Måndag: Regeringen har blåst oss – igen

Han: Det räckte med två dygn i Stockholm för att våren skulle komma till udden. Påskliljor, vitsippor, scillan.
– Till och med tuppen vädrar morgonluft.
Dessutom har vi tagit vårens första eftermiddagsdrink med katterna på Bertils brygga.

Nu till något mindre roligt. Det är bara att konstatera – vi har gått på en blåsning.
– Igen!
Först lurade regeringen oss på de höga elpriserna.
– Sedan lurade man oss på att det var elpriserna som är problemet!
Det visar sig att det inte är elen som dyr utan nätavgifterna, energiskatten och andra kostnader som är den stora blåsningen.

Sanningen är konkret. Vår senaste elräkning för stugan på udden ser ut så här:

Vad det står? Det står att vår el kostade i mars 3 200 kronor och 25 öre. Den elförbrukningen kostar oss 1 324 kronor och 44 öre.
– Men räkningen slutar inte på 1 324 kronor och 44 öre?
– Rätt! EON vill ha 3 200 kronor och 25 öre.
– Det betyder att ni betalar 1 875 kronor och 81 öre för något annat än elförbrukningen?

Korrekt, och vi vet vad det är, för vi är läskunniga: Nätavgift, abonnemangsavgift, årsavgift, energiskatt, moms.
Det betyder att 60 procent av vårt elpris är avgifter som våra politiker ytterst är ansvariga för.
– Det är den stora blåsningen.
Under de senaste tio åren har elnätsbolagen – som Vattenfall, E.On och Ellevio – fördubblat avgifterna på elnäten jämfört med den genomsnittliga prisökningen i samhället.
Och dyrare ska det bli.

Det har den statliga myndigheten Energimarknadsinspektionen bestämt. Myndigheten beslutar om elbolagens så kallade intäktsramar. Vilket innebär är att elnätsbolagen får kompenseras för ett högre ränteläge och prisökningar för att hålla elnäten i drift.
Enligt myndighetens beräkningar kan konsumenternas räkningar för elnätet komma att höjas med upp till 40 procent de kommande fyra åren. Elnätsavgifterna kommer att höjas ännu mer. Och det rejält.
– De ramar som sätter gränser för elnätsbolagens avgifter kan öka med runt 40 procent de närmaste fyra åren, rapporterar Ekot.

Vad pengarna går till? Investeringar i produktion och distribution, säger bolagen.
– Skitsnack, säger vi.
Istället har 75 procent av vinstmarginalerna skickats till ägarna istället för att bygga nät.

En granskning visar exempelvis att vår leverantör, Eon, skickat tre fjärdedelar (!) av vinsten till det tyska moderbolaget de senaste tio åren.

Det var länge sen vi såg Ebba Busch hålla presskonferens. Det var ännu längre sen vi hörde henne säga att regeringen arbetar för längre elpriser.
Framför allt:
– När hörde du henne säga något om alla fasta avgifter och skatter som politikerna faktiskt kan fatta beslut om.
Gör det!

Hon: jag nöjer mig med en film på min flitiga lilla humla i växthuset. Kompisen verkar ha gett upp, men hon kom igång igen lite senare, pust! Men hon satt stilla på blompinnen väldigt länge och det trots att jag klappade henne lite på ryggen.

Söndag: arbetsväder…

Hon: såååå fint väder hela helgen, sommarvärme! Alltså hög tid städa i växthus 2, och börja flytta ut de stackars chiliplantorna som står för tätt och i för små krukor inne. Är fullständigt slut, har inte hunnit äta, så bloggen blir en bildkavalkad av dagens arbetspass.

Och nu ringde han från Bromma och är ombokad till Ronneby, bilen står i Kalmar… men det går som tur är buss dit efter landning. Varför körde jag inte honom in, då hade jag kunnat hämta honom i Ronneby… å andra sidan är han nog inte så sugen att komma hem till ett arbetsläger efter partyhelg i storstan ;). Arbetsdagen är garanterat över när han väl anländer udden!

