

En sak är uppenbar. Att återvända till udden är att återvända till havet.
– Om jag inte visste bättre skulle jag få för mig att även havet varit borta nånstans och nu återvänder i all hast med svallande vågor för att sedan dra sig tillbaka till de gränserna vi kommit överens om.

Härom dagen steg havet till över 80 cm. I morse hade hon dragit sig tillbaka igen och återlämnat vår lilla badvik.

När jag skriver att havet stiger 80 cm betyder det att en tredjedel av vår tomt på sjösidan försvinner.
– Men som återuppstår igen när havet är på det humöret.

Även om vi lever som om vi äger naturen, så är den bara tills lån. Det fattar man när min Onödiga trädgård plötsligt blir en havsodling.

Jag vet, vi skriver ofta om havet. ”Det djupa, salta havet rullar mot oss, kallt och likgiltigt, helt empatilöst. Oengagerat, bara sig självt. Det här är vad det ägnar sig åt till vardags, det behöver oss inte till något, det bryr sig inte om förhoppningar, rädslor – och inte ett dyft om våra beskrivningar.”
Så beskriver Morten A Strøksnes havet i Havsboken och så kan man tänka. Å andra sidan kan man tänka annorlunda. Till exempel kan man tänka att havet är ganska likt oss människor.
– Det har alltid varit någon annanstans, men det återkommer alltid.

Under deras stormiga äktenskap gav skådespelaren Richard Burton sin fru Elizabeth Taylor ett antal elaka smeknamn, bl a Old Snapshot och Quicktake.
Men det första han kallade henne var Havet, The Sea.

Nu till vår egen frånvaro från udden. Känns som veckor, men rör sig om dagar. Men viktiga ögonblick. Till exempel har vi än en gång varit tillbaka i Stockholm.
– Nej, inga barnbarn denna gång.
Vår kompis Gunnar bjöd på en mycket känslosam vernissage i Benhuset, Katarina kyrka.
Jag tänker inte recensera utställningen, den är för intressant för att trivialiseras. Du kan läsa om detta sorgearbete här.

Som sagt ingen barnbarnsjour. Vuxenlekar. Bott på hotel Kung Karl vid Stureplan, nära vännerna på Sturehof och böckerna på Hedengrens. Sköna timmar med min personliga assistent på tåget – som gick och avgick (nästan) i tid!

Resten är en sammanfattning av en 70-årig process som firas med mandomsprov i skogen, invigning av den nya bastun, nakenchock bland snöänglar och rock’n roll med vackra fruar.
– Det väsentliga:

Dessutom, apropå Burton & Taylor har vi firat en Pärlbröllopsdag (30-år).
– Nej, inte hennes och min.
Det dröjer, men man kan ha roligt även på andras bröllopsdagar.

Hon: jo, jag var också med, men bakom spisen! Vi ”fruar” stod för maten, den föll ”gubbarna” i smaken efter skjutande och bastande.

Och roligt hade vi, speciellt när vi såg bildbevis från nakenbadandet i snön…

Ps: och vissa dansade på bordet redan före tårtan, men varken det eller nakenchocken vågar vi publicera 😉

Tisdag: Vädret är ingen ”särskild händelse” och vi behöver inte gå upp i stabsläge

Han: Visserligen brukar jag ha fel, men jag brukar sällan ha fel så fort. I 2024 års sista dagsnotering skrev jag: ”Kanske har SMHI rätt. 2024 var året när vår del av Sverige övergick till tre årstider: Vår – sommar – höst … och vår igen.”
– Sen kom snön.

Och sen kom havet.
Årets första vinterstorm var visserligen inte en storm (över 24,5 m/s), men väl styv kuling i byarna (17-18 m/s). Intressant nog om man bor tio meter från havet. Vattnet steg 80 cm över normalnivå, vilket i sin tur fick pålandsvinden att driva upp vågorna mot flaggstången.

Egentligen visste vi att havet skulle komma. Vädret är ingen ”särskild händelse” (utom för Trafikverket) och vi behöver inte gå upp i stabsläge.
– Det är business as usual.

Förra året såg det ut så här den 3 januari:

2022 steg havsnivån 85 centimeter enligt SMHI, men i Bergkvara uppmättes +100 cm.
– Rekordet under vår tid på udden nåddes den 4 januari 2017.
Enligt SMHI:s mätningar steg havet den gången 105 cm i Kalmar, men enligt mina amatörberäkningar 154 cm hos oss.
Då såg det ut så här på udden:

Kort sagt: 2025 har börjat som året på udden brukar börja. Business as usual.

