Onsdag: när man tror man äntligen klar med dagens göromål…

En dryg timme senare…

Hon: faaaaan, och detta var till nästa gäng sommargäster… vi tänkte ta liten minisemester mellan barnfamiljerna tillsammans med kompisar från Stockholm, så bäst förbereda och fylla kyl och frys innan så allt klart tänkte jag. Handlat och bakat och grejat hela dagen, samt lagat kvällens avskedsmiddag för första gänget. Sen satte jag mig ner, nöjd och glad, och åt hos barnen i Chateau Margareta medan brödet till gäng två stod i ugnen. Meli erbjuder sig snällt att hämta jordgubbarna till desserten, och där tog lugnet inför den noga planerade morgondagen slut. Ok, ska man köpa sig ur detta, och frångå sin princip att inget ”köpebröd” kommer över tröskeln, eller börja om imorgonbitti… men då har jag tusen andra saker jag ska göra. Hrmmmm.

Alice och bonusmorfar tar det lugnt i allafall. Han kommer få jobba imorgon 😉

Men jag är å andra sidan glad för dagens paket från Apoteket, de blev faktiskt jättefina, väldigt nöjd. Och hur ofta blir man det över något man gjort… tänker alltid att det kunde blivit lite lite bättre. Men med de förutsättningar vi hade vad det gäller material, tryck mm så blev det över förväntan. Hurra!!!

Nöjd :). Ganska i alla fall 😉

Han: Hon har haft en hård dag. Det brända brödet var droppen. Tror att det bara finns en sak som gör henne glad igen. Härom veckan berättade jag om hennes morfar Andreas Pettersson Krall som var fyrmästare i 37 år på fyren Långe Erik på Ölands nordspets.
Jag berättade bland annat att fyrmästaren varje kväll tog en promenad runt den lilla ön som på den tiden saknade broförbindelse med Ölands fastland.
Enligt en av döttrarna , min svärmor, tog han sin fru Emilia under armen och promenerade längs den stig som fortfarande heter Kärleksstigen. Jag har själv gått hand i hand med Andreas dotterdotter och hävdade att den promenaden tog max femton minuter att gå i maklig takt. ”Kanske det dubbla om man är ett förälskat par med en stor barnaskara hemma i fyrmästarstugan.”

Meli och Agnes efter att ha testat Kärleksstigen. Här i det lilla museet där fotografierna på hennes gammelmorfar och gammelmormor sitter uppsatta.

Tid är bara en funktion av rummet enligt Einstein – eller om det är tvärtom? ­ Men tid är bedräglig av ett annat skäl: den expanderar i proportion till minnet av upplevelsen. Alltså missbedömde jag hur lång tid det tar att gå Kärleksstigen. När Andreas och Emilias dotterdotterdotter Emilia (även hon kallas kärleksfullt Meli som sin mormors mor) nu i somras tog promenaden mindre än tio minuter.


Det finns naturligtvis ett digitalt bildbevis (ovan). Åtta minuter och 45 sekunder. En exakt mobil tidsangivelse som fyrmästaren måste ha funnit intressant med tanke på att AGA-fyrens teknik tillhörde samtidens mest avancerade high tech på hans tid.
Men det som är fascinerande är att denna kvällspromenad går igen två generationer senare. Till kvällsrutinen här på udden hör ”Promenaden”. Vår motsvarighet till Kärlekstigen heter Trädgårdsrundan. Då visar hon vad som hänt och inte hänt med hennes tomat- och chiliplantor. Det har alltid hänt en massa.
Dagens nyhet heter Falludi.

Mr Falludi, I presume?

Ibland får vi sällskap av katterna, särskilt Ludde är mattes lojala assistent.

Mattes bästa stöd.
Paus på Promenaden.

Ibland missar katterna Trädgårdsrundan. Då går vi även den långa promenaden som för enkelhets skull kalls Promenaden.
– Nu går husse och matte på Promenaden, ropar vi och mer behövs inte. Det är nämligen det explicita kommandot som lockar fram katterna och den promenaden tar ungefär lika lång tid som hennes morfars Kärleksstig.
Vår kärleksstig är till och med kortare än den på Långe Erik. Den går bara längs stigen nedanför Margaretas stuga. Vi stannar vid gränsstenarna som Rolf, markägaren, la ut för att markera den nya tomtgränsen. Och när vi vilat lite och tittat på solnedgången går vi ner till Bertils Brygga, en fallfärdig betongplatta som Ludde och Vilda älskar att rulla runt på. Och när vi stått en stund där och tittat på sjöfåglarna går vi hem igen.
– Hur lång tid den promenaden tar?
Kanske fem minuter.
Känns även det som värdefull gemensamhetstid.
Det är dags nu.

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s