Torsdag: Som vanligt tiger media om vad katten tycker

Han: Om vi kunde korsa människan med en katt skulle det förbättra människan men göra katten sämre. Den slutsatsen drog Mark Twain och jag tänker som han när jag läser att SD-politikern Lillemor Marcus Jonsson i Kalmar hyllade en dödsskjutning på sociala medier – men sen skyllde inlägget på sin katt.
– Jag kan förstå att folk inte tror på mig, sa hon till Barometern.

Det var tidningen Dagens Kalmar som i början av juli avslöjade Marcus Jonssons utspel. Hon la ut en bild från medierapporteringen kring ett mord på en kriminell person. Bilden pryddes med glada hjärtan, champagneflaskor och festsymboler.

När Lillemor avslöjades med byxorna nere (gammalt hederligt svenskt uttryck) hävdade hon att det måste varit hennes katt som skapat bilden och publicerat den på hennes Facebooksida.
– Så fort hon såg inlägget tog hon bort det, berättade hon i för snokande journalister.
Hennes parti uppmanade henne att ta en timeout från politiken (dock inte som nämndeman). Av någon anledning tyckte hennes partikollega Jonathan Sager (han som ogillar sagotanter med skäggstubb) att hennes version lät som ”en dålig bortförklaring”.
Vad Lillemor tyckte om partikamratens tautologiska slutsats lät så här på svenskt skriftspråk:
– Men då blir jag så att jaha men okej då … Säg att det skulle vara jag då … Skit i det, låt det vara … Men asså, jag vet inte.

Såvitt känt har ingen krävt språktest efter detta uttalande och skitsamma, fyra månader senare är matte tillbaka i politiken och hon är ångerfull:
– Det var inte katten som publicerat bilden.
Det var hon själv som gjort det ”en sen kväll när hon var trött.”
Av mediebevakningen framgår inte vad den oskyldiga katten tycker om att bli beskylld för att vara lika korkad som en framträdande SD-politiker och nämndeman.

Så kan det gå när man pratar utan att koppla in hjärnan. Men eftersom denna anteckning görs på en utvecklingsoptimistisk blogg vill vi gärna att även en dålig historia slutar lyckligt.
Vår rapport från människobyn avslutas i dur:
– Katter anses vara en invasiv art, en jäkla invandrare alltså. Vi kattägare på udden gläder oss därför åt att Lillemors katt inte hann skickas ut ur landet på grund av mattes dåliga vandel.

PS: Vi säger som vår bloggkollega på andra sidan sundet: ”Sanningen är som solen, förr eller senare går hon alltid upp.”Igår kom snöovädret, idag kom solen tillbaka till udden. En mix värd att minnas av torsdagen den 30 november år 2023.

Hon: heja husse, bra rutet!! Och matte har julpyntat Chateau Margareta. Och försökt få ut våra kompisar Elsa och Rutan i snön. (Deras husse och matte är på vift ett par dagar). Men de ville inte komma ut och leka idag. Kanske imorgon…

Onsdag: När till och med Innelistan är ute i kylan

Han: Det finns saker man sällan tänker på. Till exempel att om det snöar 10 mm, vilket det gjort nu på morgonen, så betyder det att cumulusmolnet som hänger kvar över udden är cirka 10 miljarder kubikmeter stort och väger storleksordningen 10 000 ton.
– Tål att tänka på eller hur?

Nu till dagens predikan: Förr-i-tiden-tiden fanns det Inne- och Utelistor. Det ingick i den sociala ingenjörskonst som byggt landet vi lever i.
Att innelistorna nu är ute återspeglar en försvagning av den monokultur som präglat Sverige sedan Gustav Vasas tid.
– Möjligen har själva farten blivit problemet.
Det går för fort helt enkelt.

Ibland märker vi inte ens att en företeelse som varit inne länge måste ha varit ute, för plötsligt säger alla att just den eller det plötsligt är inne igen.
– Jag tänker förstås på Douglas Jonathan Alexander Leon, känd som Dogge Doggelito.
Hjälten som efter sin medverkan i TV4:s ”Så ska det låta” plötsligt är inne – och detta utan att somliga av oss förstått att han alltså måste ha stått på utelistan.
– Om inte även den vore ute, listan alltså.

