Fredag: Det kortet säger mer än tusen ord

Han: Hade jag vetat att Fotografiska ställer ut Kary Laschs fotografier skulle jag följt med henne upp till barnbarnen.
– Om jag säger Brigitte Bardot, så vet alla över 72 år (75?) vem han var, Kary H. Larsch (1914 – 1993).
Det var han, åtminstone enligt legenden, som tog de första klassiska bilderna på en okänd fransk tjej som gett alla blondiner en kurvig skugga på väggen.
På gott och på ont, åtminstone för blondiner
– Och trots att blondinen inte var ens blondin på den tiden.

Fredag förmiddag, och på udden betyder det ”Stil” med Susanne Ljung. Idag behöver jag inte ens använda hörsnäckan (hon, den lilla svarta, säger att hon inte kan koncentrera sig när pratradion står på).
För många (över 75+) var Kary Lasch känd som flickfotograf.
Sin tids Bingo Rimér (om du minns honom är även du snart glömd).
Under alla förhålladen en nedsättande etikett som Susanne Ljung rycker av i dagens Stil.

Kary Lasch var Fotograf som stor F Han kom in i mitt liv i slutet av 1980-talet när jag var redaktör på tidning som fortfarande finns, dock endast digitalt förstås.
Kary ingick i den vida krets av fria cirkusartister som jag som redaktör ärvde av Mats Ekdahl och Anders Olow.
– Frilansande skribenter, fotografer, illustratörer, astrologer och livsfilosofer som alla ville bidra med något mot en mindre ersättning.

Kary Lasch var en legend redan på min tid som utan minsta ironi ansåg att han gjorde mig en tjänst genom att erbjuda tidningen sina fotografier.
– Ovärderliga tjänster, men som han trots allt accepterade mitt fjuttiga arvode för.
Eftersom jag därmed bekräftade att jag var en begåvad redaktör med sinne för fotografier.
Det var en väldig trevlig tid.

Jag minns Karys alla historier (han talade sex språk och kände ”alla”), det behärskade kaos som rådde i hans ateljé på Skeppargatan 4, inte minst alla hans artikelidéer.
Det sista som hamnade i tidningen var en serie bilder på vackra och intressanta gatuskyltar i Stockholms innerstad.
– Framför allt minns jag Kortet.

Den bästa recension jag fått som redaktör är att en läsare utbrast ”det här är inte en tidning, det är en rörelse”.
Receptet var enkelt. Vi flyttade ut redaktionen till krogen, där våra läsarna (reklam- och mediefolk) fanns; lät de dansa, dricka, spela – och berätta det senaste skvallret för oss.
Ett bra koncept krävde ett bra tilltal på inbjudningskortet.
– Använd det här kortet, sa Kary Lasch och gav mig sin redan då klassiska bild på den blonda legenden som inte ens var blondin på den tiden.
På baksidan skrev vi bara datum och adressen (Victoria i Kungsträdgården).
– Resten sa Kary Lasch bild.
Jag utgår från att man inte måste vara 75 för förstå varför.

Nåja, allt var inte bättre förr. Vädret, t ex. Idag för ett år sedan var det vit vinter, enligt dagsnoteringen.Snödjupet strax under 10 cm. Minus 1 grad som kändes -7° på grund av vinden från NV (7-11 m/s), enligt SMHI. Havet stod dessutom 65 cm – 69 högre än normalt och vi fick nöja mig med att läsa Dagens Nyheter.
– Barometerns tidningsbil hade varit med en trafikolycka i snövädret.

Underförstått: Våren fortsätter att flytta fram sina positioner på udden. 4 – 6 grader varmt, lite regn i luften.
Normalt vattenstånd och Barometern i brevlådan, dock inte DN.
Gjorde en tur till torpet, köpte hårtbröd på Tempo i Gökalund och hämtade ett paket till henne.
Årligt besök hos tandläkaren.
– Ser bra ut, sa Michel Hanna på sitt pedagogiskt lugna sätt.
Total kostnad: 1 570 kr. Men jag betala bara 920 kr, resten betalade något som kallas Allmänt tandvårdsbidrag.
– Det hade jag ingen aning om att vi skattebetalare unnar oss själva.
Vad kan en man mer begära?