Fredag: Vem fan tror Postnords chef att hon är?!

Han: Härom dan fick jag en flaskpost. Det vill säga; jag hittade den i tången vid Bertils brygga.
Det kändes märkvärdigt. Jag menar, vi lever i en tid när när Postnord i princip slutat dela ut post (utom polisens brev om ännu en fortkörningsbot, vid Grisbäck av alla ställen!), Brevbärarnas chef Annemarie Gardshol hotar till och med att ”avsäga sig samhällsuppdraget att dela ut post” om inte regeringen går med på att vårt statligt ägda bolaget försämrar utdelningen ytterligare.
– Vem fan tror hon att hon är?!

I vart fall tog jag flaskposten som ett tecken i tiden. Det kändes märkvärdigt att den bara låg där. Som om avsändaren visste att jag skulle komma förbi just idag för att kolla hur mycket tång vi måste köra bort på städdagen.
– Lite olustigt till med.
Tyckte jag att det var. För när jag såg att flskan inte var tom drog jag mig till minnes att senast jag tänkte flaskpost, var när jag läste en ingress till Jussi Adler-Olsens thriller ”Flaskpost från P”: Ingen hade sett den repade gamla flaskan som stod i fönsterkarmen på polisstationen i Wick i Skottland. Ingen hade lagt märke till brevet eller undrat varför någon skrivit ”Hjälp”.
När Carl Mørck och hans assistent Assad på avdelning Q forskar vidare inser de att flaskposten är det enda livstecken man fått från två pojkar som fördes bort på nittiotalet. Vilka är pojkarna, vad har hänt med dem och varför har ingen anmält dem saknade?
Jag såg mig omkring innan jag skruvade av flaskans lock.

Jag insåg genast att mitt fynd bör ses i ett större sammanhang: Den 21 januari år 2018 gjorde Kym Illman och Tonya Allan ett ovanligt strandfynd norr om Perth i Australien. I flaskan låg en hoprullad lapp, lite skavd i kanten men annars välbevarad, daterad 12 juni år 1886.
– Detta gör meddelandet till världens äldsta kända flaskpost, enligt BBC.
Av meddelandet framgick att flaskan kastats överbord från det tyska fartyget Paula under en resa mellan brittiska Cardiff och indonesiska Makassar 132 år tidigare.
Flaskposten var inget nödrop från ett kidnappat barn: Flaskan innehöll ett förtryckt formulär och en uppmaning att skicka in uppgifter om var flaskan hittats till havsobservatoriet i Hamburg.

Flaskposten ingick alltså i ett projekt att utforska havsströmmarna, läser jag i Forskning och Framsteg.
– Det var framsynt – man gör på ungefär samma sätt än i dag, berättar oceanografen Jörgen Öberg på SMHI.
Dagens ”flaskor” är meterlånga bojar med satellitkommunikation och en funktion för att ändra densiteten, så att den kan ställas in på att flyta på ett visst vattendjup. Där driver den med strömmarna under ett förprogrammerat antal dagar innan den stiger upp till ytan och sänder i väg sina mätresultat via satellit.

Nåväl, åter till händelser vid Skeppeviken: Det här var en liten plastflaska, typ Fanta. Jag såg mig omkring längs den öde stranden. Katterna gjorde detsamma. Inte ens Wallentorp, områdets nitiske tillsyningsman, syntes till och först därefter skruvade jag försiktigt av flaskans lock.
– Där låg brevet.
Som den grävande journalist jag aldrig varit insåg jag omedelbart att brevet kom från ett barn (den ofullgångna meningsbyggnaden; den vaga känslan för punktering).
Brevet är dessutam skrynkligt och sol- och vattenskadat.
Men jag urskiljer ett namn:
– Leia!

