Hon: gick rakt i, eller rättare sagt dök i. Flera gånger till och med, för att ”bli en ny människa”. Tyvärr hjälpte det inte mycket idag. Klart slöseri med sommarens finaste dag, men lite värt det ändå eftersom gårdagens spontana knytkalas med grannar och goda vänner också blev ett lyckat invigningskalas av Chateau Margaretas nya veranda. Nu måste jag i igen, men Han fortsätter nog bloggandet och lägger förhoppningsvis upp lite bilder också från gårdagen.
Han: Ja, redan före frukost har hon tagit ett dopp. Hon brukar hävda att hon blir en ny människa av det. Men idag låter hon inte lika säkert.
– Och vem vill att hon ska bli en ny människa?
Inte jag. Igår var hon en perfekt värdinna och det viktigaste kravet på en värdinna är, som alla vet, att man inte slutar före gästerna.
Det gjorde hon inte heller.
Jag tror det blir en stillsam lördag.
Och apropå tystnad: Sommaren 2020 då det mesta ställts in – konserter, utlandsrsor, auktioner. ”Den ende som puttrar på som om viruset inte fanns är förmodligen robotgräsklipparen”, skriver Jens Christian Brandt i Dagens Nyheter. ”Ettrig och strävsam, en förunderlig inkarnation av lutheransk arbetsmoral, ständigt via Bluetooth uppkopplad mot sin arbetsgivare, fortsätter den sina kryssningar mellan tujahäcken och laddstationen. Aldrig, kan man tänka, har gräsmattorna varit så perfekt trimmade som denna pandemiska sommar.”
Stämmer inte här på udden, där vi sommar driver projektet ”Låt naturen bli naturlig”. Men det är ett experiment i periferin. I stora delar av vår landsända reagerar robotgräsklipparen och en anda av att världen är som bäst om den misstas för att vara en golfbana.
Den inställningen går tillbaka på Axel Holzhausens klassiska ”Amatörträdgårdsmästaren” från år 1934, berättar Brandt. Även då levde världen inför ett hotande virus – han hette Hitler, som det året börjat kalla sig Führer. Kanske är det oron i världen som får Holzhausen att formulera det ideal som kommer att härska i närmiljön: Har man en gräsmatta ska den vara ”mjuk och len som klädet på ett biljardbord men lika fast som marmorskivan därunder. Den skall därjämte lysa av frisk grönska och de omkringstående trädens skuggor skola tona i den som spegelbilder på en klar vattenyta.”
Estetiken handlar inte om grönska för grönskans egen skull, påpekar Jens Christan Brandt. Holzhausen menade att gräsplanen ska ”vara funkis”. Den ska användas som ”hemmets salongsmatta, ungdomens balsal, barnens idrottsplan, de gamlas kaffe- och groggbricka och till sist, men gunås ej minst, jungfruns torkvind”.
Drömmen om perfektion levde ändå kvar, och på 50-talet blev gräsmattorna amerikanska: hårt tuktade kvadrater, glest möblerade med solstolar – men från och med nu egendomligt tomma, ytor vars funktion fallit i glömska. De skulle ideligen klippas, ofta av män med uppkavlade ärmar och ett beslutsamt handlag med choken. Men sedan, när varje ynka strå låg där det skulle?
Vanliga somrar kunde man blunda för monotonin, menar Brandt, men ”I år, när allt är annorlunda, skulle man vilja hejda robotgräsklipparen, sätta en fot på dess skalbaggeliknande pansar och fråga om den verkligen tror på vad den gör, om det inte känns vemodigt att oavbrutet sträva efter fulländning.”
Tja, kanske. Å andra sidan kan man låta bli att lägga sig, låta hundra blomma som vi sa på 70-talet innan den sekteristiska enfalden ersatte mångfald. Förundras men glädja sig över att vi här ute på udden nu räknat till över 60 blommor och örter som hittills i sommar undgått gräsklipparnas giljotinering.
– Och en fördel med robotklipparen är den arbetar tyst denna tysta lördag.
Skrev han och gick över udden och startade sin Bosch kap- & gersåg Professional GOM 8 SJL 1600w…
PS: Läser även i ”Stockholms malligaste tidning” (Jan Guillou) att de kvarvarande medborgarna i vår gamla hemstad klagar över att badplatserna invaderats av kanadagäss och den fridlysta vitkindad gås.
Gässen finns även i vår del av verkligheten, inåt viken. Här ute på udden ser vi dock dem bara flyga förbi. De gillar inte att gräset vajar högt där de ska bajsa.
peppekerstin.blog 
Publicerat av