Det ska i så fall vara att inte bli påmind om att även han var bättre förr. Enligt Facebooks minnesbank målade jag idag för två år i torpet som hon köpte för att inhysa mina boklådor.
– Och för att jag skulle måla.

Onsdag: Innan saven stiger

Han: Arbetslägret på udden har öppet hus, var gårdagens budskap. Och arbete ger som alla vet mer arbete. Idag har vi beskurit Björken och Näverhäggen.
– Ja, vi har bara en björk och en näverhägg, därför har de fått egennamn.
Detsamma gäller Lutande tallen och Oxeln som pappa Bertil planterade för ett halvt sekel sedan.

Fånigt, kanske. Men som Carl von Linné skrev i sin Critica Botanic:
– Nomina si nescis, perit et cognitio rerum. Känner du inte namnen har du heller ingen kunskap om tingen.
Vilka namn vi väljer på saker omkring styr i hög grad hur vi kan tänka om dessa ting. 
– Till exempel skulle jag aldrig komma tanken att ta ner Oxeln, den bodde här innan jag flyttade hit.

Enligt expertisen ska träd beskäras under JAS-perioden, alltså juli, augusti, september. Men på udden är sensommaren hennes skördetid, så träden får vänta.
Dessutom har Amir på Lavendelgården lärt mig att det viktiga är att växter som savar mycket – och hit både Björken och Näverhäggen – beskärs innan saven stiger.
Detta för att träden ska kunna behålla de näringsämnen de har samlat på sig sedan förra sommaren.
– Alltså fick Björken och Näverhäggen nya frisyrer först idag.

Hon: älskar att kunna vara ute och ”jobba” om dagarna nu. Idag kunde jag dessutom stå och plantera om chiliplantor ute. Nästan overkligt.

Älskar planteringsbordet vid solaltanen på sjösidan som han byggde åt mig förra våren. Där är sol hela förmiddagen och oftast i lä. Tack!

Tisdag: Vårtecken när arbetslägret håller öppet hus

Han: Arbetslägret på udden har öppet hus. Igår var det vårsläpp för min CORE 140-6 PowerControl PCA, tryckluftstvätten som stått undanställd i vedboden sedan förra våren.
– Tjoho, råmade hen glatt och lät sitt vatten flöda över taket på Växthus2 som nu släpper in optimalt med solljus igen.

Sista helgen i januari genomfördes den stora fågelräkningen ”Vinterfåglar inpå knuten”. Det är 19:e gången sedan starten 2006 och det handlar om att räkna alla fåglar som besöker landets fågelbord och andra fågelmatningar under helgen.
– De senaste åren har ca 20 000 svenska hushåll deltagit i räkningen och här på udden har vi deltagit sedan år 2020.
Enligt preliminära siffror från Birdlife ser det just nu ut som vanligt på den nationella topplistan.
– Talgoxen är talrikast, följd av blåmesen. Årets bubblare är domherren.

I år finns även en invasionsfågel högt upp på topplistan. Det är den lilla gråsiskan som just nu ligger på femte plats. Med begreppet invasionsfågel avses fåglar som vissa år är talrika men som andra år lyser med sin frånvaro. Anledningen till det oregelbundna uppträdandet hos invasionsfåglar är att de vintertid är beroende av en viss föda.
– I gråsiskans fall handlar det om tillgången på björkfrön, enligt Birdlifes pressmeddelande.

Men det gäller inte på udden. Inte en domherre så långt ögat når.Här dominerar även i år pilfinken, följd av talgoxen och blåmesen. Dessutom har vi hela vintern haft ett par rödhakar, starar och några koltrastar runt bufféträdet.
– Spillkråkan kom tillbaka förra veckan och resten är sjöfåglar.
En (1) havsörn noterades under räkningsdagarna, liksom en sparvhök. Eftersom vi ligger vid havet är det i även i år gott om storskrake och gräsänder.
– Hon såg två tärnor idag, vilket inte kom med i statistiken.
Svanarna är stannfåglar, fasantuppen hälsar på utan sina honor och av nostalgiska skäl noterar jag att Ensamma hägern åter står på sin sten.
Under helgens långa promenad på andra sidan Skeppeviken hälsade vi på 8 sidensvansar på väg ut till Badudden.
Det samlade intrycket är trots allt att 2024 års räkning blev en besvikelse, t ex saknar vi fortfarande steglitsen och trädkryparna.