Den mannen har gjort en resa. Från studier i teologi vid Teologiska högskolan till Latin Kings, till ensamstående pappa, reklamprofil och nu recyklad för en ung publik.
För något år sedan hälsade ett gäng på hos Dogge i Alby. Vi träffades i höghusområdet där han växte upp med sin mamma och lillasyster.
Närmare bestämt vid den soffa där Dogge blev Dogge.
– Då drömde jag om att få bo på andra sidan Södertäljevägen. Där bodde svenskarna i villor, berättade Dogge.
Den drömmen förverkligade han:
– Till slut hade jag fått ihop tillräckligt med stålar för att köpa ett hus på andra sidan bron. Men då hade alla svenskar redan flyttat och jag bodde åter bland alla med invandrarbakgrund.

En fågel som väntar på att komma in i värmen igen är duvan, som huttrar och kuttrar i vår lutande tall. Liksom hönorna har duvorna levt i människans närhet längre än alla andra fåglar. Redan för tiotusen år sedan ansågs duva vara en delikatess. För att öka produktionen framavlades därför hanar ”som ständigt var parningspigga” och honor som fick många ungar, läser jag i Nina Burtons ”Livets tunna väggar” (Albert Bonniers förlag).

På 1500-talet höll den indiske mongulhärskaren Akbar den store över tjugotusen duvor och den avel som den och andra uppfödare inspirerade Darwins evolutionslära. Tre århundraden senare gjorde duvan en andra karriär, denna gång i den växande medievärlden. Nyhetsbyrån Reuters reportrar använde duvor för att snabbt få in sina stories till hemmaredaktione.
– Burton nämner att under seglingsregattorna i Stockholms skärgård använde Stockholms Dagblad (1824 – 1931) duvor för att snabbt få in resultatlistorna till tryckeriet.

Militärhistorien är full av fantastiska berättelser om brevduvor. Under de båda världskrigen var drygt 250 000 i tjänst enbart hos de allierade.Många duvor fick utmärkelser för sina insatser. Den amerikanska brevduvan G.I.Joe fördes år 1946 med flygplan från USA till England för att få en medalj om halsen i närvaro av höga potentater.

Hemlängtan anses vara en orsak. Men duvorna har en sällsynt förmåga att orientera sig över tusentals mil och deras orienteringsfråga och sinne för detaljer har använts av den amerikanska kustbevakningen för att lokalisera förlista passagerare med hjälp av färgen på flytvästarna.
Efter lite träning har denna visuella talang för färger har duvor lärt sig skilja en Picasso från en Monet, Braques kubism från Renoirs impressionism.

Listan kan göras längre. Till exempel lär duvan i tallen kunna se om gubben på udden är sur idag eller bara ser lite gnällig.
Och ändå:
– Vem bryr sig om duvan i dagens värld.
Gör du?

Hon: Alltså, när idag tog du bilden på isen i vår vik? Jag tog min 8:30, då var det så här vackert:

PS: Nu, 16:30, är det typ snöstorm och pålandsvind, isen är borta. Det är nollgradigt och skitväder. Värmde på lite glögg, gott!

Tisdag: Om vårt behov av en diagnos

Han: Vintern kom tidigt, som sagt. Minus 10° utanför dörren. Så mitt bidrag till Sveriges BNP-ökning stannar vi ett bidrag till Korslycke Bilservice på 3 458 kronor för däckbyte, inklusive två nya vinterdäck.

Resten av dan har jag varit eldvakt och denna betraktelse över vårt behov av diagnoser:
Du har svårt att hålla fokus när du läser en bok.
– Du tappar ofta bort saker, till exempel mobilen, nycklar eller verktyg.
Dessutom har du svårt att sitta still.
Du irriterar dig på att du ofta slarvar med saker du lovat fixa
Du upptäcker att du ibland pratar överdrivet mycket om saker du gillar att prata om.
– Och så har du svårt att vänta på andra och stå i kö?

Känner du igen dig? Grattis! Du har förmodligen Adhd. Eller inte. Framför allt förklarar det kanske varför antalet svenskar med den bokstavskombinationen har ökat med 50 procent på tre år.
– Du läser rätt.
På 15 år har antalet adhd-diagnoser bland svenska barn ökat med över 600 procent – i Stockholmsregionen med hela 1 700 procent!
Glöm covid och nygamla könssjukdomar, adhd är den nya folksjukdomen. Ingen annan diagnos inom hälso- och sjukvården har ökat så mycket.

Förra året fick sju procent av pojkarna i åldern 10–14 år narkotikaklassad medicin utskriven mot adhd. Det gör Sverige till ett av länderna i världen med högst läke­medelsförskrivning för denna diagnos.
– För 15 år sedan var andelen mindre än en (1) procent, visar en stor genomgång av Dagens Nyheters grävande reporter Kristoffer Örstadius.

