Han: Visa mig ditt kylskåp och jag ska säga vem du är. Eller visa din bil, eller din garderob. Eller:
– Visa mig ditt bord på solsidan och jag ska berätta vem du varit idag.
Ett vanligt grepp som erfarna redaktörer tar till när de inte kommer på nåt att berätta är att hitta på hemma-hos-knäck som inte kräver nån eftertanke. Idag hade hon en tydlig plan vad hon hade tänkt skriva om.
– Men det uppslaget sprack, ty vinden vände.
Och nu har det runnit för mycket jord mellan hennes fingrar. Dessutom har hon känt av sin pollenallergi och orkar inte redovisa dagens äventyr.
Alltså blir det min tur att leverera. Jag gör det enkelt för mig. Jag tar en bild vid five-o’clock-drinken som Margareta instiftade och som vi lojalt upprätthåller, vår gamla vän till saknad.
Bilden ovan visar alltså på sitt sätt vad som hänt på udden idag. Hon berättar att hon idag har planterat ut en Sakura på friland. Det är en chansning, eftersom det fortfarande är lite för kyligt på nätterna.
– Men vad gör man inte när huset är fullt av plantor?
För egen del har jag sått gräs på uppfarten (den gröna lådan med gräsfrö av märket Horto). Skruvdragaren av märket Ryobi indikerar att någon just kommit tillbaka från Margaretas stuga, där jag skruvat upp en inredningsdetalj som min mor gav mig och som jag behållit i två decennier (se bild nedan).
Datorn, av märket MacBook Air, tyder på att jag egentligen borde ha ägnat dagen åt skrivjobb. Sladden med hörsnäckorna att jag även idag lyssnar på P1. Det tomma vinglaset att någon unnat sig ett glas rosé, eller två.
De limegröna handskarna visar att någon listat och vitmålet fodret kring de nya verandadörrarna som jag i tio års tid tjatade på Margareta att jag skulle få sätta in i hennes stuga så att hon kunde njuta av solnedgången – och nu har gjort.
Snusdosorna avslöjar ett begränsat tobaksmissbruk, som vi delat sedan hon designade en konkurrents dosor på Ingo, reklambyrån. Glasögonen är mina och man behöver inte vara Sherlock Holmes för att inse att jag börjar bli glömsk.
– Hur menar du nu?
– Senilsnörena, bäste Dr Watson, senilsnören skaffar bara män som inser sin begränsning.
Ungefär så.
Och nu, när dagens ”Visa mig ditt…” visat sig vara kvällen mest lästa blogginlägg från udden firar vi dagens seger med hennes hemgjorda köttbullar, lingonsylt och kokt potatis.
Hon: tycker den där ”inredningsdetaljen” blev väldigt fin, eller rättare sagt räddade det där illa passande lapptäcket av gamla bräder o dyl du klätt stolpen med. Det blev istället som ett komplett konstverk, signerat PE. Superbra! Nu ska jag ha en digital aw med bästisar och fd kollegor om tio minuter Peppe. Fixar du disken? Puss
Han: Efter hennes AW tittar vi på Badhotellet och sedan går vi ut och tittar på månen, som är full trots att det bara var en vanligt torsdag och klockan är kvart i tio.
Hon: fånga måne på bild är svårt, blir aldrig så vacker och stor som i verkligheten. Bättre på bild blev Vilda, tycker matte i alla fall. Hon ville också med och titta på månen. Vilken underbart vacker kväll det blev!
peppekerstin.blog 
Publicerat av