Fredag: när man byter ämne…

Hon: hade tänkt att rubriken skulle vara typ: ”nu säger jag upp mig”, underrubrik: ”som familjens projektledare”. Kommer återkomma till detta, men man mjuknar ju lite när mannen lyckas rädda den lilla Sädesärlan som nyss lämnat boet och trodde hon hittat hem inne hos oss…

Kommer återkomma lite senare angående uppsägningen, vilken är otroligt svår för oss kvinnor att verkligen verkställa… enligt min erfarenhet i alla fall.

Han: Där ser man vad en liten pippi kan ändra stämningen! Jag antydde redan igår att det kändes som om hösten redan är här. Kanske ska även hennes dagsnotering ovan tolkas i den riktningen?
– Men vem är jag att tolka så sublima vibrationer?
I min värld har vi upplevt ännu en underbar dag på udden. Även om det onekligen har blivit lite kyligare. Att vi passerat årets ljusaste dag fick jag idag ett mer handfast bevis på. Jag har tidigare berättat att jag någon gång i början av 2000-talet fick för mig att beställa visitkort på nätet. Korten var gratis och dessutom erbjöds jag ett par kalsonger som bonus. Tuffa kalsonger, som av bilderna att döma utlovade virilitet, platt mage och trevligt sällskap. Det var som om reklammakarna sett rakt igenom mig och upptäckt något spolformat vars kalsingar på senare år krympt betänkligt i tvätten.

Konstigt nog fortsatte kalsongpaketen att ramla in varje kvartal. Och nu fick jag betala för dem. En dag ersattes kalsongerna av strumpor och de har sedan dess hittat mig även här på udden.
– Det är ett sånt paket hon lägger framför mig denna kyliga morgon.
Ett tecken i tiden på att vi verkligen går mot höst?
Svårt att veta.
Det som får mig (inte henne dock) att skratta är emellertid en annan sak:
– Efter sexton år (16!) har jag fortfarande inte fått mina gratis visitkort!
Lika bra det, tänker en man som förmår se det lustiga i små saker:
– Korten hade nu ändå fått makuleras eftersom jag bytt adress två gånger sedan jag designade dem.