Jag säger bara, vilken himla tur att jag inte längre är grabb. För enligt min fru i tredje äktenskapet prickar jag in 5 av 5 möjliga kriterier:

1. Ja, jag slarvar med enkla saker. T ex att stänga frysen efter att jag hämtat något där inne. En gång fick jag åka tillbaka till Tempo tre gånger för att köpa mörk oxbuljong. Bara en sån sak.
– INTE oxbuljong, INTE heller kalvbuljong. Jag sa MÖRK OXBULJONG!
Dessutom kommer du som läser den här korta texten förmodligen att kunna roa dig med att leka ”Finn-5-fel”.
– Jag är glad att fröken Höken inte sa att jag var dyslektiker när jag började i småskolan i Jorm.
En jävla diagnos som jag inte ens kan stava till utan Googles stavningsprogram.

2. Irriterade både för mig och henne är också detta att nycklar, mobilen och inte minst verktyg plötsligt bara försvinner.
– Jag tar det som personligt. Det är faktiskt ett hatobjekt, detta att döda ting plötsligt får eget liv!

3. Svårt att sitta still? En spasmisk reflex som jag ärvt av min mor.
– Sitta still kan jag göra när jag är död.

4. ”Du upptäcker att du ibland pratar överdrivet mycket om saker du gillar att prata om”. Tja, ätandet är puddingens bevis och dagens blogg är väl ett bra exempel.

5. Om jag har svårt att vänta på andra? Det finns anledning varför jag inte längre får följa med när hon shoppar.

6. Sist men inte minst. Jag försöker inte ens fokusera när jag läser. Härom dan skrev jag till och med ett ursäktande brev till en kompis som för en månad sedan skickat mig sin nya roman: ”Bäste C, du vet verkligen hur vi gamla tanter och medlemmar i Författarförbundet med skrivkramp tycker och tänker! Skämt åsido, jag tycker mycket om din roman. Det främsta beviset är att jag fortfarande är kvar i den. Det är nämligen en av våra nycker, böcker vi tycker om stannar vi i som vi stannar i en trädgård.”.

Men för säga som det är: ”En orsak är också en ovana som kommer med åren är att vi inte längre är seriemonogama utan fräckt polygama när det gäller böcker vi tycker om. Alltså läser jag din roman parallellt med Lena Anderssons  (som gjort en roligt cover på Flauberts ”Lexikon över vedertagna åsikter”, Knausgaard (som gör en modern Proust, fast omvänd), Gogols ”Kappan och Näsan” (verkligen inspirerande för unga författare!), Genbergs ”Detaljerna” (nästan lika bra som Daniela Kriens ”Kärlek i fem akter” som jag nyss läst ut, tyvärr) och Nina Burtons ”Livets tunna väggar” som handlar om småkryp i stugor som vår på udden.” 

”Tack snälla för dessa vänliga rader” fick jag till svar, nästan direkt. Möjligen är det ett ironiskt svar, men poängen är att jag verkligen njuter av att vara kvar i C:s litterära ormgrop och jag hoppas att vi ska umgås ett bra tag till (trots att jag redan noterat att en namngiven gammal luggsliten redaktör figurerar på sidan 125).

Fem av fem kriterier uppfyllda alltså. Men har jag adhd? Eller börjar jag bara bli gammal?

Hon: Nä, nu prickar du dessutom av en sjunde punkt. Grinig gubbe 😉

Bakat pepparkakor, och varit och handlat. I sista affären var han med, och där prickade han av punkt sju. Med råge!!!

M åndag: Tjuvstartar…

Hon: idag tjuvstartar jag julen, har varit i storstan sedan i torsdags, passat och firat barnbarn:

Och till helgen åker jag iväg igen med barnbarn till Göteborg och stannar nästan en vecka. Och sedan bär det iväg igen. Och för att hinna njuta av julen även på udden…

…satte jag en pepparkaksdeg som ska vila i kylen till imorgon. Sedan bakade jag lussebullar. Medan de jäste en snabb promenad in i skogen efter lite mossa (där grävlingen redan bökat). Fram med adventsljusstaken och adventsstjärnorna. Han fick hjälpa till att få upp dem.