Leia skriver: ”hej  jag heter Leia och jag har en present till Dig men om …”.
Längre kommer jag inte.
Jag visslar på Vilda och Ludde och bär skyndsamt hem mitt fynd. Som vanligt tillfrågar jag min gamla trogna medarbetare, dr Watson.
– Tyvärr går även hon bet på att tyda meddelandet till mig.

Hursomhelst, hon är skarpögd (”jag har lärt hen allt hen kan”, som Sherlock säger i politiskt korrekta nyöversättningar) och det omfattandet umgänget med barnbarn visar sig inte vara bortkastad tid.
När hon tittar närmare på formuläret utbrister hon:
– Elementärt! Det här är ju Svampbob Fyrkant!
– ?

Där står vi nu. Vi har en flaskpost, ett nästan oläsligt brev från en flicka som heter Leia. Dessutom en utriven sida ur någon slags infantil tidning för barn.
Och en bisarr seriefigur som uppenbarligen är känd i barnbarnskretsar.
– Men vad vill Leia säga mig?

I väntan på att detta cold case får sin upplösning (jag reser idag till huvudstaden för vidare efterforskningar; kanske kan ännu ett barnbarnkalas kasta nytt ljus över fallet), konstaterar vi att Postnords vd alltså på fullt allvar hotar att ”avsäga sig samhällsuppdraget att dela ut post”.
Det finns mycket att säga om det, men Barometerns ledarskribent Thomas Hermansson säger det som behöver sägas: ”Nog för att Postnord allt oftare levererar paket snarare än brev, men i fråga om paket finns det faktiskt konkurrenter som kan göra jobbet – det är för brevbäringens skull som Postnord överhuvudtaget existerar.
Postgången är dessutom reglerad av den internationella Världspostkonventionen av 1920. Internationella försändelser ska behandlas på samma sätt som inrikesbrev. Försämrar man utdelningsfrekvensen nationellt kommer det förstås även att påverka den internationella postgången. Brevbäringen är en del av den rådande globala världsordningen…”

PS: Idag fyller ännu en kompis år. För säkerhets skull överlämnade vi presenten från bosättningen på udden direkt vid dörr. Även det skåpet innehåller en flaska.
– Grattis Maxe!

Torsdag: min utsikt idag är ändå lite bättre än gårdagens

Hon: snön är borta, hård ostlig (pålands-) vind (och därför svinkallt inne) och jag gömmer mig bakom blommande (för tidigt satta…) tomatplantor med raggsockor på fötterna och läser sjätte delen i Lucinda Rileys romansvit om de sju systrarna. Bäst hittills!

Åt andra hållet sitter han och målar, den utsikten gillar jag också även om det inte är i hans ateljé i det oanvända torpet vi köpte för ett par år sedan (innan elpriset sköt i höjden) just för det ändamålet…

Han: ”Klimatförändringarna har missuppfattats. Klimatet blir inte varmare, utan kyligare! I dag fick man till och med stänga av Ölandsbron på grund av nedisning och så låga temperaturer att måsar föll döda från skyn”.
Den slutsatsen drog vår kollega på andra sidan sundet, redaktör Sven Flisa, i går. Med hänvisning till vinterkaoset föreslog han att EU ska uppmuntra till anläggandet av isvägar över Kalmarsund. ”Dessa kan inom kort att ligga säkra året runt, varför bron kan skrotas och smältas ned till klimatuppvärmande artilleriammunition, bilplåt och oljecisterner”.

I brevet till EU-kommissionen bifogar Flisa ett antal foton som visar ett sönderfruset, huttrande och mycket photogenic Öland.

Men det var igår och det går fort nu. Det som var nästan sant igår är glömt idag.
– Våren här igen och inget är så iskallt som gårdagens nyheter.
Idag regnar det på udden.

