Söndag: om att glädja sig över små muskler

Det funkar!

Han: Man behöver inte föra dagbok om det ljuva livet på en udde för att inse att män och kvinnor tänker olika. Tjejer är inte som vanliga killar helt enkelt. Jag vaknar till exempel nästan alltid med ett leende på läpparna.
– Bokstavligt talat.
Det har min hjärnas belöningssystem att göra.

Glada människor skrattar och ler. Men jag lärde mig redan som ung man att det funkar tvärtom också – om man ler blir man glad.
Det har blivit en vana. Och det funkar nästan alltid på morgonen:
– Innan jag slår upp mina sömndruckna gråblå skickar min hjärna ut en signal till de små ansiktsmusklerna. Jag känner att det rycker lite i nedre delen av ansiktet. Min halvöppna mun drar liksom ihop sig och läpparna formas till ett leende.
Även om hon inte tycker det är roligt, förstår jag av hennes min att det ser lite lustigt ut. Men det funkar!
– Jag ler – alltså blir jag glad!

Med tiden har jag lärt mig att hon inte funkar så. Tvärtom. Det finns en anledning att depression är så mycket vanligare bland kvinnor än män. Skillnaden minskar visserligen med åldern men trots det är dubbelt så många kvinnor som män deprimerade.
– Varför, undrar även du. Ett kännetecken för depression är oförmågan att känna tillfredställelse, eller anhedoni som det kallas för. Den bakomliggande orsaken till anhedoni är en minskad aktivitet i hjärnans belöningssystem.

Det är inte jag som påstår det. Forskare vid University of California kan även ha hittat en förklaring till varför kvinnor lättare drabbas av depression. Det kan nämligen bero på att kvinnor utvecklar en inflammation i hjärnan som leder till en oförmåga att känna sig glada över små saker som vi män.

Vi blir i alla fall mindre depressiva med åldern.

Det är fortfarande är tidigt och hon just vaknat utan att le. Därför ska jag inte fördjupa mig i det ämnet. Skälet till att detta blev min morgonpredikan är att jag efter min lilla hjärngymnastik (vaknade 06:00) är att jag blev full i skratt när jag tänkte på min äldsta syster.
Jag ringde henne igår och jag visste att hon inte skulle svara, eftersom hon inte hittar sin mobil. När hon ringde upp sa vi de vanliga sakerna om viruset, men kom snart in på väsentligheter. Att hon inte svarat berodde på att hon börjat höra illa och fått en örsnäcka. Tidigare på dan hade den börjat tjuta och hon trodde det berodde på att batteriet var slut. Problemet var att det fortsatta tjuta i hennes öra även när hon tagit ut snäckan och nu blev hon orolig.
– Jag trodde att jag hade fått tinitus och det är ju inte roligt.

Detta ville hon berätta för sin man som stängt in sig i sitt bibliotek och skrev. Även han hör lite illa och på vägen dit noterade hon att det bolmade rök från köket.
Ja, jag fattade och ni andra fattar: Syrran hade glömt en kastrull på spisen och nu hade röken satt igång brandvarnaren och därför fortsatte det att tjuta i hennes öron.

Det var inte lite rök heller, så hon öppnade balkongdörren och får då se att det står en brandbil där nere på gården omgiven av människor som stirrar på henne. I samma stund bankar det på dörren och där står stora tysta män i sina rustningar och undrar saker.
– Förlåt, jag hade visst glömt nåt på spisen…
Säger hon när brandmännen lyckats stänga av brandlarmet. Men poängen – och det som visar att även kvinnor har ett belöningssystem som gör att också ni kan känna glädje över små saker – är min systers kommentar över den uppståndelse hon orsakat.
Hon säger:
– Jag är i alla fall glad att jag inte hade fått tinitus.

Mattes små glädjeämnen i livet…

Hon: att jag inte funkar hur… ler på beställning eller vaddå? Om man vaknar och någon ger en order att le blir man ju direkt skitsur, men nu hände ju som tur inte det idag. Vaknade utsövd och hittade dig vid datorn redan bloggandes. Du sa att jag var söt, eller nåt liknande, och att det inspirerat dig till dagens ämne. Då blev jag glad och log. Och så läser jag detta, där jag och mina medsystrar framställs mer eller mindre som deprimerade surkärringar…

Ja, inte i andra delen då. Det var sött. På ålderns höst blir vi söta, snälla och tacksamma igen.

Fatta att dagens leende direkt utbyttes till irritation över det manliga jagets självgodhet.

Han: Som sagt, ätandet är puddingens bevis. Vad vill du göra idag, älskling?

Hon: grrrr…

18.20 i kvällssolen utanför ”Margaretas hus”

Hon: blev en dag med många små glädjeämnen och många skratt och leenden. Berättar mer om dem imorgon, eller nån annan dag 🙂

Publicerat av

2 reaktioner till “Söndag: om att glädja sig över små muskler

  1. Hej folkens. Kul att läsa om era fasoner. Klippa gräsmattor ska man vara sparsam med. Folk gör sina trädgårdar kemiskt rena. Sen gnälls det över att igelkottarna försvinner. Självklart, den gamla rishögen finns inte längre, eftersom det tydligen är ett störande moment i trädgårderiet. Min hög är kvar och till det har granntjejen och jag byggt ett igelkottshotell, som funkar. Därtill har jag byggt ett ekorrhotell, dvs snickrat ihop en stor jävla uggleholk och smöllt upp den i värsta tallen. Det gillar ekorrarna. Humlorna har det allt svårare. Ett tips som fungerar är, köp HONUNGSÖRT över nätet. Satte i fjol sex m2 uppe på vår gård i Tornedalen. Förra sommaren blev den humlarikaste sommaren i mannaminne. Örten växter fort, har snygga blå blommor och när de har vissnat lämnar man allt till förruttnelsen. Perfekt gödsel till nästa sommar. Så tycker Nicke uppi snön.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s