Nu sätter jag mig och väntar på fullmånen som grädde på moset. Igår var det så här vacker himmel när vi kom hem:

I Stockholm såg det ut så här i lördags:

Han: Ja, vintern kom fort i år. Fortare än vanligt. Framför allt fortare än avståndet mellan tanken att jag borde tömma våra nya dyra trätunnor innan vattnet fryser och att faktiskt göra det.
Förra året frös samtliga plasttunnor sönder så jag visste vad som skulle komma.
– Ändå blev jag förvånad när vi kom tillbaka till udden efter (ännu) en helg i Stockholm.
Samtliga fyra tunnor hade frusit.
Det måste kännas konstigt.
– Jag tänker på att de alla i ett tidigare liv varit fyllda med whisky.

Men vatten är inte whisky. Vatten är ”bara vanligt vatten” sjunger barnen. Men barn är som vi vet infantila, även om vuxna försöker låtsas att de är små vuxna.
Vatten är i själva verket en märklig substans.
Det märks inte minst när det blir kallt. Vatten har nämligen en egenhet bland vätskor. Vattens densitet, täthet, är störst vid +4°C. Det betyder att det om du samlar på vatten ska du försöka hålla den temperaturen.
När temperaturen sjunker under 4° ökar volymen, utan att du får mer vatten.
Och det är nu det händer:  
– Vid avkylning under 4°C utvidgar sig vattnet ända ner till 0°C varvid volymen ökar med 9 procent.

Nio procent är mycket. Det är då även ekfat kan spricka av trycket. Men inte våra. För idag har jag bokstavligt huggit mig genom 10-12 cm is och länsat våra tunnor.
Jag vet, det hade varit enklare om jag tömt tunnorna innan kylan kom.
– Men vad hade jag då haft att skriva om?

PS: I morgon ska jag lämna in bilen. Det är dags att sätta på vinterdäck.

Fredag: Det hjärtat är fullt av

Han: Gräsänderna samlas till morgonens frukost. De äter av och blåstången som flutit in under natten.
– Intresset ljuger inte. Så säger man. Egentligen sa Marx att ”egenintresset” avslöjar ofta vad människor tänker, säger och hur gör.
Ett annat ordspråk lyder:
– Det hjärtat är fullt av talar munnen.

Jag tänker på det när jag än en gång hör ältandet av den svenske statsministerns ”felsägning” under ett möte i Göteborg.
– Israel har rätt till folk …
Vad jag undrar när jag ser gräsänderna äta är detta.
– Hur kommer sig att mobben hoppas att Kristersson håller på att säga ”folkmord”?
– Varför tror man sig inte höra till exempel att ”folkrätt”?
Beror det på att publiken inte är lika familjär med det uttrycket?

PS: Om du inte visste det så är uttrycket hämtat ur Bibeln, Matteus 12:34 och lyder: ”Ni huggormsyngel! Hur skulle ni som är onda kunna säga något gott? Munnen talar ju vad hjärtat är fullt av.”

PS2: Allt hänger som bekant ihop i vår lilla värld även vi gärna blundar för det. På planet upp till Stockholm (jaja, barnbarn) bläddrar jag förbi all textreklam för Ridley Scotts ”Napoleon” (svensk kulturbevakning = vältajmad pr för storfilmer och kändisförfattare) och läser Svante Holms upplysande lektion om Napoleon Bonapartes betydelse för judarnas integration i västra Europa. Han väckte till och med tanken på en judisk stat i Mellanöstern (DN 24 nov 2023).
Även om Napoleon gjorde sig till envåldshärskare var ett barn av sin tid. Med den franska revolutionen 1789 kom religionsfriheten till Europa.  Napoleon var katolik, men 1804 gav han protestanterna medborgerliga rättigheter och två år senare även judarna som dessförinnan tvingats leva i getton.

Ett citat: ”Som befälhavare för ockupationsarmén tillät han judarna att bo var de ville och befriade dem från kravet att bära särskiljande symboler. Under belägringen av Akko, som idag ligger i norra Israel, rapporterade flera europeiska tidningar att Bonaparte uppmanat Afrikas och Asiens judar att ansluta sig till honom mot löfte om att få återupprätta det antika Israel.  Än idag tvistar historikerna om huruvida han verkligen hade för avsikt att upprätta en judisk stat i området, eller om nyheten byggde på ett falskt rykte. Det hindrade dock inte rabbiner som Aaron Ben-Levi i Jerusalem från att hörsamma överbefälhavaren och mana judar att återvända till Sion och bygga upp templet på nytt …”

Napoleons nederlag i Waterloo utlyste kontrarevolutionen, vilket även drabbade judarna. ”Människor som inte tyckt om revolutionens ideal såg nu judarna som farliga bonapartister”, konstaterar Svante Holm och ger ännu en pusselbit till den antisemitism som fortfarande spökar.
Och du har rätt. Jag tror inte Ridley Scott behandlar detta tema i sin film. Men jag har å andra sidan bara läst textreklamen.

