fredag: det är skillnad att skriva och att renovera gamla hus

Han: Apropå den ensidiga nyhetsrapporteringen i coronatider: Det länge sedan våra vanligaste redaktioner uppmärksammade att en man dött efter att örn från hög höjd tappat en sköldpadda i huvudet på honom. Uppriktigt sagt får man gå tillbaka till år 456 f.kr för att hitta en sån nyhet. Det var nämligen vad som hände dramatikern Aischylos som, inbjudan av tyrannen Hieron i Syrakusa, dragit sig tillbaka till Sicilien efter att den yngre författarkollegan Sofokles visat sig vara bättre på marknadsföring och erövrat de stora scenerna i Athen.

Historien skulle ha gått mig förbi om det inte var så att Alf Henriksons Uppslagsbok (Bokförlaget Bra Böcker) står i mitt Tobibiotek. Henrikson var en av våra stora folkbildare och år 1990 inledde han ett personligt skrivet uppslagsverk om sällsamma människor och märkvärdiga händelser i vår historia. Så vitt jag vet kom han bara till ”A”, det är den volym som står i vår toa. Den relativt tunna boken är sig en påminnelse om att även framgångsrika författare tillämpar ett viktigt axiom i dagens affärsverksamhet:
– Skalbarheten.

Det räcker inte att skriva en bok för att förlagsredaktörerna ska bli intresserade. Debutanter bör leverera 3 alster för att bli utgivna och med sitt uppslagsverk kunde Henriksons förlag kalkylera med ytterligare 27 utgåvor. (Om du inte visste det så fick det svenska alfabetet 29 bokstäver först år 2006)

Henrikson skulle alltså ha haft jobbet säkrat i många år om han inte dött år 1995. Nu vet du det också och kanske undrar du vart jag vill komma? Bara hit: Att riva hus är som ett smart upplagt författarskap.
Fast tvärtom. Medan författare bygger upp sitt eget ”hus” genom att addera nya projekt till gamla, river vi husrenoverare bokstavligt talar ner mer än vi bygger nytt.

• 

• 

• 

Dagens rapport från Hus 2: Häromdagen rev jag Margaretas gamla kök, för att få plats med vårt nya Ikeakök. Insåg då att vatten & avlopp inte är vintersäkrat och har därför idag sågat upp golvet i köket. Det visade sig att det också saknades trossbotten och nu har vi hål ner till marken.

Tröst för tigerhjärta är att Johan, målarn, plötsligt dök upp. Hantverkare brukar ju säga att ”det är mycket nu” och lovar de nåt så är det sen. Kent på Anderssons Måleri Torsås lovade inget bestämt igår – men redan idag rullar alltså Johan in och börjar omedelbart förbereda målning och tapetsering.
– Åtminstone började han riva ner de gamla tapeterna.

Hon: hade tagit en mycket bättre bild på säsongens första drajja, som jag tänkte lägga upp eftersom jag var bartender medan Peppe författade, länge…. Och det tänker jag göra ändå. Serverades 17.00 enligt tradition, med tankarna hos Margareta, men betydligt torrare blandad.

Och så upptäckte jag nåt nytt i dag, en kanonplatta. Tog en långpromenad, var längesedan, och kroppen saknade det. Peppe har aldrig lust att följa med, speciellt inte så långt, och man rör sig iof hela tiden ändå. Men det är ändå lite terapeutiskt att gå. Och jag hann både tänka och prata med kompisar i telefon. Och med Håkan och Eddie som jag mötte i skogen mellan vårt område och Järnsida.

Hursom gick jag lite längre söderut än jag brukar, varit lite nyfiken på vad som döljer sig efter stugområdet nästgårds. Och det var en kanonplatta…

Ps. Igår fick jag en bänk längs mitt växthus, som jag önskat. Tack Peppe!

Han: Benen? aha, inser efter hjälp till erinran att det inte är mina muskulösa vadmuskler hon lagt märke till som förr i tiden. Benen på bänken är en copy-cat av de naturben vi Engbergare brukar bygga i Sippmikk, vårt tillhåll i de norrländska fjällen (mer om det i morgon).

I övrigt: Antar att alla eventuella läsare inser att jag röstade ja till den här bloggen för att förstå vad som rör sig i hennes vackra huvud.
– Kanonplatta i Järnsida, det visste jag inte.
Hoppas alla nu förstår att jag inte alls föll för henne för att hon är snygg. Det är de outgrundliga vindlingarna i hennes hjärna som intresserar mig.

Hon: ja man är ju kokerska också, inte bara bartender. Blev ganska gott.

Han: inställsam som en marskatt merger jag att det i första hand var en kokerska jag saknade mest under mitt år som särbo på udden. Hot chicken with palsternacka, sötpotatis, gul- och rödbeta and Greek Fetaost.

Hon: och en massa mer ingredienser än så Peppe 😉