PS: I kväll ska jag se Messiah Hallbergs granskning av hur fan hamnade vi dagens tågelände på SVT.

Hon: japp, och första omplanteringen är gjord, det känns bra!

Trettondagen: Med förhoppning om ett gott nytt år!

Hon: hemma på udden igen efter ett flängande–hit–och–dit–liv över jul- och nyårshelgen som avslutas med ett kort stopp på Kalmar lasarett för hans del.

Mmmm, riktigt skitväder. Hård pålandsvind, snöblandat regn, högvatten och endast +16 grader i vardagsrummet. Ligger fortfarande (12:07) under täcket i sovrummet. Skulle yogat idag, i vardagsrummet, för kallt. Även bakat bröd, kommer inte att jäsa. Varför satte vi inte på stora (svindyra…) golvvärmen i vardagsrummet igår kväll…

Näää, precis! Igår var det kallt men noll vind. Vinden gör allt. Frös varken ute eller inne där vi hade minst +23 grader. (Utan golvvärmen på. Bara luftvärmepumpen.)

Han: ”Vad fan får jag för pengarna?” Frågan ställde Leif Östling, ordförande i Svenskt Näringsliv. Nu är det nytt år och ja, vad fan får jag för mina skattepengar år 2025? Den frågan har redan fått ett svar. Detta på förekommen anledning, eftersom jag de senaste dagarna gjort ”ett kort stopp på Kalmar lasarett” som hon formulerar det.
– Tillsammans med 50 andra medborgare som hade vägarna förbi denna halkiga vinterdag.

Kort bakgrund signerad Dr. M. Isberg:
”(Retts gul.) Synkopering med efterföljande huvudvärk och nackvärk. Helt neurologiskt intakt vid undersökning men anmärkningsvärt förlopp med plötslig medvetandeförlust och känsla av att något small till i huvudet efterföljt av huvudvärk. Genomgår CT-hjärna med frågeställning om subarachnoidal blödning utan någon påvisad sådan. Svårt att säga om detta skulle kunna vara någon form av warning leak. Inlägges därför på AVA för ny bedömning och ställningstagande till LP under morgondagen. Ingen misstanke kardiellt orsakad synkompe.”

Något månvarv senare gör Dr Eva V. en ”Slutenvårdsanteckning”:
2025-01-04 15:10
Medicinkliniken Kalmar, Region Kalmar län, Akutvårdsavdelningen Kalmar
Aktuellt
Patienten är opåverkad idag. Görs LP som inte påvisar blödning i likvor. Får återgå till hemmet med lugnande besked.
Diagnos/Åtgärd
R559-Svimning och kollaps-Huvuddiagnos
TAB00-Lumbalpunktion-Åtgärd

Vad säger man? Tack alla inblandade; engagerade vänner, kärleksfull fru och ett 25-tal undersköterskor, sköterskor, transportörer, städerskor och läkare, vars namn jag försökt lägga på minnet men som redan håller på att suddas ut i mitt trötta huvud.

Och räkningen? Svar: 250 kr.
– Fel.
En mycket snabb och ytlig kalkyl ger en annan kostnad (listpris en sjukvårdsregionmellan.se):  
Ett vårddygn på avdelning: 16 000 kr.
EKG: 1 000 kr.
Provtagning: 1 200 kr.

Dessutom CT skalle (01:45): 6 000 kr
Lumbalpunktion (gör inte alls så ont som somliga tror): 3 500 kr.

Lägg därtill eget rum med ständig tillsyn och 4-stjärnig service av snälla människor. Egen analog sängradio (P1!). Fri dusch, nattskjorta. Smörgås och kaffe. Middag: Rotmos och stekt korv med ärtor och rivna morätter.
Dessutom: Lägg därtill fortsatta investeringar. Det börjar redan i morgon 14:30; Dr Greger på Torsås vårdcentral.
(Ett vanligt läkarbesök medicin kostar upp till 12 500 kr.)