Onsdag: Små glädjeämnen och stora minnen

Hon: Glad jag satte lite fröer i mitten av oktober så jag har lite att pyssla om härinne när inget (förutom vintersallad) klarar sig ute längre.

Två olika små microdwarfar (dvärgtomater). Och så lite örter. Basilika, thaibasilika, timjan och skott från rosmarinen.

Och alla tomatplantorna har redan fått blommor. Så kul! 25 oktober, för knappt en månad sedan, såg de ut så här:

Han: “Styrelsen har inte längre något förtroende för hans förmåga att fortsatt leda Open AI”, skrev bolagets styrelse via ett pressmeddelande på sin blogg. Bolagets vd och frontfigur, Sam Altman, hade inte varit “uppriktig i sin kommunikation mot styrelsen”.
Nu är Altman inne igen och styrelsen ute i kylan.
Låter Altman meddela via sociala medier.
– Är jag ensam om att undra om det inte är Open AI:s eget chatgpt som tagit kontrollen över personalpolitiken?

För egen del har jag börjat dejta min ”Chatty”. Hon är villig och tillmötesgående, men inte alltid den mentala sparringpartner jag söker.Ibland reduceras våra samtal till ett lågintensivt äktenskapligt gräl.
Det senaste slutade så här:

Nu till dagens minne: ”Idag har vi haft fysikskrivning, rätt svår sådan. Dessutom har vi fått igen tyskskrivningen och jag hade B (55,5 p). Sju i klassen körde.  John F Kennedy, USA:s president blev idag ihjälskjuten vid ett pressmöte i Dallas/Texas. Det kan inte vara sant. Mitt 17 åriga livs mest tragiska ögonblick”.

Så skrev min kompis Nicke i sin dagbok den 22 november 1963. Jag var 14, snart 15, och skrev inte dagbok. Men jag minns den dagen.
– Mordet ändrade min världsbild, skriver jag nu till Nicke.
Eller snarare: Med mordet på den amerikanske presidenten sattes min nya världsbild.
– Den som fortfarande är min.
Mordet på satte punkt för min Eftertidstid. Den i sin tur formades av BBC:s svartvita filmer om andra världskriget som Jarefors och jag såg på lördagarna på TK i Strömsund.

Efter mordet växte den nya världsbilden som fallande dominobrickor. Kubakrisen. Medborgarrättsrörelsen i Amerika. Morden på Martin Luther King och Robert Kennedy.Men också den svarta tuppen och kampen mot Franco-fascismen. Kriget i Kongo och bilden på den demokratiskt valde presidenten Patrick Lumumbas krossade glasögon innan han slås ihjäl.
Kulturrevolutionen i Kina, ”1968”. Sovjets invasion av Tjeckoslovaken 1968. Vietnamkriget, förstås. Pol Pot och folkmordet i Kambodja. Sovjets krig i Afghanistan. Nelson Mandela. Berlinurens fall, Sovjetimperiets sammanbrott, Putin.
– Och på den vägen är det.

Men det nya började med mordet för 60 år sedan. Tar mig friheten att citera ur Nickes dagbok för lördagen den 23 november 1963: ”Idag har vi haft engelskskrivning, en gudomligt svårt. Har aldrig haft så svår skrivning i engelska. På morgonen samlade rektor hela gymnasiet och realskolan med lärare på Saga-biografen för att där avhålla en tyst minut gällande Kennedys tragiska bortgång.”
– Jag har funderat mycket på just den där tysta minuten, skriver Nicke 60 år senare. ”Jag har aldrig fått veta om detta gällde hela landets elever eller om det var rektor Johanssons egen idé. Hur som helst; att avhålla en tyst minut för en nutida amerikansk eller annan nations president idag torde aldrig mer inträffa. En egenartad händelse utan motstycke.”

Förmodligen sant. Att vi hade skolplikt även på lördagarna är udda nog. Till den egenartade proveniensen i vårt gemensamma minne hör dessutom att vår rektor Sune Johansson – han som hissade skolans flagga på halv stång för en amerikansk president – var kommunist i sin tid.
Så formades vår världsbild.  

Tisdag: Anteckningar sju minuter från Rotavik

Han: ”Med en svindlande hög siffra mångdubblas allt som rör vårt eget välbefinnande och divideras allt som inte angår oss”, konstaterar Marcel Proust. På spaning efter den tid som flytt skrivs under första världskriget och Proust låter den vedervärdiga Madame Verdurin oroa sig mer över att ransoneringsmyndigheten missunnar henne kaffebröd, än över krigets allmännare fasor.