Trafikverkets ende chef – presschefen Bengt Olsson som även det gångna dygnet tycks ha rattat hela den skitmyndigheten ensam – kan andas ut och än en gång radera sina sms till den ständigt frånvarande generaldirektören (vet vi ens vad gd heter???).
– Jag känner verkligen respekt för den mannen!
Särskilt sen jag fick veta att han startade sin karriär som dansare i After Dark.

Årets Sven Duva!

Dagens vårtecken: Igår kom havstruten. Idag svävar den stora havsörnen över udden. För egen del flyger jag lågt som en höna i stugvärmen.
– Ingenting är klart förrän det är klart och kan man inte måla kan man alltid måla över.

Onsdag: Vintern tillbaka på udden – men våren väntar inte!

(Uppdaterad 12:22, 15:11)

Dagens väder: Vinterväder, aprilväder. Innesittarväder, utom för småfåglarna.

Hon: Fy tusan, idag blev det ingen cykel till brevlådan utan apostlahästarna … å andra sidan vackrare väder än gårdagens gråväder.

Men det är kallt också, ett par minusgrader, och de verkar hålla i sig. Måste kolla hur vitkålen mår i sitt tält… mmm, ser välmående ut, pust!

Han: Dålig tajming kanske, eller så är det som det brukar vara. Aprilvädret till trots hopar sig vårtecknen under snön – scillan är redan här,

Richards (Sexton) tulpanlökar flaggar redan med stora gröna blad. Återstår att se om den blommar även i år.
– Enligt förståsigpåarna blommar en tulpanlök aldrig två år i rad, däremot sätter den sidolökar som i sin tur kan bli tillräckligt livskraftiga för att blomma kommande säsong.

Som av en händelse kröp även vårens först humla fram ur söderväggen.

Och inte bara det. I påskhelgen sjöng årets första bofink i den stora tallen hos Margareta och sparvarna har redan intagit Caisas holkar. En kusin försökte bygga ett bo utanför katternas rum. Inte det bästa stället, dessutom kring en pinne där jag brukar hänga verktyg på.
Sparvarna är kända för att bygga slarviga bon.
– Det gick som det gick.

Havstruten (Larus marinus) är en stor mås, bredvingad (144–166 cm), med tjock hals, gråskära ben och en mycket grov näbb med en röd fläck på.
Havstruten är större än Östersjöns silltrutar (Larus fuscus), vilka dessutom har gula ben och fortfarande delar vintersemestern med Ugglan på Kanarieöarna.
Snön faller, men inget stoppar våren.

Påsken 2024: Barnbarn, 50-års-kalas, bröllop och Iggys besök hos Peters kossor

Dagens väderlek på udden: Gråväder. Bara +3 grader. Byar från NV på 12 sekundmeter. Även mandelträden undrar var vårvädret tog vägen.

Han: Påsken är som vi vet de stora känslornas helg. För kristna handlar det om Jesus lidande, död och återuppståndelse. Judarna firar slutet på slaveriet och uttåget ur Egypten och vi andra firar påsk för att det är en urgammal hednisk högtid som markerar att nu är våren här.
För somliga är påsken den enda kravlösa högtiden.
– Fan trot.

Jag har alltid gillat Alex Schulman. En gång i tiden delade vi samma jaktmarker kring Stureplan. Men Jonas Gardell har rätt om Schulmans krönikor i Dagens Nyheter:
”Han skäms mest hela tiden. Han är sekundärskammens okrönte kung!
Eller också gråter han. (Han gråter VÄLDIGT ofta!)
Eller skakar. Av fasa. Darrar. Och vill slänga saker i väggen.
Det är lite Kalle Anka det där …”

Apropå den nya serien om Ronja Rövardotter rasade Schulman mot Börje Ahlstedts tolkning av den oförarglige rövaren pappa Mattis: ”Jag är född 1976. Ingenting skrämde mig mer under min barndom än Mattis. Det var något med dessa galna humörskast som gjorde att Mattis förföljde mig i mina drömmar, ända upp i vuxen ålder”.
Ironiskt nog tillskriver han stackars Mattis de känsloutbrott som Jonas Gardell ser hos Schulman: ”Allt är så förhöjt i Mattis värld. Det finns inga normala reaktioner. Allt som händer svarar Mattis på med vild glädje eller ursinnig vrede.”