Slutsats? Undrar jag fortfarande vad fan jag får för mina skattepengar?
– Hur jag mår?
Bra! Det har jag papper på:
Allmäntillstånd
Gott och opåverkat.
Hjärta
Regelbunden rytm utan bi- eller blåsljud.
EKG (Elektrokardiogram)
Sinusrytm med enstaka vesikulära extraslag. 75 slag per minut. Väsentligen oförändrat jämfört med tidigare.
Lungor
Vesikulär andningsljud bilateralt.
Nervsystemet
RLS 1. Ingen dysartri eller dysfasi. Isokora pupiller med normal ljusreaktion direkt och indirekt ljus. Synfält enligt Donders utan anmärkning. Liksidig ögonmotorik utan tecken till nystagmus eller ptos. Liksidig ansiktsmotorik utan facialispares. Liksidig grov kraft i händer, armar och ben. Diadokokinesi och fingerspel utan anmärkning. Ingen ataxi vid finger-näs. Liksidig sensorik för beröring ansikte, armar och ben. Liksidiga reflexer av patella och biceps. Babinski föreligger ej.
Hur mår du?

PS: Apropå att må bra. Idag är det Ölands nationaldag. Firas sedan några år tillbaka på traditionsenligt sätt med kroppkakor i goa vänners lag inåt viken.
(Foto: Bramstedt)

Söndag: Stort och smått under 2024

Han: Hur kommer vi att minnas 2024? Några nedslag: Här på udden blåste det ovanligt många dagar. Någon vinter blev det inte heller. Fortfarande är havet hitom Fimpan en flygplats a la Málaga-Costa del Sol (dit flest svenskar reste under året).
Eller snarare ett flytande Hotel California:
Such a lovely place (such a lovely place)
Such a lovely face
Plenty of room at the Hotel California
Any time of year (any time of year).

Strecken har varit många, landningarna också. Nytt är att så många sjöfåglar valt att anamma Eagles sista strof  ”You can check out any time you like, but you can never leave”, ty ovanligt många av våra vanligaste flyttfåglar har valt att stanna i våra vatten.  
Kanske har SMHI rätt. 2024 var året när vår del av Sverige övergick till tre årstider:
– Vår – sommar – höst … och vår igen.

Samuel Clemens (1835 – 1910), mer känd under artistnamnet Mark Twain, hade många katter. Åtminstone fyra av dem gav han medvetet svårtuttalade namn, som Appollinaris, Beelzebub, Blatherskite och Zoroaster.
Detta av pedagogiska bildningsskäl:
– Han ville lära sina tre barn och (1) barnbarn att uttala även ovanliga ord.
För egen del har vi två katter som heter Ludde och Vilda.
Å andra sidan har vi tio barnbarn, varav de sista tre under 2024 lärt sig att både springa efter katter och uttala enstaviga ord.
– Det har hänt en del sedan fjolårets årskrönika:

Katterna å sin sida har fått en lucka till Friggeboden, tänkt som ett skyddsvärn mot små människor i kristid.
– Känns rättvist, nu när Putin tvingat oss att höja vår försvarsberedskap och både kustbevakningen och marinen börjat bevaka farleden utanför udden.

För bortom udden händer det också saker. Enligt den gamla fabeln hoppar en groda som sätts i kokande vatten snabbt ur kastrullen. Om vi istället lägger grodan i kallt vatten och värmer vattnet långsamt så märker den inte faran och dör i det kokande vattnet.
Som sagt, det är en fabel.
En allegori över människors oförmåga att ta till sig hot som kommer gradvis och inte plötsligt.
– Anpassningspolitik kan det också kallas. 

Den tyske fysiologen Friedrich Goltz dödade fabeln – om än inte grodan – redan i början av 1800-talet. Goltz var på jakt efter själens exakta lokalitet i våra kroppar, men upptäckte i sina experiment att grodan hoppade ur kastrullen redan vid 25 grader. Detta eftersom grodan är en amfibie och självreglerar sin kroppstemperatur genom att ständigt befinna sig i rörelse.
– Termoreglering, kallas det. Vilket innebär att grodan alltid kommer att hoppa ur kastrullen i tid.
Eduardo Halfon återberättar anekdoten i en av årets julklappsböcker, Canción (Bokförlaget Tranan).
Vilket inte hindrar att vi människor tenderar att fortsatte bete oss som grodan i fabeln.
– Åtminstone är det vad olika makthavare hoppas.

Behöver du exempel? Vad sägs om Rysslands hybridkrigföring i Östersjön? Genom att gång på gång låta sin skuggflotta kapa Europas havskablar höjer Putin temperaturen.
Regimen testar hur långt vi låter oss anpassas innan vi ropar att Ukraina måste ge upp territorium för vår skull.