Hon: tack han, säger citronen. Äntligen kom det in lite mer ljus och jag lovar sluta fälla fler blad.

Hände lite i växthus 1 också, både ruccola och blandade sommarblommor är sådda. Därinne är det alltid ljust medan temperaturen växlar hej vilt såhär års. Är det kallt ute så är det lika kallt därinne, men är det soligt blir det supervarmt och underbart skönt.

Men frågan är om sådderna gillar det eller om de borde flytta in till växthus 2… jämnare temperatur, aldrig under nollan men inte heller lika varmt och ljust när solen skiner. Mmm, tål att tänkas på,

Söndag: Obligatoriska promenaden …

Hon: på söndagar går man långpromenad, det är sedan gammalt, och gäller även honom. Idag blev det till utkikstornet mellan oss och Bergkvara.

Det var skönt! Vi är lite dagen efter, igår hade vi ”tv-dinner” framför V75 med kompisarna inne i viken. Jag hade gjort pizzor, de hann förstås bli kalla, men de såg i alla fall ganska okej ut…

Och efter dagens långpromenad smakade resterna fantastiskt bra. Speciellt efter en minut i micron…

Men alltså, ”gå–bort–presenten” jag fick igårkväll slår ju allt. Två par små hemstickade raggsockor till barnbarnen. Så fina, så glad, tack Kristina!

Han: Ett förtydligande om dagens ”promenad”. Som alla anar som betraktar bilden ovan har jag, under en låg och strapatsrik upptäcktsfärd (7 159 steg) i det svårtillgängliga kustområdet norr om vår camp, tagit mig upp på ett gammalt byggnadsverk.
– Förmodligen en del av en mycket gammal försvarsanläggning på vilken ingen vit man satt sin fot på tidigare.

Där träffade jag förövrigt på ett vackert exemplar av urbefolkningen, en riktig inföding faktiskt, som jag förde med mig hem till udden för att i sann kolonial anda fostra i den kristna tron.

– Heureka!, som  Arkimedes lär ha utropat när han kom på hur han skulle mäta volymen på ett oregelbundet format föremål. ”Jag har funnit det”, säger även jag, ty redan efter någon timme har människan (som jag har valt att döpa till Hon, eftersom Söndag låter lite pretto) redan lärt sig att hänga tvätt, kela med katterna, värma pizzan från igår.
– Ja till och med att blogga och att korrekt tillreda sin herre en champagnedrink.
En mycket lyckad utflykt!

Torsdag: Därför vet vi att månen är full

Han: Idag är det fullmåne över udden. Hur jag vet det? Därför att jag framgångsrikt har löst den gamla formeln:

… där d är antalet dygn sedan 1 januari 2000 00:00:00 världstid (UT) med följande korrigering av d:

… där N är antalet fullmånar sedan den första fullmånen år 2000.

Tidpunkten kan visserligen avvika från det kalkylerade beräkningen med upp till 14,5 timmar beroende på att månens omloppsbana inte är helt cirkulär. Men det finns ett sätt att ändå ta reda på om det är fullmåne eller inte:
Du kan göra som jag gjorde nyss:
– Gå ut på verandan mot sjön och titta upp mot himlen över Garpens fyr.
– Se där, visst är månen full.

PS: Du tror att jag skojar om den matematiska formeln ovan? Icke, gå till läggen, här. Ett annat tecken som vi vana måndansare (vi kallas så efter Van Morrisons bästa låt) noterar är att havet stiger när det är fullmåne.
Bildbevis:

Hon: och lagom till Femdrinken lyser den så här vackert över udden:

Dessutom var det tidigare i eftermiddag premiär för omskolning av plantor i växthuset, hurra! Helt underbart att kunna stå där ute och slippa få jord över hela diskbänken och golvet i köket.