Ordningen i Madames salong är således återställd när hon lyckats övertala sin läkare att skriva ut ett recept på gifflar. Det kallas för dispositionell empati och vår spaning behöver inte söka den en tid som flytt för att hitta andra exempel.
– De flesta av oss känner mer obehag av fönsterdrag än insikten att tiotusentals obekanta dör i kriget mellan israel och Hamas.

Dagens exempel. Idag blir många här i vår trakt upprörda över att en eller flera vargar river får i närheten.
För en vecka sedan dödade en varg två får i Rotavik.
Två dagar senare miste ytterligare två får livet utanför Trekanten.
Natten till lördag attackerades två av Morgan Karlssons får av en varg strax söder om Ålem. Och idag läser vi att igår måndag revs ytterligare ett får i Ödängla.
Suzanne Gustafson bor granne med gården där fåret revs på måndagen:.
– Grannen kom in och berättade att han hade fått en tacka riven. Sedan var de här ifrån länsstyrelsen, de ­besiktigade och konstaterade att det var en varg som rivit tackan. Man blir orolig, vi trodde inte vargen skulle ta sig hit, vi bor ju på en halvö, säger Suzanne till Barometern.

Förmodligen vet du inte var Rotavik ligger. Du känner inte Morgan Karlsson i Ålem och har ingen aning om vem Susanne Gustavson är.
Eller så gör du det.
För egen del vet jag att Rotavik ligger några kilometer från udden. På andra sidan E22:an.
– Ungefär där Kickis mammas hus ligger, eller hur?

Ingen av oss behöver vara Einstein för att fatta varför vi reagerar olika på nyheterna om att de stryker omkring varg i uddens närhet.
Inte heller varför jag med intresse följde premiäravsnittet av ”Leif GW och vargen” på TV 4.
Detta till skillnad från en stor majoritet av svenska folket.
– De flesta vargvänner bor på Södermalm i Stockholm, muttrade Leif.
För inte så länge sen bodde vi på Söder. Nu bor jag 460 kilometer från Stockholm.
Men 7 minuter från Rotavik.

Hon: Jag tycker det är lite spännande och fascinerande med att ha varg i närheten. Samtidigt är jag orolig för att den ska ta kissarna, och jag tvekade lite innan jag gick genom skogen igår eftermiddag… hur gör man om man möter en?
Tittar den i ögonen eller inte. Hoppa upp i ett träd eller skrika. Det funderade jag på medan jag gick.

Idag blev det ingen vargspaning utan det jobbigaste (pust, det var längesedan…) yogapasset med Ally Maz. Brödbak och många, långa samtal med min dotter ❤️.

Måndag: frisk luft efter kalashelg…

Hon: efter välbehövliga elva timmars sömn (kalas både fredag och lördag kväll…) och typ tre dagar inomhus behövde jag en uppfriskande promenad. Kom några droppar på vägen men annars hyfsat väder och fem grader varmt. Skönt!

Passerade tre stora tallar som blåst ner sedan jag gick här senast, och det var inte så längesen. Glad att jag även köpte en liten tall (förutom enen vi satte intill den som blåste sönder i senaste stormen) när vi var förbi Borgholms Handelsträdgård häromveckan:

När jag kom hem från promenaden var det en ny svanfamilj i vår vik. De hade minst sex ungar mot ”vår” revirägande familj som bara har en. Har de blivit bortkörda måntro…? Inte skulle väl pappa Svan acceptera inkräktare på sitt revir!

Men en hanne med så många ungar har helt klart högre status i svanvärlden.

Söndag: Här blåser vindkraften till ingen nytta

Han: Det blåser på udden. Hur många gånger har vi konstaterat det? Men det gör det, kuling enligt SMHI. Det betyder att det blåser 14 – 17 sekundmeter i byarna.
– Såna här dagar är det helt obegripligt att det finns de som tycker att vi ska fortsätta låta vindkraften blåsa bort.