Eller vad sägs om elpriserna? Inför valet 2022 krävde det nu största regeringspartiet sänkt skatt på el. I en stor annonskampanj lovade Elisabeth Svantesson (M) att göra det Socialdemokraterna inte gjorde: ”Finansminister Mikael Damberg säger att Moderaternas förslag om slopad elskatt är svårt att genomföra. Det är det inte alls, då hade vi inte lagt förslaget. Om Damberg inte klarar av att stötta hushållens ekonomi – i ett läge där staten tjänar miljarder på de rekordhöga elpriserna – så kan Moderaterna ta över och genomföra förslaget.” skrev hon.
Löftet var ett av hennes viktigaste på vägen mot posten som finansminister: ”Om Damberg inte klarar av att sänka elskatten så kan jag ta över”.
Det fick hon.

Tre år senare är löftet om sänkt skatt på el ett sviket vallöfte. Elisabeth Svantesson har höjt elskatten inte bara en utan två gånger.
Eftersom elbolagen höjt de fasta avgifterna har skattehöjningar (inkl moms på skatten) inneburit att våra totala elkostnader hålls uppe trots att elpriset är lägre än förra året.
En sanning som medierna bidrar till att dölja för oss med sitt ständiga fokus på spotpriset.
– Kommer vår självvalda anpassningspolitik att fortsätta 2025?

En som hållit mer än han lovat är Armond Duplantis. Egentligen borde vi låta det passera undan tystnad. Men eftersom jag är ett inskränkt mediedjur kan jag inte låta bli.
Under år 2024 har Duplantis slagit tre världsrekord och vunnit såväl OS-guld som EM-guld och guld på inomhus-VM. Nu har han utsetts till ”World Sport Star of the Year” av brittiska BBC.
– Rättvist, tycker de flesta
Jag undrar vad journalisten Teodor Stig-Matz tycker om utmärkelsen.

Om du inte vet vem han är så är du förlåten. Men Teodor skrev under 2024 in sig i sportjournalistiken med följande sågning av Mondos insatser under OS i Paris.
Några citat:
”Det finns en myt om att Armand ”Mondo” Duplantis är en av världens största atleter /men/ Omvärldens intresse är jämförbart med det för VM i kubb.”
”Ingen utanför Sverige (förutom kanske tolv kufar som älskar stavhopp så mycket att de har Sergej Bubka intatuerad på låret) vet vem Armond Duplantis är.”

Hans bästa argumentet lät så här: ”Det skrivs sällan om Armand Duplantis i internationella medier och på Instagram har han ett följarantal i nivå med en före detta Paradise Hotel-deltagare.”
Det är en lågoddsare att gissa att vi kommer att läsa om Mondo även 2025. Förhoppningsvis slipper vi skratta åt teodorar.

Med förhoppning om ett Gott Nytt År från oss alla till er alla!

Lördag: Det är skillnad på skinkor också

Han: ”Alla djur är skapade jämlika, men vissa djur är mer jämlika än andra”. I George Orwells klassiker Djurfarmen tar grisgalten Napoleon makten och blir diktator.
Orwell skrev boken redan 1945 och är en allegorisk fabel om stalinism och fascism klädd i en dråplig skröna om vad som händer när en samling djur gör revolt och tar över den farm där de bor och arbetar på.

Till en början är revolutionen efterlängtad. Under ledning av Napoleon författar revoltörerna ett antal budord, en slags konstitution. Men i takt med att Napoleon och hans grisbröder korrumperas, korrumperas även de välmenande budorden.
– Alla är jämlikar men vissa är mer jämlika, sammanfattar elitens dubbelmoral.
Ur demokratin växer diktaturen, stödd på allt passivare medborgare och en växande våldsapparat:
– Gårdens hundar, som grisarna i hemlighet dresserat, blir Napoleons säkerhetsstyrkor med rätt att döda opålitliga ”kamrater”.

Klassamhället är tillbaka, fast på en ny nivå:”På något sätt verkade det som att gården hade tillvuxit i rikedom utan att några av själva djuren blivit rikare – utom förstås grisarna och hundarna. Kanske berodde detta delvis på att det fanns så många grisar och hundar. Och visst arbetade de här djuren också, på sätt och vis. Som Squealer aldrig tröttnade på att förklara fanns det oändligt mycket arbete att göra när det gäller tillsynen och organiseringen av gården. Det mesta av det här arbetet var av ett slag som de andra djuren var för okunniga för att begripa sig på…”

Kamrat Squealer – som leder omtolkningen av honnörsorden (den statsstyrda pressen alltså)  – förklarar att grisarna utför ett viktigt arbete för något mystiskt som kallades ”rapportering”, ”dokumentation”, ”sammanfattning” och ”protokoll”: ”Det blev stora pappersark som de fullständigt hade täckt med skrift och så snart de var fullskrivna brändes de i ugnen. Det här var av största betydelse för gårdens välfärd, sade Squealer. Men trots det producerade varken grisarna eller hundarna någon föda genom eget arbete och de var som sagt många och hade god aptit.”