Okej, det var endast för att solen låg på som det gick, då blir det lätt varmt i växthus 1. Annars har det varit lite kallare idag än igår, inte många grader över nollan. Men med lite sol, även om det var sent på eftermiddagen, kom termometern upp i plus tjugo. I solen vill säga…

Onsdag: Vi har i alla fall is till eftermiddagsdrinken

Han: ”Vintern var outhärdlig, som vanligt, men den senaste kändes som en överdrift” skriver Jamaica Kincaid och tillägger: ”… vintern ville, liksom en tråkig person som aldrig har varit särskilt omtyckt, inte riktigt försvinna.”
Men sen en dag gör den det, försvinner.

Även på udden har vintern (än en gång) dragit sig tillbaka. Kvar är bara några jättekuber av is längs strandkanten.
– Det känns bra!
Vi går mot vår och hon har redan fyllt det nymålade plantbordet med vårens primörer och det finns inget som gör en man så glad som en nöjd fru.

Det händer saker bortom udden också.
– Har du hört att Turkiet säger ja! till Sveriges Natoansökan?
– Å fan!
– Snart. Först ska Erdogan skriva under godkännandet.

Hemsk tanke i dessa hållsbarhetstider: Tänk hur många megabyte medieutrymme och ton pappersmassa vi hade sparat om alla medietyckare väntat till idag med sina kommentarer om Turkiet och Natoansökan.
– Eller ännu hellre; till i morgon.
Eller tills Viktor Orban också tröttnat på sig själv.

En stilla fråga: Hur många kommentatorer de stora medierna kunnat göra sig av med, det vill jag ens tänka på. Har du för övrigt tänkt på att förr intervjuade journalister experter, nu frågar man varandra om vad de tror.

Apropå god-dag-yxskaft skrev jag häromdagen om att spillkråkan är tillbaka på udden. Eftersom även spekulationerna var bättre förr berättade jag om Europas största hackspett fått sitt latinska efternamn efter Picus i den romerska mytologin.
När jag ber min assistent Chatty att ge mig en bakgrund svarar hon som den chatGPT hon är: ”Det verkar som det har skett något missförstånd, eftersom ”spillkråkan” inte är en varelse eller mytologisk figur i romersk mytologi. Romersk mytologi har sina egna unika gudar, gudinnor och varelser, och det finns ingen motsvarighet till en spillkråka i den romerska mytologin…”.

Eftersom jag redan på 0,31 sekunder hittat 25 300 träffar på ”picus+spillkråka” påpekar jag lugnt och fint:
men enligt google har spillkråkan fått sitt namn av Picus, Saturnus son som en häxa förvandlade till just spillkråka
Chattys svar:

Till saken hör att Carl von Linné namnsatte spillkråkan efter Picus redan år 1758 och de flesta av 25 300 googleträffarna är daterade långt före januari 2022.
– Å andra sidan är det bra att AI-roboten, till skillnad från den pratande klassen, avstår från att spekulera om sånt den inget vet.
Och apropå att behålla sitt goda humör ger Chatty mig trots allt något att tänka på:
”Folktron hävdar att om någon råkar spilla något och inte genast gör en gest av försoning, som att säga förlåt eller göra en liten uppoffring, kommer spillkråkan att förbli i närheten och sprida otur över den olycksdrabbade personen.”
– Tänkvärt, eller hur?

Det var allt idag. Hon hälsar att hon har för mycket att göra för att berätta om det för oss andra.

Tisdag: Äntligen kom inspirationen!!!

Hon: Nästan all snö är borta och det är närmre fem plusgrader ute. Inspirationen återvände, och förutom att kört typ hundra lass sjötång målade jag om det fula och smutsiga plantbordet som han tog in åt mig idag.

Imorgon ska jag flytta plantorna som nu står och trängs vid och på matbordet hit. Dessutom ska många få nya och större krukor. Om bara solen kommer fram också kanske jag till och med kan stå i växthuset och plantera om. Hoppas!!!

Han: Arbete ger arbete (och tång till hennes odlingsbäddar), men jag är glad att hon känner sig inspirerad.

