Fredag: Ingen vetemjölk När Varat bestämmer tänkandet

Han: Det regnar. Hämtar tidningarna med bil. Hör korna råma på andra sidan viken. De låter sorgsna. Kanske är det vädret. Kanske försöker de bara göra sin röst hörd i debatten.
Frukost i sängen. Hon tar som vanligt Dagens Nyheter, vet att jag gärna börjar med Barometern. Hinner bara till sidan 2 när det börjar rycka i skrivgenen.
Alltså dags för dagens predikan.

Konventionella jordbruk är klimatbovar som världen vore bättre utan. Den naturliga reaktionen blir att vi ska minska på allt vad jordbruk heter. Så stod det i tidningarna jag läste som ståååkkhålmare bosatt i Sofo, Hipsterlandet.
Men varandet bestämmer tänkandet, skrev Marx och nu läser jag andra tidningar: ”Ny forskning menar att jordbruket i stor utsträckning kan vara en kolsänka”, skriver Barometern på ledarplats.”På samma sätt som för skogen så handlar växtodling i lantbruket om fotosyntes, där kol lagras i växtkroppen genom upptag av koldioxid från luften”.

Studien som publicerats i Springer Nature Applied Science räknar på livscykelanalyser på både rena växtodlingsgårdar och lantbruk med djurhållning. Författarna visar att vid en tillräckligt hög nivå av kväve så är inlagringskapaciteten för vanliga höstgrödor såpass stor att växthusgasutsläppen som gården står för blir negativa. Det finns alltså fog för att öka kvävegödslingen.
En rapport från Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien pekar i samma riktning – att växtodlingarna har stor potential att lagra in mer kol än vad de i nuläget gör. Man poängterar att hålla marken bevuxen under större delen av året borgar för att kunna öka inlagringen med så mycket som 1,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter till 2045. Med vallodling i växtföljden så är det inte alls omöjligt att nå.

Det var gårdagens nyhet. I dagens Barometern försöker ledarskribenten avliva en annan föreställning, som odlades i mina gamla Hipsterkvarter: havremjölken från Oatlay.
”Byt ut mjölken mot havredryck i vilket recept som helst, så kommer du att märka att det inte bara är nyttigt* utan dessutom smakar supergott”, heter det i reklamen.
Men i Barometern slåss man för den äkta ”svenska mjölken”. Och ledarskribenten vet vilka argument som träffar hårdast i hipsterns veka liv: solidariteten och det internationella engagemanget.

Tidigare i juli kom nyheten att det svenska Oatly tar in riskkapitalbolaget Blackstone som ny investerare. Det genererade stark kritik och uppmaningar till bojkott av produkten, skriver Barometern.
Bakgrunden: Blackstone figurerar i en dokumentär om skövlingar av Amazonas regnskog och klandras för tveksamma fastighetsförehavanden som påverkat svenska hyresgäster. I ett brev från FN till utrikesministern förra året påpekas det också att det är vanskligt att låta riskkapitalbolaget ifråga bli en så stor hyresvärd i Sverige.

”Så bolaget som nyligen köpt in sig i Oatly är alltså tveksamt i både klimat- och människorättsliga frågor”, konstaterar vårt nya husorgan som även låter förstå att många beslutat bojkotta drycken.
”Gott så.”

Men det är bara början. ”En annan av Oatlys ägare har länge gjort drycken mer förtjänt av bojkott av samma men värre anledningar. China resources, som ägs av kinesiska staten, äger en betydande andel och delar därför vinsten från havrejätten.”
Och här faller pusselbitarna i en annan ordning än i Urban deli vid Nytorget på Södermalm: ”Kina har i flera år genom Oatly vunnit marknadsandelar genom att bedriva smutskastningskampanjer gentemot svensk mjölk, utan någon större debatt. Det är samma Kina som utklassar alla andra länder i mängden utsläpp av växthusgaser och inte direkt är kända för sitt miljöarbete.Det är också samma Kina som inte har något bra svar på varför tusentals uigurer deporteras till arbetsläger. Som nu tar över och inför demonstrationsförbud i Hongkong. Som fört bort den svenske bokförläggaren Gui Minhai. Det är samma Kina vars tryckfrihet, yttrandefrihet och religionsfrihet ens med den snällaste definition inte kan kallas friheter.”

Slutsats? För Barometerns ledarskribent Ester Hedin är svaret enkelt: ”Det börjar bli svårt att bojkotta alla bolag som tjänar pengar åt Kina. Vem är villig att sluta lyssna på musik via Spotify, gå på bio på Filmstaden, ha på sig jeansen från Acne eller köra Volvon till jobbet? Att sluta dricka havredryck ter sig lättsamt i jämförelse.”
– Inga jäkla Oatlypaket på vår udde, alltså!

Jag tror inte på bojkotter. Men detta mitt opportunistiska ställningstagande är tämligen enkelt. Jag dricker varken mjölk eller vetemjölk.
Men läsandet pekar mot en annan reflektion: Barometern må vara en lokaltidning. Men konstigt nog är det här jag läser de stora nyheter jag bläddrar förbi i min dagliga konsumtion av rikstidningar som Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Dagens Industri.
– Vad det beror på vet jag inte. Men jag har en hypotes: Man brukar säga att Content is King. Men efter fyra decennier som skribent har jag insett att det finns en sannare sanning:
– Content is King – but Context is King Kong.

Efter dagens läsning vet jag nu att Kina äger en stor och snabbt växande del av svenska företag. Enligt Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) har kinesiska bolag gjort 51 majoritetsförvärv och 14 minoritetsförvärv sedan 2002. Bland de företag som helt eller delvis köpts upp av kinesiska investerare finns Volvo, Spotify, elbilsutvecklaren Nevs och Nordic Cinema Group, som äger Filmstaden. 
Med dem följde ett hundratal dotterbolag. De flesta förvärven har skett inom industriella produkter och maskiner, bioteknologi och fordonsindustri. Enligt FOI är minst hälften av köpen en del av en strategi i statliga kinesiska industriplaner.
Nu vet du det också.
– Hoppas mjölken smakar.

Hon: ja ja, men tomaterna vi äter är i alla fall helsvenska utan inblandade riskkapitalister. Och nu börjar de verkligen mogna i massor, dags att börja ta tillvara på dem ordentligt. Bara haft exakt så det räckt till morgonmackan, små körsbärstomater satta tidigt och uppdrivna i växthuset. Men nu börjar de lite större mogna ute och jag har en del nya spännande sorter också…

Nu var det dags att plocka av rejält, även om det svider, man vill ju helst se plantorna fulla med mogen frukt. Inte avskalade… tyvärr verkar många av de lite större tomaterna på friland mogna utan att ha vuxit klart. Är nog för blåsigt och för kallt, och för lite sol förstås.