Idag har jag gjort julskinka. Gjort och gjort, förresten. Uppriktigt sagt är min insats blygsam – hur många gånger har jag konstaterat det detta nådens år 2024? Det mesta jobbet har Karin och Jonas Lundqvist gjort.
– De driver Voxtorpsgården, 2,3 km norrut på Möreslätten och där har vår skinka vuxit upp.
”Vi brukar 90 ha åkermark och på gården finns ca 10-15 suggor och deras tillväxtgrisar”, skriver Karin och Jonas på sin hemsida.

”Målet med vår grisproduktion är inte att den ska bli så maximalt stor som möjligt utan mer att det är maximalt hållbart på lång sikt. Detta är en mål som inte är enkelt på något sätt och kanske inte heller det mest ekonomiska på kort sikt men det är den vägen vi har valt och det som motiverar oss att driva gården vidare.”
– Hedervärt, tycker jag.
Min egen insats är rent terapeutisk. Till exempel kan jag stå här i köket och tänka på Orwells djurfarm.
Medan skinkan kokar hinner jag till och med över till Margareta för att hitta hans mästerverk i någon av bokhyllorna.
– En julklapp från min pappa år 1967, visar det sig.

Jag antar att skinkan i vår stora kastrull är en ”tillväxtgris”, ett nyord jag inte hört förut. Däremot vet jag inte vilken konstitution som gäller på Voxtorpsgården, men jag vet att skinkorna säljs utan nitrit, men med 17 procent havssalt och ekologiskt socker.
– Det är något nytt för oss.
Eller nygammalt, för i den nostalgiska förr-i-tiden-tiden var alla grisskinkor nitritfria.
Nitrit är numera det vanligast förekommande konserveringsmedel i charkprodukter, men huvudsyftet är att göra skinkan så där vackert rosa som i Disneys julfilm.

Fram till år 2017 bedömdes nitrit vara en säker tillsats av EU:s livsmedelssäkerhetsmyndighet EFSA, men efter nya forskningsrön och utvärderingar beslutade EU hösten 2023 om en sänkning av de högsta tillåtna halterna.
– Behöver jag säga att det finns också ett samband mellan ett högt intag av just charkprodukter och olika cancerformer?
i Italien är en stor del av de lufttorkade skinkorna nitritfria. I Storbritannien säljs nästan alla färskkorvar nitritfria, liksom den klassiska tyska bratwursten. I Danmark är alla ekologiska produkter nitritfria, i Finland nästan alla julskinkor.
Liksom skinkorna från Voxtorpsgården.


God Jul från oss till er, vi hörs inför det nya året!

Onsdag: När man skjuter hästar

Han: Ibland tvivlar jag på mänskligheten, åtminstone på att vi lever i en rättsstat. Läser i tidningen att den jägare som sköt två shetlandsponnyer i en hage i Nykvarn. Skytten, en man i min ålder, som var ute för att jaga vildsvin ringde själv ägaren och polisen.
Mannen berättade att han trodde att de båda små hästarna Charisma och Bubbe var vilda svin vilket ledde till deras död.
– Enligt jägaren rörde sig Charisma och Bubbe som vildsvin.

Den ångerfyllde jägaren misstänktes för jaktbrott, skadegörelse, framkallande av fara för annan och djurplågeri. Men nu är förundersökningen nedlagd. Detta eftersom åklagaren inte lyckats bevisa att något brott begåtts.
Eller i klartext:
– Det var inget vilt som sköts, så händelsen omfattas inte av jaktlagen, säger åklagare Richard Wahlqvist till Länstidningen.

Slutsats? Om ingenting hänt antar jag att de små hästarna lever vidare i sin hage. Trots att de rörde sig som vildsvin.
– Eller vad är det jag inte förstår?

PS: Nätets logaritmer har ersatt gammeldags journalistiskt grävande. Därför hann jag inte ens stänga ner datorn innan fler vildsvinshybrider dyker upp på skärmen. Denna gång är det jämthunden Malin som uppförde sig som ett svin på Hallandsåsen – och därför fick plikta med sitt liv.