Fler goda nyheter: För första gången sedan 1990-talet sjönk svenska folkets ekonomiska standard 2022. Anledningen är inflationen, som var högre än ökningen av inkomsterna. Men den positiva nyheten är att det var det färre som hade låg ekonomisk standard.
Överraskande, eller hur?
Alla (?) minns vi hungerdebatten förra året. Ebba Busch (KD) pratade om barn som går och lägger sig med kurrande mage. Och Magdalena Andersson (S) väckte känslor när hon hävdade att våra ungar åt mer skolmat på fredagar och måndagar eftersom man inte fick äta sig mätt under helgen.
– Vi minns också den upprörda debatten kring Lena Anderssons uppmärksammade krönika om havregrynsgröt.

Men nu visar statistik från SCB att även om den genomsnittliga ekonomiska standarden minskade något under 2022 är det färre personer som har låg ekonomisk standard i Sverige. ”Låg ekonomisk standard” är ett relativt mått, som innebär att ha en inkomst som är mindre än 60 procent av medianvärdet för samtliga och ”andelen personer som har betydligt lägre inkomst än medianvärdet har alltså minskat jämfört med 2021, vilket beror på att inkomsterna i de lägre decilerna har minskat mindre än övriga”, skriver SCB.

De finns fattiga människor i Sverige, absolut. Låg inkomststandard är ett absolut fattigdomsmått som beskriver hur väl hushållets inkomster räcker för att betala nödvändiga omkostnader som mat, boende, barnomsorg, lokala resor och så vidare. 
De fattiga utgör 4,6 procent av befolkningen, cirka 470 000 individer. Illa nog, men poängen med SCB:s siffror är att somliga politiker målade fan på väggen.
De fattiga blev inte fler.
– Tvärtom.
”Det är de lägsta andelarna sedan mätningarna startade”, enligt SCB.

Dessutom visar statistiken att det var den rikaste tiondelen, kapitalisterna med stora kapitalinkomster, var den grupp som fick se sin den ekonomiska standard sänkas mest. 
– Rättvist, tycker jag.

PS: Svenska folket överskattar kraftigt andelen familjer som inte har råd med mat till sina barn. Många tror att det är ungefär 10 gånger fler som inte har råd än vad det troligtvis faktiskt är, visar en enkät från Novus från juni 2023.
– Varför är det så?
Fundera en stund på varför vi så gärna vill tro att världen är sämre än den är.

Söndag: Silly season i politiken

Han: Sara Skyttedal petades som toppkandidat på KD:s lista till Europaparlamentet. Skyttedal ersätts av en känd partilös borgerlig debattör. Alice Teodorescu Måwe, har tidigare varit med och tagit fram Moderaternas idéprogram. Men på torsdagen löste hon medlemskap i KD, efter ett samtal från Ebba Busch.

Alice Teodorescu Måwe står KD ”väldigt nära åsiktsmässigt”, enligt Ebba Busch som i övrigt inte förklarar varför ingen av det egna partimedlemmarna platsar som lagkapten i KD:s europalag.
Teodoresc kvitterar artigheten med att förklara att Sveriges nästminsta parti har breddats och att partiet är ”modigare” än M.

Blir någon förvånad? Möjligen många gamla KD-medlemmar, men vi andra vet att partipolitiken har blivit en del av den mediala underhållningsindustrin där kändisskap värderas högre än partilojalitet.
– KD anser sig vara en ”gräsrotsrörelse” och medlemskap kostar 200 kr.

Apropå kändiskap hälsade vi idag på en nygammal profil vi inte sett här på udden under hela vintern. Enligt litteraturen går hen under många namn:  Regndrypan, veknarrn, hjertnidsfogeln, tyrkråkan, spjunkrakan, regnspätten, regenkricken, vattfågeln, hultskrytan, tillan, regnripan, häxfågeln, tykråkan, tåiten, störnkråkan, regnpjukan.
Även rödmössa, tillkråka, stönkråka och svarthackspetten.
– I Sverige känner de flesta henne som spillkråkan, ett namn hon fått av sin förmåga att spilla träspån omkring sig när den hackar ut sitt bo i en trädstam.

