Lördag: Idag tänker vi på att det är Internationella kattdagen

Han: – Idag är det Internationella kattdagen.
Säger jag och Hon svarar som den älskliga matte hon är:
– Då måste vi verkligen kela med Ludde och Vilda.
För egen del menade jag att idag måste vi verkligen blogga om våra katter.

”Det är inte människornas medvetande som bestämmer deras vara utan tvärtom deras samhälleliga vara som bestämmer deras medvetande”, skrev Marx i sin kritik av Hegels filosofi och detta axiom har överlevt allt annat som marxisterna förvanskat hos Marx.
Poängen: Hennes varande på udden präglar hennes tänkande, liksom mitt. Det är väl också kontentan av mina melankoliska försök att förstå om mitt universum krympt eller förtätats (se gårdagens dagsnotering).
Dagens exempel: Somnade mitt i en tanke i går kväll. Vaknade 00:12 senare av att Hon slog på mig.
– Nåt kryper på mig!
Det visade sig vara en stor och snäll gräshoppa som hoppat in när vi gick för att se på månen innan vi gick och la oss.

Så inleddes en av dessa gemensamhetskapande ögonblick när gräshoppan skulle fångas in och förpassas ut i den ljumma natten igen.
Det gick bra.
Poängen: Nu på morgonen ögnar jag som vanligt snabbt igenom tidningarna som vårt cykelbud (Hon) hämtat vid Kiosken medan husbonden kokade kaffet och hemmasonen sov.
– Vad fastnar jag för i tidningarnas recycling av de nyheter jag läste på nätet redan i går?
Naturligtvis den alltid läsvärdige Thorsten Janssons krönika … om gräshoppor.

Framgår att gräshoppor inte är vad de varit: ”När jag var tio år och lekte med Dinky Toys brukade vi grabbar plocka gräshoppor som vi placerade i burar som vi byggde av modellera och tändstickor på lastbilsflaken. Sedan körde vi omkring med vårt rullande zoo. Flickorna hade simtävlingar i en vattentunna med sina gräshoppor, har min fru berättat. Först till kanten på andra sidan av tunnan vann.”
65 år senare kommer en gräshoppa farande och landar på en solbelyst bräda till skribentens just ihopsnickrade cykelgarage: ”Jag går in till mitt bibliotek, slår upp Entomologiska föreningens utmärkta Gräshoppor i Sverige, och tror mig kunna ana att det kan vara en Chortippus biguttulus, en slåttergräshoppa, som landat och på ett ögonblick flyttat mig tillbaka till pojkåldern.”
Men åldern har hunnit ifatt denne naturnära skribent, som inte längre känner ”reflexen att försiktigt sträcka fram handen och nypa ihop gräshoppans båda bakben … Gräshoppan tar sig ingenstans när de fenomenala hoppbenen är låsta av pojkfingrarna.”

Hade jag vetat igår att det är så man fångar gräshoppar hade nattens jakt blivit kortvarigare – de ihopfällda bakbenen kan på bråkdelar av en sekund skicka iväg gräshoppan med katapultstart 25 gånger sin egen kroppslängd.
– Å andra sidan hade den trevliga samvaron med Henne också blivit kortare.

PS: Enligt ”Gräshoppor i Sverige” finns det 38 arter om man räknar in även syrsor och vårtbitare. Eftersom Marx hade rätt om varat och tänkandet fördjupar jag mig denna förmiddag i gräshopparnas värld och inser att hen som besökte vårt sovrum i natt var en grön vårtbitare (Tettigonia viridissima), men Barometerns krönikör Thorsten Jansson har rätt i att även denna sköna varelse ”är byggd, som ett litet bepansrat underverk, inte långt från science fictionvärldens monster”.
– Och snäll som ET.
Visserligen bet hon mig i fingret, men det tog jag som en komplimang. Liksom att Hon tidigare denna natt väckt just mig med en vänsterkrok för att hon behövde mig…

Hon: om jag vetat det var en gräshoppa… men kände bara något kallt och slemmigt som landade mitt i ansiktet och liksom kröp över mig på ett konstigt annorlunda sätt. Men när vi tänt lampan ser vi ett väldigt fint exemplar av en grön, minst 10 cm lång, gräshoppa. Syrsa tror jag…

Annars gick hela gårdagen till att förbereda kvällens middag. Chili på högrev från Attanäs gård, tar minst fem timmar… och så sex sorters chili direkt från landet. Adam assisterade med hackandet och avsmakningen av alla frukter. Annars vet du inte styrkan, Jalapenon som ska vara mildast var sjuuukt stark. Vi gjorde också egna tortillabröd, Adam vände dem i luften, jag kavlade. Tomatsalsa från egna tomater och picklad rödlök från egenodlad lök från frö. Pust!!! Men det blev gott. Idag ledigt. Tjejerna i hus 2 ska göra fisksoppa.

Ps. Tydligen hade Han noga undersökt det hela och det var en vårtbitare inte en syrsa. Fast eftersom det låter som vid medelhavet ute hos oss så här års skulle jag mer tror på en cikada…

Han: Just det min vän. Vårtbitarna känns igen på långa tunna antenner och honans kraftiga svärdliknande äggläggningsrör. På Naturhistoriska museets hemsida kan man även lära sig att det svenska namnet vårtbitare har funnits i vårt språk sedan 1619. Linné uppmärksammade att bönderna på Gotland använde den gröna vårtbitaren till att ta bort vårtor med.
Därför gav han arten det vetenskapliga namnet verrucivorus – den som äter vårtor.
Syrsor däremot känns igen på sina långa antenner, de långa och tunna analspröten, och att honan har ett långt äggläggningsrör.

Här kan du lyssna på hur vårtbitare och syrsor sjunger. Fast de sjunger inte, utan spelar snarare – de gnider bakbenen mot varandra.

Och vi som har gräshoppor nära oss bör naturligtvis följa Thorsten Janssons råd: ”Gå ut och lyssna nu i augustikvällarna. Stäng av robotgräsklipparen som lemlästar livet i gräsmattan. Klipp inte gräset så kort, och lämna gärna några öar av gräs och andra växter som hjälper insekterna att leva. Då ökar chansen att få höra gräshopporna spela!”