Jag noterar särskilt att Schulman hyser stora känslor inför våra vanligaste högtider:
”Förra julen blev fasansfull för barnen.
Jag hatar nyår, jag vägrar delta i firandet av att tiden går.
Valborg är den mest meningslösa av alla högtider.
Vi borde ta chansen att sluta fira midsommar en gång för alla.”

Schulmans pöjken (jag var bekant med hans pappa också på den tiden när Pressklubben var murvlarnas vattenhål i Stockholm) älskar av någon anledning påsken: ”Det måste väl vara den snällaste högtiden av alla? Varje gång påsken kommer känner jag mig bara lätt, snabb och öm. Titta bara på färgerna! Gult och rosa – och kanske lite ljusgrönt! Vad är det för gulliga, bedårande små färger egentligen? Allt är rart och barnen målar äggen och det sticker upp fjädrar ur vaserna… Och påskhelgen rullar långsamt in och omfamnar alla utan att ställa ett enda krav. Vill du inte ha släkten här? Det behöver du inte! Orkar du inte steka prinskorv och köttbullar? Strunta i det då! Stoppa in en lammstek i ugnen, öppna en flaska vin, glöm bort steken helt i några timmar och när du plötsligt kommer på den igen, då är den färdig.”

Nåja, att årets påskhelg rullade in utan några krav får stå för krönikören på Stureplan. Här på udden vilar vi idag ut efter en ovanligt hektiskt helg:
– Barn och barnbarn på besök, med allt vad det innebär.
Dessutom 50-årskalas … som när någon knackade i äggskalet visade sig vara ett överraskningsbröllop också!

Han: Och så tackar Iggy farbror Peter Johansson i Kärrabo, för att han fick visa sin lillebror Jack hur kossorna bor:

Hon: och så en sista ”klapp-sång” innan flyget till Stockholm avgick igår eftermiddag.

Sen tog farmor ett lååångt och varmt skumbad inne i Chateau Margareta innan värmen stängdes av igen…

Skärtorsdag: Klar, typ i alla fall…

Hon: Imorgon förmiddag kommer efterlängtade barnbarn hit för att fira påsk. Men innan dess ska det handlas, städas, pyntas och bakas med mera. Det mesta har jag fixat tidigare i veckan, men bakningen lämnade jag till idag. Blev en hel del:

Och sen åkte en Janson in i ugnen. Den smakar vi nog av ikväll. Välkomna ungar, och Glad Påsk önskar jag er alla!

PS: Hinner nog inte blogga i helgen ;).

Han: Jag tror henne! Nu en rapport från inåtskärs. Härom dagen åkte vi till Lyckeby i Blekinge. Detta för att få min andra dos vaccin mot bältros.
Sprutan fick jag i en vit buss utanför Willys medan hon handlade påskägg (jag hann med ett besök på byggvaruhuset också).
– Men du kanske undrar varför?

Svar: Hela vintern har man ju tjatat i tv-reklamen att personer över 50 bör vaccinera sig mot bältros.
– Visserligen var det inte Folkhälsomyndigheten den här gången, men en gubbe på en udde är ju van att göra som han blir tillsagd.
Dessutom känner jag människor som fått bältros och det är inte att leka med.

Dosen vaccin i Lyckeby kostade 2 140 kr. Det betyder att de båda doserna tillsammans kostade mig 4 280 kr.
– Du ser förvånad ut?
Jag tyckte också att det var dyrt.
– Kanske trodde du som jag att någon annan betalar för mina doser?
T ex du och alla andra skattebetalare.