Spillkråkan, rödlistad sedan 2015 som ”Nära hotad”, är Europas i särklass största hackspett – och den enda med helt svart fjäderdräkt.
– I det svarta ser hanens hjässa verkligen ut som en röd basker (honans röda är mer diskret, typ Teodorescos gröna hårband).

Spillkråkor (Dryocopus martius) är ett släkte i familjen hackspettar inom ordningen ”hackspettartade fåglar” (Piciformes). Som vanligt var det svensken Carl von Linné som gav spillkråkan hennes latinska namn, i detta fall inspirerad av romersk mytologi.
– Picus var son till Saturnus (som heter Zevs på grekiska) och mediernas sedelärande historier var bättre förr: Picus var en attraktiv ung man som föll den fula häxan Circe i smaken.
– Gossen försvarade sin mandom och som straff förvandlande häxan honom till en hackspett.
”Så en lärdom vi kan dra av det är att man ska vara försiktig med att avvisa uppvaktande häxor”, noterar fågelkännaren Gustaf Aulén.
Det får stå för honom.

Sagan återges bland annat i dåtidens kändiskrönikör Ovidius verk Metamorfoser. Men redan på den tiden fick bra historier fötter. Enligt en gammal norsk variant bad Gud torparfrun Gertrud om bröd.
Det här hände förr-i-tiden-tiden när kvinnor gick i svart (”fler begravningar än bröllop”). Hon bar dessutom huckle som alla kvinnor gjorde i Norden för inte så länge sedan, det var rött.
– Men Gertrud var ett elakt fruntimmer och bad Gud dra dit pepparn växte.
Det skulle hon inte ha gjort.
Den här guden var av den gammaltestamentliga sorten, han blev skitsur och förvandlade kärringen till en fågel.
– I fortsättningen får du inte längre äta bröd, du får söka föda under barken i träd och nöja dig med regnvatten.

Det senare förklarar varför spillkråkan ibland kallas ”regnfågeln”. Om sagan i övrigt är sann bör tilläggas att Gud var hygglig nog att ge ”Gertrudsfågeln” en skarp hörsel så att hon kan höra hästmyrorna röra sig inne i en trädstam. Dessutom har hon en mycket kraftig näbb och en ovanligt lång, smal, klibbig och hullingförsedd tunga som hon sticker in och fångar myrorna med.
Det framgår inte vad torparen tyckte om hustruns remake.

Fredag: I brist på nakna kullor

Han: Frågan lyder: ”Vad är ebenholtssvart, blyvitt, gulockra och kadmiumrött?”
Om du brukar titta på Jeopardy, så vet du svaret:
– Vad är Zorns palett.

Rätt svar! Grattis, inte så många vet att Sveriges mest framgångsrike målare genom tiderna skapade sina mästerverk med hjälp av endast fyra grundfärger.
– Åtminstone enligt myten.
En myt som Anders Zorn själv odlade, men som vid en ytlig okulär besiktning visar sig vara en del av legenden.
Men ändå.
– Sant är att mästaren avskydde koboltblått.

”The Zorn Palett” är ett begrepp i den internationella konsthistorien.
– Mer upphetsande för mig än för dig?
Helt okej, men nu är det jag som skriver den här bloggen och den paletten inspirerar mig att plocka fram mina egna penslar och färgtuber.

Jag är inte Zorn. Även om jag gärna hade delat en grogg och en cigarr med den gubben.
– Jag menar, vi hade ändå ateljé i samma kvarter vid Slussen i Stockholm.
Visserligen gick vi skilda vägar. I både tid och rum. Men färg är tjockare än vatten och nu möts våra vägar igen tack vare Per Svenssons Augustprisvinnande biografi om Mästaren.

Varat bestämmer tänkandet enligt Marx. Det är vinter på udden och även om det vore badväder finns det krafter här som tycker att det är gubbsjukt att måla nakna kullor.
– Alltså målar jag fåglar.
Jag ser det som arbetsträning, skisser. Det blir därefter. Till skillnad från Zorns modeller är min modell dessutom missnöjd över stövlarna.
– Det här är ju inga Hunter som modellfolket bär på Stureplan!
– Korrekt. Det är ett äkta par Dunlops, inköpta på Agroshop i Gökalund.

