Hon: hackar mig in före hans lååånga text som typ landar i bilden jag kommer lägga upp här nedanför. Skulle kännas tryggare om han fortsatt ligga på soffan och ”dikta” (vilket han kallar sina blogginlägg för…). Speciellt med tanke på att Ewa och Pärre kommer om ett par timmar. Vore ju kul om han inte skadar sig och hamnar på soffan med stukad fot eller liknande under detta besöket också. Även om Kinna, Bomme och jag hade en kul kväll trots oron för sovande mannen i soffan.
Han: Dagens långa dikt kommer Hon säkert inte att läsa, men somliga dagar behöver även en man i min ålder intellektuella utmaningar.
Särskilt dagen efter gårdagens stjärnsmäll i matchen Träskalle vs. Planka.
Ett bra träningspass är att läsa Lena Anderssons krönikor i Dagens Nyheter. Lättläst är hon icke. Men rolig på ett snustorrt sätt, som när hon diskuterar den kritik mot liberalismen som feminister, identitetsideologer och annan nyvänster står för.
Häng med här: ”En grundläggande ståndpunkt i dagens febriga kamp är att en politisk ordning där individen använder sina krafter för att själv och för egen vinning förflytta sig är orättfärdig. Ty klättraren kommer då i åtnjutande av ett så kallat privilegium eftersom alla andra inte förflyttat sig lika långt samtidigt.
/…/
Det delikata i den postliberala staten blir att förena gemenskapens enighet med en absolut rätt till och respekt för särarten och subjektiviteten. Ekonomisk ojämlikhet är ju endast en liten del av den liberala förödelse som postliberalismen behöver ta itu med. Uppgörelsen karaktäriseras av två stora frågor: att avskaffa ekonomiska skillnader och att uppvärdera andra väl valda skillnader.
Det bör vara en penninglös gemenskap, således, där ingen utstår oönskade blickar, där tystnadskulturer kvävs i sin linda genom att sexuella närmanden i rummet alltid förmodas vara ovälkomna liksom andra praktiker av potentiell över- och underordning; en gemenskap där ingen tränar och skapar fascistiska kroppsideal, använder fel pronomen eller uttalar egennamn fel, och där rekryteringen till sådant som behöver utföras inte missgynnar någon kategori.
Vad man menar med missgynna kommer att behöva en genomlysning, inte en diskussion eftersom diskussioner inte är tillgängliga för alla, men frågan behöver avgöras, menar Andersson: ”Kanske kommer man fram till att den enda helt jämlika urvalsmetoden är lottning. Kruxet är att den inte kan tillåta rätten att vägra efter att lotten sagt sitt, för i samma stund börjar de skillnader grundade i vilja, läggning, seder, omdöme, förmåga och önskemål som hör det förlegade samhället till att framträda. Vägran skulle inte fördelas jämlikt mellan grupperna och då satt man där igen med ett utfall av privilegierade och förfördelade. Lottning medför att människor måste utföra det som staten eller gemenskapen ålägger dem. Det blir så att säga deras lott.
Ett samhälle där var och en tar ansvar för sina val blir ofrånkomligen ett samhälle där skillnader uppstår. ”Ett sätt att lösa problemet vore att undanröja alla möjligheter till individuella val. Med det försvinner också osunda normer. De skadliga attityderna och värderingarna riskerar emellertid att bli kvar och visa sig i språket, som fortsatt behöver bevakas.”
I postliberalismens styrelseskick måste det trots allt finnas ett stort mått av autonomi, ”annars går det inte att bestämma sin egen identitet”, som identitetsförespråkarna kräver. ”Dock kan det endast röra sig om känslomässig autonomi (för undvikande av ekonomiska skillnader). Detta känslomässiga självbestämmande garanteras genom att andras perception och språkbruk inte tillåts harma subjektet, utan regleras i detalj. Men då upphävs samtidigt det känslomässiga självbestämmandet för dessa andra. Vi har att göra med cirkelns kvadratur.”
Vart det hela slutar? Den Anderssonska slutsatsen: ”Man skulle komma till rätta med dilemmat om man stadfäste en intersektionell aristokrati av utsatta. Då kom också begreppet privilegier bättre till sin rätt…”
Läs citatet en gång till om du inte hängde med. Jag tror hon är ironisk.
Apropå cirkelns kvadratur. En form av hjärngympa är att i sittande utförandeställning läsa ett avsnitt ur Wahlström & Widstrands 452 sidor tjocka Matematiklexikon som står i mitt Toabliotek.
– Där finns nåt för varje dag.
Idag ska jag t ex sätta upp takstolar i det nya växthuset (ja, det är klart att Hon behöver ett till). Alltså behöver jag räkna ut hur lång överliggaren ska vara vid en given vinkel. Jag vet hur man gör men erkänn att det kräver fler hjärnceller att göra det utifrån följande förklaring (sid 355-366): ”Thabit ibn Qurras bevis är ett av de vackraste. ABC är den givna rätvinkliga triangeln, varav DEB är en kopia, placerad enligt figuren:
Man identifierar kvadraterna DEFG och ACHG som kvadraterna på respektive kateterna DE (=AB) och AC (=BD). Vinkeln CBE är rät.
Beviset består nu i att man vrider triangeln ABC 90° grader moturs kring punkten C samt triangeln DEB 90° medurs kring E. Triangeln ABC får då läget HBC medan triangeln DEB får läget FEB. Man identiferar slutligen kvadraten BCBE som kvadraten på hypotenusan BC (=BE) och som en följd av transformationerna är denna kvadrat summan av kvadraterna på de båda kateterna.
Ett annat ”vackert bevis av pusselkaraktär” är följande translationsbevis, där M är mittpunkten på BH. ”Den mindre katetens samt
de fyra pusselbitar, i vilka den större katetens kvadrat är uppdelad, kan translateras så att de fyller ut hypotenusans kvadrat…”
Kort sagt, som alla semesterlediga hjärnor fattar:
– Det handlar om Pythagoras sats.
Nu ska jag gå ut och såga till de fem takstolarna i 45 x 120 mm reglar, där Överliggaren (hypotenusan, A) förhåller sig till takstolens två andra sidor (kateterna B och C) enligt formeln:
– Enkelt, eller hur?
Om man undviker att försöka förstå varför.
PS: Idag kommer våra grannar, Ewa och Perre, från Södermalm på besök. Bra timing – Perre är snickare…
peppekerstin.blog 
Publicerat av