Tre av fyra oroas nu över de nedskärningar som pågår i hälso- och sjukvården runt om i landet, enligt en enkät från Novus.
Enkäten har beställts av Vårdförbundet och slutsatsen är därför tidstypisk: ”Mer än varannan vill nu att regeringen skjuter till mer pengar för att rädda sjukvården.”

Som man ropar får man svar. Undrar du också hur allmänheten, det vill säga du och jag, skulle besvara enkäten:
– Hur mycket mer är du beredd att arbeta mer alt. betala mer i skatt för att landsting och regioner ska få göra av med ytterligare 24 miljarder?

Varför 24 miljarder? Därför att det är vad vårdpolitikerna hävdar saknas i kassan för 2024.
Innan du svarar på frågan bör du veta följande:

 Enligt Statistiska Centralbyråns hälsoräkenskaper har vårdkostnaderna i Sverige ökat från 198 miljarder år 2001 till 614 miljarder kronor år 2022.
Om vi justerar för inflationen har regionernas och kommunernas vårdkostnader ökat med 365 miljarder på 20 år – det vill säga ökning med nästan 150 procent.
Och kostymen fortsätter växa. Enligt preliminära siffror för 2023 spenderade vårdansvariga politiker och chefer uppåt 485 miljarder kronor, skriver Hanne Kjöller i en skalpellvass kritik av katastrofjournalistiken.
– Jaså, det visste du inte heller?

 Då fattade inte heller du att de 24 miljarderna som oppositionen och medierna fått dig att drömma mardrömmar om faktiskt utgör mindre än fem (5) procent av fjolårets budget.
Mycket eller lite?
Det avgör du, men fundera på hur mycket din egen realinkomst har minskat under året.

 Om vi ska tro krigsrubrikerna pågår just nu en slakt av vården. Stämmer det? Enligt färska siffror från SCB:s Hälsoräkenskaper utgjorde hälso- och sjukvårdens andel av bruttonationalprodukten (BNP) 10,5 procent år 2022.
Det var en något lägre andel än pandemiåren 2020 och 2021, men marginellt mindre än perioden före den stora pandemin.
– Åren 2012 fram till och med 2019 varierade andelen mellan 10,7 och 10,9 procent. Jämför vi med milleniets första decennium är 10,5 procent till och med en två (2) procentig ökning av den totala vårdbudgetens andel av BNP.

 Till detta ska läggas att i vårdkostnaderna ingår inte bara vård av gravida kvinnor, gamla mormödrar – och patienter med bältros – utan även den administrativa överbyggnaden.  
För drygt ett år sedan skrev Johan Alvehus och Gustaf Kastberg Weichselberger, experter på offentlig förvaltning, en intressant artikel i Dagens Nyheter.

De visar att ökningen av byråkratin i offentliga organisationer växer betydligt snabbare än kärnverksamheten. I kommuner och regioner 2008–2021 ökade den mer avancerade administrationen – universitetsutbildade byråkrater för att uttrycka det enkelt – med nära 82 procent.
Antalet chefer ökade med 33 procent, medan den ”enklare” administrationen ökade med 7 procent.
– Personalen i kärnverksamheten, dvs vården, ökade med drygt 12 procent.

Exemplen på självväxande byråkrati är många. Bara i Region Stockholm har två av tre nyanställningar mellan åren 2008-2022 varit en administratör, handläggare eller chef.
– Av samtliga personalökningar står byråkraterna för 62 procent.

I dagens Barometern konstaterar läkaren Jörg Carlsson en (som vanligt) skarp och tänkvärd krönika om byråkratin och ”vårdkrisen”: ”Sjukvården har aldrig haft så mycket pengar som nu. Vi simmar i pengar och gör av med dem i rekordtempo, ibland på rent nonsens.
När alla nu skriker efter statliga pengar till den regionala sjukvården, men samtidigt uppfinner nya hitte-på-projekt på löpande band, blir det bara löjligt. Jag är övertygad att vi kan hitta pengar som faktiskt kan sparas. Kanske hittar vi även den ene eller andre sjukvårdsbyråkraten som vi inte visste om att denne fanns på lönelistan och varför.”

