fredag: ALLT ÄR INTE Virus som kommer från kina

Hon & han: Ingen tvekan! Den som väntar på något extra gott behöver inte vänta längre. Idag har frukostpatrullen testat morgonens lilla skörd av Mei Wei.
Den ursprungligen kinesiska tomaten liknar Gardeners Delight i växtsätt, men är betydligt tidigare. Och hennes första exemplar är söta, röda, klotrunda, kanske lite kryddiga och fasta i köttet.
– Bäst i test hittills!

En ögonblicksbild från den internationella rymdstationen ISS den 5 juli där kometen Neowise som syns över jordens krökning. Foto: NASA, ISS Expedition 63

Han: Har jag sagt att hon aldrig upphör att överraska mig? Vi läser samma dagstidningar, sida vid sida på altanen mot sjön. Igår morse läste hon högt för mig om hur Bawar Ismael kastats ut från Facebook utan att få någon förklaring.
Vi pratade om det, men sedan måste vi ha läst olika sidor. Därför var det först här på bloggen som jag såg att hon fastnat för gårdagens stora nyhet:
– Visste du att det flyger en komet, typ rakt över oss från nu och en månad framöver? Vi bor ju mittemot södra Öland, måste man ju hålla koll på.
Det visste jag inte.

Neowise sägs lysa så starkt att vi ska kunna se den med blotta ögat.
– Det kan dröja 20 år innan vi får något liknande, det är en generationshändelse, säger Johan Warell, ordförande Svensk amatörastronomisk förening.
– Den här kometen har en omloppstid på 6 800 år. Senast vi kunde se en komet som var så här ljus från våra breddgrader var det Hale-Bopp 1997, så det är den finaste kometen sedan dess, säger Johan Warell.

Det visste jag inte heller. En riktig nyhet, alltså.
En generationshändelse.
– Som jag missade för att jag lusläste alla nyhetssidor och ännu några coronaartiklar som jag redan läst.

Varför denna insikt överrumplar mig? Därför att hennes anteckning rör vid en öm punkt i min karriär som redaktör. Ungefär så här: Efter 50 år i mediefabriken slutade jag en dag att tycka i tidningar och i morgonsoffor.
Varför?
Ett personligt svar: För att jag började fundera på andra frågor än dem den rådande mediedramaturgin förväntade sig att jag skulle ha svar på.
Typ?
– Typ, vem har nånsin hört talas om att Allah ingrep i människors tillvaro innan Muhammed dök upp?

Frågan ställer sig författaren Lars Gustafsson i Tennisspelarna år 1978. I Den extra milen (1995) väcker Stig Claesson en annan intressant fråga:
– Det sägs att Jesus kunde få döva att höra och blinda att se, men jag undrar om han kunde hoppa nio meter i längd.
Författarkollegan Torgny Lindgren berättar att hans farbror Hjalmar förmodligen ville bli mördare, men inte kunde bestämma sig för vem han skulle mörda. Frågan fick aldrig något svar och farbrodern fick bli ”förtalare” istället – han pratade skit om folk.
Det är i alla fall vad Lindgren minns att han minns i sina Minnen (Norstedts, 2010).

Och han minns att farbror Hjalmar var traktens värsta besserwisser. Gubben hävdade till exempel att Mozart komponerade den musik han gjorde för att han inte kunde spela dragspel.
– Hade Mozart känt till dragspelet hade han skrivit Livet i Finnskogarna, deklarerade farbror Hjalmar.
Hade han verkligen det?
Ingen vet, Buschmann uppfann trots allt dragspelet först 30 år efter Mozarts död, men det visste å andra sidan varken Mozart eller farbror Hjalmar.

Slutsats? Det är först när man ställer sig en fråga som man blir osäker på svaret. Formulerar man inte frågan är man däremot helt säker på att man vet svaret.
Det var sånt jag en dag började fundera på. Och det var inte bra när man som medlem i den pratade klassen förväntas formulera 8-sekunders one-liners redan när man tar plats i en av tv-kanalernas morgonsoffor.
Och jag insåg att det fanns många viktiga frågor att ställa och jag blev uppmärksam på att det sällan ställs sådana frågor på de stora redaktionerna.
Det finns en anledning till det.

I Upplaga Noll (2016) låter Umberto Eco ett gäng journalister samlas för att göra en dummy till en ny dagstidning. Tidningen ska skaka om läsekretsen, men ägaren avser nu inte att ge ut tidningen – bara använda dummyn för att skrämma investerare att statsa pengar i den cyniske tidningsägarens andra projekt. Detta i tron att här kommer en tidning som ställer nya frågor och därför mycket väl kan komma att ställa obekväma frågor även om investerarnas skumma affärer och skenheliga livsstil.
Eco beskriver ett redaktionsmöte, där journalisterna diskuterar artikeluppslag till morgondagens tidning. Frågor och hypoteser går ungefär så här:
– Varför möts aldrig parallella linjer? Därför att om de möttes skulle de som gymnastiserar på barr bryta benen.
– Varför uppfanns whisky i Skottland? Hade den uppfunnits i Japan hade den varit saké och ingen skulle komma på att blanda den med soda.
– Varför Christofer Columbus seglade västerut?
Svar: Därför att om han hade seglat österut skulle han ha upptäckt Frosinone, en liten skitstad i Italien som idag har drygt fyrtiotusen invånare.
– Och Amerika hade förblivit bortglömt, stackars Trump!

Morgonredaktörerna bestämmer vilken padda som ska korsfästas idag.


Vart jag vill komma? Bara hit: Eco är författare och han beskriver ett redaktionsmöte som en författare tänker sig ett redaktionsmöte, där journalister förutsättningslöst diskuterar morgondagens tidning.
Men Umberto Eco är naturligtvis ute och cyklar. I verkligheten ställs inga förutsättningslösa frågor på redaktionsmöten eller i morgonsoffor och jag har en tes:
– Författare vidgar våra vyer genom att visa på nya sammanhang. Journalister däremot har blivit vår tids prästerskap. De/vi envisas med att formulera svar på frågor som redan besvarats. Alla predikotexter anpassas till den stora berättelsen som alla redan berättar (nu coronan, igår invandringen, dessförinnan Trump).
Nyheter är inga nyheter, utan historier som mediedramaturgin lärt oss känna igen som nyheter. Redan på morgonen har de stora nyhetsredaktioner bestämt vilken padda som ska korsfästas idag – och i den dialektiken reduceras även ”generationshändelser” till notisspalterna.

En dag tyckte jag mest illa om den del i den pratande klassen som jag själv tillhörde, åsiktsmaskinerna. Vi var världsmästare på att se att världen håller på att falla i bitar. Vi kunde alla svaren och vi förstod alla att vi inte tänkte göra någonting åt det.
Slut-tyckt i tryckt form alltså (gnället här på bloggen räknas inte, det är morgongymnastik). I kväll ska jag hålla ögonen på kometen Neowise.
Redan i går kväll smög vi ut i pyjamas för att studera himlen. Tyvärr var rymden full av björnar, fiskare och en jungfru som drog till sig all uppmärksamhet i min Sky View app.
Men himlen är vacker när man slipper storstadsljuset.

Hon: var det någon som orkade läsa ända hit och fattade poängen… eller rättare sagt, fattade man poängen om man orkade läsa ända hit 😉

Kometen sedd från Visby

Men apropå kometen så fick jag bild skickad av kompisen Marie Gladh, hennes kompis hade i sin tur lyckats fånga Neowise på bild från Visby. Så nu vet vi hur den ser ut i kväll när vi ska ut på kometspaning igen 🙂

Högst upp i bilden syns den också…

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s