I det här fallet förklarade mannen i jakttornet att han trodde hunden var ett vildsvin eftersom han inte såg det röda halsbandet. Polisen har inlett en förundersökning och utreder händelsen som framkallande av fara för annan samt förseelse mot jaktlagen. Jägaren som sköt Malin bad om ursäkt för sitt misstag.
– Det är ingen ursäkt, säger hundägaren. Om han bara såg rörelse i buskarna borde han inte ha skjutit. Dessutom visste han att vi var i området.
Lite ofint, kan man tycka.
Äger man en bössa, måste väl en man få skjuta något man tror är ett svin.

Hon: varför jaga överhuvudtaget… i alla fall inte hästar och lo-djur!

50 minuter yoga med Adrienne, det känns bra, var lite för längesedan sist. Delvis på grund av barnbarnsbesök. Och lite på grund av för fint väder. Går hellre långpromenader när solen skiner än ligger på golvet och ser alla dammråttor och spindelnät…

Dessutom har jag idag satt de chilisorter som tar längst tid på sig att komma upp, känns också bra! Speciellt med tanke på att jag förra året började redan första december. Ja det känns inte bra att jag är så mycket senare i år, men nu är de i alla fall i jorden. Och de brukar växa ikapp.

PS. Tomaterna ska jag däremot sätta mycket senare än förra året, dem var jag alltför tidig med.

Tisdag: dags att förbereda säsong 2025…

Hon: vaknade tidigt och kom på att det faktiskt är hög tid att börja förså en del av chilisorterna. Men har de fått in såjord på Agro–shop än…

…jodå, det fanns. Pust! Köpte ett nytt drivhus också fast jag har flera gamla, men locken saknas eller är sönder, så första sådden får bli i nytt.

Skickade efter några nya sorter redan i november, blir spännande. Brukar bara sätta de jag har i mina chiliblandningar eftersom det blir så många ändå. Men i år behöver jag lite förnyelse. Och en del gamla var utarmade.

Och så inventering av fröerna. Chilifröerna från förra året har jag relativ ordning på, men inte resten…

La, trots dålig koll, en ny order från Runåbergs fröer imorse, mest gamla trotjänare. Lökfröerna håller dåligt så trots att det blir många över efter sådd går de inte att spara till nästa år. Kan gå förstås, men att de inte gror vill jag inte riskera. Har jag redan varit med om!

En långpromenad bort till den gamla eken hann jag som tur var med också. Underbart ”vårväder” och stormen har helt bedarrat! +8 grader.

Måndag: Vänskap är att fixa en julkonsert – åt mig

Han: ”Vänskap är en gåtfull relation.Den är kärleksfull men inte passionerad. Den ställer inga krav, den kräver inga vänskapsterapeuter.”
Vad är det egentligen som kännetecknar vänskap? Mats Hilte är sociolog och har forskat på vänskapens betydelse. Det blir ganska komplicerat; akademiskt.Jag har en mycket enklare definition:
– Vänskap är att arrangera en julkonsert för mig.

Det gjorde Thomas Karlsson, TK. I Kristianopels kyrka dagen före min födelsedag. Visserligen var det Lucia, TK:s julkonsert avslutade kyrkans 400-årsjubileum och kyrkan var fylld av andra av TK:s stora vänkrets.
Men ändå.
– Tack TK, jag tog det personligt.

Särskilt din och Mikaela Nelsons tolkning av Lasse Lindboms ”Tänd ett ljus”. Den brukar Lasse sjunga på våra årliga samlingar på Sturehovs uteservering, men jag inser nu att låten inte (bara) är dedikerad surströmningens tid utan julens.
Eller vänskapens.

Enligt Mats Hilte var det först när individualismen slog igenom under renässansen (1500-talet) som vi började söka oss personliga vänner. Dessförinnan var vänskapen praktisk, funktionell, dessutom platsbunden. ”Man föddes in i sin flock och ärvde sina vänner.”
– Kanske är det sant, kanske inte.

På förekommen anledning funderar även jag mycket på vad vänskap är. Kanske beror på att jag valt att bo på en blåsig udde i havet, kanske på att jag fyllt år igen.
Men egentligen beror mycket lite på mig.
– Vänskapsgrubbleriet är helt enkelt inte mitt fel.
Det beror på er andra.
Inte bara TK.
Alla ni som hört av er på ännu en födelsedag. Framför allt tack till dig som aldrig tycks tröttna på att förlänga mina tankar.
Du som är du, en viktig person, en vän.