Avslutningsvis, tillbaka till enkätfrågorna som inga vårdlobbyister ställer:
– Hur mycket mer är du beredd betala i skatt för att landstingsbyråkraterna ska få göra av med ytterligare 24 miljarder?
– Är det verkligen mer pengar som behövs för en fungerade sjukvård?

PS: Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) har bestämt att bältrosvaccinet inte behöver subventioneras eftersom ”bara en liten andel av de som vaccineras skulle ha blivit drabbade”.
Det samma kan sägas om bil- och hemförsäkringen. Mitt vaccin varar i tio år. Jag unnar mig det. Även om ni andra inte står för fiolerna.
Hur tänker du.

Dagen efter: Vårflickan 2024 är redan här!

Hon & han: Det bästa sättet att fira våren är att börja dagen med ett födelsedagskalas med champagne. Det gjorde vi igår och på den vägen är det. Festen för Jenny fortsätter veckan ut.
– Grattis oss!

Hon: hoppas Jenny så här dagen efter den stora firardagen insett att hon nu är i sin bästa ålder.

Dessutom vaknade hon, och även vi på udden, till strålande solsken. Och för första gången i år åt vi frukost ute, underbart!

Den har till och med fortsatt att skina hela dagen, även inne i växthuset där jag har tillbringat dagen med omskolning av tomatplantor.

De gängligaste åkte ut i växthus 2 för att förhoppningsvis stanna upp i växten och bli lite kraftigare. Härdas helt enkelt.
– Eller ge upp …

Han, igen kvar i firandet: Dagen till ära såg vi dessutom den första strandskatan, som inte heller hon är en skata. Haematopus ostralegus är inte ens en kråkfågel, utan hör till ordningen vadarfåglar och hör hemma vid kusterna och en del större insjöar.

Strandskatan är inte ovanlig, men har minskat med 30-50% under de senaste 30 åren, enligt Artdatabanken.
Så vi är glada att hon hittar tillbaka till vår udde. 
– Hon gillar stränder med tidvatten och här varierar havsnivån som bekant mellan -50 och +50 cm så här års. När havet drar sig tillbaka lämnar den musslor och annat ätbart kvar på stranden.
Förutom att strandskatan är snygg med välmålad röd näbb och är välklädd, har den ett bra bordskick som den lärt sig av sina föräldrar.
– Större musslor lägger den på marken med den flata sidan uppåt. Den håller fast musslan med fötterna och ”slår med styv hals och sluten näbb lodrätt på musslan medan den gungar med höften”.
Allt enligt Wikipedia.
På detta sätt förstörs en av musslans muskler som sluter skalet. Sedan vrids musslan en bit och strandskatan använder näbben för att öppna den helt. För att öppna och äta en blåmussla behöver strandskatan inte längre än tio till femton sekunder.
– Hårda musslor kastar den ibland från ett högre ställe till marken för att öppna dem.
Nu vet du det också.

Måndag: Summering av en vecka på mansläger

(uppdaterad onsdag 27 mars 2024)

Han: Äntligen hemma på udden igen efter ett trevligt mansläger i Las Palmas. Tillbaka i arbetslägret inser (en) man att det är skillnad på män och kvinnor även på semestern.
– Två män som delar på 30 kvadratmeter behöver inte planera så mycket.
Eller göra så mycket.
Man vaknar när man vaknar. Äter frukost när det passar. Alltid på Paparazzi Las Canteras
– Efter några dagar visste även personalen att gubbar har enkel smak. Vi nöjer oss det bästa: Café con leche, tostadas con jamon y queso y una botella de agua sin gas (a 7 euro).

Varför ändra en vinnande strategi? Efter frukost vilar (2) man ut på stranden. Två solstolar med parasoll (9 euro). Alltid på ”9:an”.
Vilan sker under manlig tystnad. Avbruten endast av lätta snarkningar, som upphör när det börjar kurra i magen.

