Söndag: repris på t.o.r förrådet … pust!

Hon: ytterligare en dag med flera vändor till förrådet, plus en till tippen. Men började dagen med att ta ut våra soffor på altanen, av med all klädsel även stommens. Och på med nyköpt. Jodå, torkade trästommen noga först. Svärdotter med kattallergi kommer snart så hus 2 blir djurfritt. (Hörde ni det nu Ludde och Vilda…)

Himla bra med Ikea att man kan skicka efter ny klädsel, kanske bara för man tröttnat på färgen eller det blivit fläckar. Typiskt nog så hade de packat fel i ena paketet, fyra soffkuddar i samma storlek, istället för två till de stora och två till de små. F_n! Fick tvätta de gamla kuddfodralen till de två som fattades. Efter konstens alla allergi-regler naturligtvis. 60 grader m.a.o…

Sen fick vi hjälp av bästa grannarna Ancy och Håkan att hämta det stora Indiska vitrinskåpet. Och våra gamla soffor från Åsögatan som nu kommer stå i Hus 1. Gick som smort. Håkan kunde dessutom backa med släpet… Firade att det mesta nu är på plats (förutom köket från Ikea då) med ett glas skumpa, men då var vi så trötta så ingen bild togs varken på firandet eller av det färdiga resultatet. Inte heller av de superfina och hemstickade yllestrumporna vi fick i inflyttningspresent. Kommer komma när orken återvänt.

Imorgon blir dock en dag i de försummade chili- och tomatplantornas anda!

Han: Jag lärde mig faktiskt backa med släp i lumpen. Men i min ålder måste man glömma saker för att få plats med nya. Står t ex just nu tittar på en häger i solnedgång. Sedan någon vecka tillbaka har den stora gråhägern kommit tillbaka till udden. Den står ofta på sten nära stranden.
– Jag undrar vad den tänker på.
För egen del tänker jag på att ingen tillverkar hägrar längre. När jag gick i folkskolan gjorde jag bara hägrar på träslöjden.  Det tog ofta en hel termin att såga till, tälja, slipa och betsa den spatiösa fågeln, som jag vid den tiden aldrig sett i levande livet.
Vart de tog vägen har jag aning om. Inte heller varför vi la ner våra själar i denna massproduktion. Det kanske jag borde komma ihåg. Lyssnar på Loppmarknadsarkeologerna på P1 där  Maja Åström och Tommie Jönsson spårar historien bakom ”denna fågelfigurin av furu, björk eller teak”. Det visar sig att detta vår mandomsprov länge har varit vanlig på loppisar och i antikbodar och att de under senare år har ökat i pris och att samlare numera betalar över hundralappen för fågeln, som kallas för ”tv-hägern”.

Detta för att den slog igenom i skolslöjden när televisionen kom till Sverige och någon lanserade den som en lämplig pryl att ställa på tv-apparaten. Samlaren och konstnären Magnus Bärtås har idag över 300 slöjdhägrar i sitt hem. Han menar att denna massproducerade träfigur symboliserade ”rymdålderns framtidstro” och att den visar ”hur den abstrakta konstens formspråk började ta sig in i det folkliga medvetandet”.
Undrar om hägern där ute bryr sig.
Tittar upp i himlen gör den i alla fall inte. Den tittar på mig och undrar förmodligen vad jag är för en filur.

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s