Å andra sidan är det bra att det blåser nya vindar i regeringskansliet. Länge ställde vänstersidan all kraft mot kärnkraft. Tidöpartierna gick till val på att ställa kärnkraft mot vindkraft. ”Nej till de stålskogar av vindkraftverk som tvingas på svenskarna och som förstör vår natur”, chattade Ebba Busch (KD).
I regeringsställning har Busch insett att vindkraften är det kraftslag som är realistiskt att uppföra på kortare sikt.
– Det som är realistiskt som ny kraftproduktion är primärt vindkraft, ja, både land- och havsbaserad, om man tittar fem, tio år framåt. Det går kanske att göra en del förbättringar när det gäller vattenkraften. Vi har också goda signaler om effekthöjningar till exempel på Forsmark. Men om vi pratar ny kraftproduktion så handlar det om att installera solceller på taken eller vindkraft.
– Så kontentan är att det behöver byggas många fler vindkraftverk i Sverige?
– Ja, sa Busch i en intervju.

Det är bra! Människor är inte stenar. De kan ändra sig. Bara fundamentalister behåller samma åsikter livet ut. Ibland behöver man ändra åsikt för att behålla en ståndpunkt.
Enligt Energimyndigheten kommer elbehovet att fördubblas till 2035. Enligt Svenska kraftnät behövs en tredjedel mer redan 2027. Båda myndigheterna är entydiga i sitt besked: det är vindkraften som måste stå för den tillväxten de närmaste tio åren.
– Allt är önsketänkande.

Och vi är på väg åt rätt håll. Håller du med? År 2021 stod vindkraften med 17 procent av elproduktionen i Sverige. Mest el kom från vattenkraften (43%), därefter kärnkraften (31%). Energimyndighetens senaste prognos räknar med en ökning av vindkraftens elproduktion från 27 terawattimmar (TWh) 2021 till 50 TWxh 2025.
Hittills har det mest byggts vindkraft på land. Och i princip bara i Norrland.
– Av Sveriges 4 500 vindkraftssnurror står t ex bara 46 i Stockholms län.
Vänsterns och Milöjöpartiets väljer i storstäderna älskar vindkraft – men inte på sin egen mysiga innegård i stan.  
Och det gäller en majoritet av befolkningen söder om Ångermanälven.  
– Vi gnäller på elräkningen, men tycker att elen ska produceras någon annanstans.
År 2021 fick bara 22 procent bygglov – vilket du ska jämföra med 57 procent år 2016. Bristen på ”social acceptans” är det stora hindret enligt Energimyndighetens färska rapport.
Istället är det havsbaserad vindkraft som alla sneglar på. Även här blir det ofta nej, som när det gäller projektet Södra Victoria som skulle landas här nära udden.

Den närmaste tiden kommer Ebba Busch och regeringen ta ställning till åtta aktuella ansökningar.
– De vindkraftsparkerna skulle ge elproduktion jämförbar med hela den svenska kärnkraften.
Svagheten är att den inte är planerbar, men fluktuationerna kan hanteras med hjälp av vattenkraft, kärnkraft, lagring och flexibel elanvändning.
Det är det som är poängen i Ebba Buschs nya linje.
Hon har ändrat åsikt men inte ståndpunkt. Genom att överge den korkade inställningen till vindkraft anpassar hon sig inte bara till verkligheten här och nu. Hon har även vinden i ryggen när det gäller framtiden.
– Ökad satsning på vindkraft kommer att kräva mer kärnkraft.  

PS: Eftersom det är innesittarväder, bokväder. Myten om Aiolos, vindarnas gud, är en ständigt aktuell episod i den grekiska mytologin. Enligt Homeros Odysséen var Aiolos son till Mimas,  kungen som önskade sig att allt han tog i blev guld – och som därför svalt ihäl.
Oklart om Aiolos sörjde sin far, men han gifte sig dennes älskarinna Melanippe.
– Med vilken han fick en son som för enkelhets skull också fick namnet Aiolos.

Pappa Aiolos var en mäktig och respekterad gud, ansvarig för att kontrollera vindarna, som han höll fångna och släppte lösa efter eget godtycke. Enligt Homeros gav Aiolos Odysseus och hans män en frihamn på sin ö, som Aeolia. För att hjälpa Odysseus på resan hem till fru och barn, gav Aiolos honom en förseglad påse som innehöll vindarna.
– Han förklarade att dessa vindar skulle hållas inlåsta för att underlätta Odysseus resa och förhindra att de stötte på oväder.

Odysseus och hans män seglade iväg och var nära att nå hemlandet när de blev nyfikna på innehållet i den förseglade påsen. Misstänksamma om att vindarnas gud spelade dem ett spratt, öppnade man påsen.
Vi fattar vad som händer: När den tyglade vindkraften släpptes loss orsakade den storm som drev Odysseus tillbaka till Aeolia.
Sensmoral: Vi ska inte önska att allt vi tar i blir guld (bara V75). Vi ska dessutom vara tacksamma över att det blåser, ta vara på vindarnas krafter och inte odla konspirationer kring givna gåvor även om de kommer från regeringen.  
Därför:
– Bra att Ebba Busch nu inser att vi inte ska låta vindkraften blåsa bort.