Och om du hängt med ända hit inser du att även jag har lagt till några färger på Zorns palett.
– Ser du vilka de färgerna är?

PS: Du undrar vad mitt pågående skissande på Ensamma Hägerns porträtt har med Zorn att göra? Tja, Zorn är mest känd för sina nakna badade kullor. Men när han skulle måla sitt eget porträtt blev det vargpäls och kostym.
Och det är vi glada för, eller hur?
– Vem vill se en naken häger?

Torsdag: En underbar torsdag

Han: Det finns stora och små historier. Oftast är det de små som engagerar. Läser på vår lokala Facebooksida:

Inlägg följs upp av 29 kommentarer innan dramat får sin lyckliga upplösning.

Visst blir man glad i hjärtat? Sedan har vi de stora frågorna vi helst inte vill höra svaren på: Jag har länge sympatiserat med Socialdemokraternas kritik av Tidöpartiernas invandringspolitik.
Men det är först nu som jag inser att gubben på udden som vanligt missförstått allt.
– I gårdagens riksdagsdebatt kritiserade Magdalena Andersson Moderaterna från höger och för att Ulf Kristersson fört en alltför liberal invandringspolitik – en politik som sossarna alltid stått i opposition till.

Först trodde jag inte mina öron. Men sen inser jag att någonting hänt i svensk politik medan snön har fallit över udden.
Redan i en intervju i Expressen 20 december 2023 slog Magdalena Andersson fast att Socialdemokraterna inte är beredda att gå tillbaka till en mer generös migrationspolitik efter ett framtida socialdemokratiskt maktskifte. 
Samtidigt pekade hon de ansvariga för det som politikerna anser vara svenska folkets största problem idag:
”De som har drivit den mest fria invandringspolitiken i Sverige är ju högern. Det är Ulf Kristersson och Gunnar Strömmer som gjort det”, sa Andersson i intervjun.
– De drev igenom en av Europas mest liberala migrationslagstiftningar som vi tog oss bort ifrån, upprepade hon och underströk att ”S av tradition stått för en stram linje”.

– Vilken blåsning! Jag menar, så har jag aldrig förstått att skiljelinjerna gått mellan höger och vänster.

PS: Solen skiner på ett isigt hav och hon vill ta en långpromenad till Södra Kärr. Men jag får nog ägna några timmar åt att läsa om den där rapporten som Socialdemokraterna publicerade i november 2023, för två månader sedan.
Lite märkligt är det, för om jag inte minns fel konstaterade rapporten att Socialdemokraterna under årtionden ”misslyckats med invandringspolitiken”.
– Jag tycker vi ska vara djupt självkritiska. Jag är kritisk både mot mig själv och mitt eget parti, sa rapportförfattaren Lawen Redar (S) till Aftonbladet 18 december 2023.

Slutsatsen då var att Socialdemokraterna inte har tagit problemen på allvar.
– Det yttersta exemplet är framväxten av parallellsamhällen med kriminalitet, parallella rättskipningssystem och religiös radikalisering, menar rapportförfattarna. ”Segregationen i Sveriges tre största städer är bland västvärldens mest extrema. Invandringen under 2000-talet har primärt kommit från utomeuropeiska länder, många gånger från sönderfallna länder utan fungerande skolsystem. Vi har inte vågat erkänna att dessa grupper behöver samhällsinsatser på en helt annan nivå. Vi har varit rädda för att stigmatisera grupper.”

Har även du fått allt om bakfoten? Läs S-rapporten här.

Hon: för djup snö på delar av östersjöleden mellan oss och Södra Kärr, blev en ganska lång promenad runt Skeppevik och Järnsida istället. Kollade in spår i snön:

Och så spanade jag in samt lyssnade på fåglar:

Dessutom gick jag över isen för första gången i vinter:

Ps. Även han lämnade fåtöljen och datorn en stund när jag kom tillbaka från promenaden…