Hon: men det är fortfarande vindstilla, och som jag har längtat efter det. Ligger på soffan och läser Barran, ja vi fick gå in och fortsätta frukosten inne, men det gör inget. Skjutdörren är öppen och man hör regnet och faktiskt fåglar som kvittrar. Inte hört dem på veckor typ, vinden har överröstat dem eller kanske t.o.m skrämt iväg dem från udden in till viken i lä. Solen väntar jag på nu, ska tydligen spricka upp i eftermiddag. Hoppas, hoppas, hoppas!!!
Han: Skönt att det regnar, tycker jag. Annars hade jag missat Ulf Lundells sommarprogram. Just nu sjunger Joan Baez Sad-Eyed Lady of the Lowlands i mitt öra. Även Lundell tål att lyssnas till. Och läsas – beställde del 3 i hans skönt gubbgnälliga dagbok från Österlen.
Dessutom behöver potatisen regn. Satte ut de sista knölarna i går. Av den dyra svarta franska päran syns inte ett spår. Men Monte Carlo och Casablanca växer på bra i tången. Som nu får den fukt den behöver.
Men framför allt gjorde regnet att tog vi oss äntligen tid att genomföra vårt första tomattest. Det behöver ingen närmare förklaring. För en man, som inte för så länge sen trodde att en tomat är en tomat, innebär hennes 17-18 sorter där ute gärna skapa ordning, lista och ranka.
Dagens frukostprovning:
Han: Det är inte bara tomater som inte bara är tomater. En tagoxe är inte heller bara en talgoxe. Den har annars hållit mig sällskap i vinter i vår, men de struntade i allt vad reserestriktioner stipulerar innan Tegnell gjorde tummen upp. Sedan en tid tillbaka har de dragit till någon mindre dragit del av Sverige, till Böda strand kanske.
Talgoxen känner man igen med sitt gula bröst och den karaktäristiska svarta slipsen slarvigt knuten runt halsen.
Det vet de flesta, men inte ens det enklaste är enkelt. I ett pressmeddelande läser jag att så ser inte alla talgoxar ut. Det finns inte heller bara en art av talgoxar, utan fem. Det visar forskning från Uppsala universitet.
”Talgoxen finns över nästan hela Europa och Asien, och vår studie visar att den har en komplex utvecklingshistoria, där olika grupper isolerats genetiskt från varandra under lång tid”, säger professor Per Alström vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet i ett pressmeddelande.
I studien har fem huvudgrupper av talgoxe identifierats, till skillnad från de tre grupper som vetenskapen har räknat med fram till nu. Det finns drygt 35 geografiska underarter, som skiljer sig i fjäderdräktens färg. I Europa är de tecknade i gult och grönt, men i södra Asien är de i stället grå och vita.
Den internationella forskargruppen har analyserat DNA från 340 talgoxar spridda över hela utbredningsområdet. I studien har forskarna identifierat fem huvudgrupper av talgoxar som varit genetiskt åtskilda från varandra under någonstans emellan en halv miljon till 1,6 miljoner år. Förvånande nog överensstämde inte dessa grupper med den föreslagna indelningen i tre olika arter.
– Indelningen av de tidigare föreslagna arterna motsvarar inte riktigt de grupper vi identifierat i vår studie, som är den i särklass mest omfattande kartläggningen av talgoxens utvecklingshistoria som hittills genomförts, säger Per Alström.
De fem huvudgrupper som nu identifierats tros ha varit genetiskt åtskilda under någonstans emellan en halv miljon till 1,6 miljoner år.
Han: And in the end of the day blev det bleke även här. Tio minuter senare hörde vi åskan långt borta och hon sa:
– Nu kommer regnet.
Sedan kom regnet. Och blixtarna gick runt udden.
Som tur var hade vi hunnit tag in alla kuddarna.
– Vi och vi?
Älskar jag den kvinnan för att hon är snygg eller för att hon är klok?
peppekerstin.blog 
Publicerat av