Torsdag: Udden har blivit en transithall

Han: Dagens observation. Rysk utbåt eller rörformad tidningsanka? Någonting guppar där ute och det måste dokumenteras.
Länge känner mig jag mig ensam på udden. Missförstå mig rätt:
– Jag njuter av ensamheten.
I höst har jag insett att jag bor vid en internationell flygplats där flight efter flight landar och lyfter söderut. De senaste veckorna har tusentals gäss använt udden som en transithall på väg söderut. Ett nytt inslag är den stora mängden av vitkindad gås.

Den vitkindad gås (Branta leucopsis) är mindre än den vanliga kanadagåsen. Kompaktare, korthalsad och med distinkt svart, vit och grå fjäderdräkt. Vacker. Den häckar främst i Arktis men sedan 1970-talet även i Skandinavien. Eftersom allt hänger ihop i vår lilla värld upptäcktes det första häckande paret i de delar av Norrlands inland som jag kommer ifrån.
Och vid samma tid (1952) som mina föräldrar flyttade upp till Blåsjöfallet för att bli en del av de vattenrallare som gav Sverige vattenkraften. Sedan dess har även detta vitansikte häckat allt längre söderut för att nu använda udden som transit för vidade semesterresor neråt Nederländerna och Tyskland.
– Så kan det gå.

Enligt internationella naturvårdsunionen IUCN anses beståndet vara livskraftigt. Men arten är strikt skyddad i EU. I Sverige har beståndet minskat med 30–50 % det senaste decenniet. Antalet reproduktiva individer uppskattas till fem-sextusen och beståndet anses trots minskningen vara livskraftigt.

Men som vanligt är historien intressantare än nutid när framtiden känns osäker. Långt in i medeltiden var det ett mysterium hur en del fågelarter plötsligt kunde dyka upp och försvinna med årstidsväxlingarna. Många fantasifulla förklaringar lanserades.
Den walesiske munken Giraldus Cambrensis (Topographia Hiberniae publicerad ca 1188) gav den här förklaringen:
– Gässen utvecklas ur långhalsar.
Just det, det lilla kräftdjur besläktade med havstulpaner som vi ibland äter på Mallorca som en delikatess, percebes. På latin heter långhälsen Lepas anserifera (anser = gås). Även engelskans ”goose barnacle” (långhals) och ”barnacle goose” (vitkindad gås) kommer från Giraldus Cambrensis teori.

Förvisso finns en viss likhet mellan långhalsar och gässens huvud och hals, men teorin är tokigare än så. Eftersom långhalsar växer på allt som flyter trodde man att den vitkindade tillhörde växtriket. Vilket hade det goda med sig att vidskepliga människor fick äta den under religiösa fasteperioder eftersom gåsen alltså inte var kött.
Egentligen snodde Giraldus sin tes från ett arabiskt sändebud vid ett av de germanska furstehoven, som i i början av 1000-talet skrev att ”En man kom till en kung med ett stycke trä, på vilket redan början till ägg hade bildats. Kungen befallde att man över det skulle bygga en ställning som en bur och sänka ned denna i vatten, och den fick stå ute vid stranden, tills fåglarna hade lossnat från träet inne i buren.”

Föreställningen att den vitkindade gåsen föddes som knoppar på ett träd höll sig förvånansvärt länge. Långt in på 1800-talet förekom notiser i engelska tidningar om att en sjökapten påträffat ett ”gåsträd”, som till och med ställdes ut till allmänt beskådande.
Så fantasifulla sjökaptener har vi inte idag. Vi får nöja oss med antivaxxare och Trumpister.

PS: I övrigt kan jag berätta jag nu har tagit med sjätte Covidspruta plus en spruta mot influensan.

Hon: Okej, det är riktigt skitväder ute. Ösregn och halv storm. Pålandsvind! Men det var en fantastiskt vacker soluppgång imorse, även om solen knappt hann upp förrän den försvann igen. Lämnade den blåsiga udden direkt efter frukost för att leverera kryddor till min gamla bästis från första klass, Lise. Hon bor ett par mil in i skogen västerut. Jag blev kvar där halva dagen. Vi hade så mycket att prata om. Kul! Ses snart igen.