Lunch intas längs Las Canteras, detta utan omfattande diskussion om var och varför och varför inte och utan hänsyn till de frekventa tipsen på nätet om vart ”alla” går.

Strandpromenaden är 3,5 km lång, vilket innebär att under dagens power walk serveras 1 eller 2 flaskor rosé samt valfri enkel meny varefter gruppen återsamlas i solstolarna.
– Nej, du får inga rekommendationer. Alla lunchställen är ungefär lika bra och trevlig
(Okej, även denna gång tycker jag bäst om den lilla krogen La Macarena i den norra änden av strandpromenaden.

Efter eftermiddagsvilan i solen är det skönt att ta en siesta på rummet. Innan det är dags för kvällsaktiviterna.
Några drinkar inåt de gamla delarna av stan som landar i enkel måltid. Ugglan hittade tillbaka till ett mysigt dominikansk hål i väggen.

Bengt Benito Uggla är född i Dominikanska republiken, vilket förklarar en del.
Om även du har undrat.

Vill du se hur kvinnor driver en krog ska du gå till Bodegón Don Juan Pachichi, som jag rapporterade om i den enda flaskposten hem under veckan.
– Om du har tur att få bord ska du absolut beställa Choriza del Infierno, Choriza from hell som vi säger på swengelska.

Till kvällsarbetet på Ugglas mansläger hör ett besök på någon trevlig källarklubb. Eller en promenad med silltrutarna längs havet.
– De vilar också ut på den gröna ön innan de tar sig upp till våra trakter och Uggla hoppas hinna hem innan Jacko landar på hans veranda.

Jaha, vad finns mer att säga om det som kan sägas kan?
– En sak: Vid denna sena tid på dygnet uppmuntras till långa intressanta samtal om allt viktigt som hänt under dagen.
Dock sägs inget om vad vi måste eller borde göra i morgon.
Ungefär så.
– Tack Uggla för en givande vecka i genusforskningens tjänst!

En fylligare beskrivning av vad du kan hitta på i Las Palmas, till exempel med en ambitiös kvinnlig reseledare – se min rapport från vårt besök i december.
– Även det var en mycket trevlig resa.

PS: Världen är mindre än vi tror. Ovanstående akvarell föreställer Uggla vid ett av många besök på udden. Även här spanar han ut över havet. Men av ett särskilt skäl. Där ute kämpande och dog hans anfader amirallöjtnanten Claes Johansson Uggla år1676.
Även då var det orostid och krig i Europa och Uggla ledde den svenska marinen i slaget om Östersjön.
Till skillnad från betraktelsen ovan var det en tragikomisk historia.
Den svenska amirallöjtnantens sista bevingade ord svävar sedan dess över havet:
– När såg man någonsin en uggla låta sig fångas på ljusa dagen!
Om detta diktade jag på bloggen en solig i juli år 2020.

Fredag: tomater, tomater, för mycket tomater…

Hon: kan det bli det, egentligen, jag tror det…

Bilden ovan är tagen utifrån igårkväll, det är alltså inte växthuset, utan vårt vardagsrum. Nu är det ju en massa chili också, närmast fönstret (och en katt på soffans ryggstöd) men det mesta man ser är tomater. Och de behöver planteras om, typ igår, men jag har inte plats för större krukor.

Fyra plantor åkte därför på försök ut i växthuset efter omplantering idag. Får ser hur det går för dem. Löken jag planterade om igår och slängde ut ser inte sådär jätte-happy ut…

Men det gör däremot purjolöken som stått därute säkert en vecka nu. Hoppas hoppas den gula löken reser på sig, annars blir det enbart purjolök i maten i höst.

Ps. Jodå, jag har assistent i växthuset, oftast två, men den andra jobbar visst i pallkragarna idag.

Och imorgon kommer husse hem. Efterlängtad!