Söndag: Missing Kitties ger dramatik åt en stilla vilodag

Morgonstund har scones i mun.

Han: Ny dag, sol. Smhi säger 26 gr (termometer säger 18,9), svag sydlig bris. Inga gäster, inga flyttfåglar. Inte ens en ålakråka. Katterna har sagt godmorgon men försvunnit in i skuggan under hennes ölandsrosor och svanarna har flyttat till revet där sälarna brukar ligga och sola.
– Vad det nu betyder.

Alltså: Bara vi, digitala tidningar och smaken av hennes scones med hemlagad sylt i mungipan.

Svart är det nya vita.
För ljuset.

Han, igen 4 timmar senare: Fridfull söndag, men den som lägger örat till marken märker att det sker saker i tysthet. För egen del har jag börjat måla det nya växthuset svart – svart är husen på denna udde sedan jag en ensamvecka för flera år sedan överraskade henne med att måla över alla tantvita knutar och vindskivor på Hus 1.
Mot alla principer har jag dessutom öppnat upp vår häck, denna skyddsmur som jag vurmat för i många år och till skillnad från Trump verkligen lyckats med.
Men tiderna ändras och nu kopplar vi ihop de båda tomterna och kan dessutom se solnedgången från Hus 1.

Skörd

Hon kommer förbi med förmiddagens skörd. Det är som vanligt bara slutet på början av hennes söndag, men det får hon själv berätta om.
Nu ska jag gå och bada i havet.

Hon: pust, ligger efter med allt!!! Upptäcker dessutom att det är massor av bladlöss på auberginen som huserar inne. Brukar klämma en och annan då och då, men nu har de huserat fritt. Så det blev punkt ett idag. Sen tomaterna. In med två plåtar för torkning i ugnen. Plus sätter degen till ett mörkt frukt och frö bröd. Påbörjar en tomat- och chilichutney. Den jag gjorde för ett par veckor sedan hade en strykande åtgång…

Preppade med salt. Skjuts in i ugnen.
Chutney på g, men först hjälpa Ancy och Håkan leta efter kissarna som smitit för första gången…

Han: Se där skillnaden mellan manligt och kvinnligt. Hon har arbetet hela dan men ”ligger efter med allt”. Vi andra har hållit oss i skuggan. Varken girsåg eller gräsklipparna har stört friden.
En faktor som bidragit till den lågmälda stämningen är att vi alla i föreningen Missing Kitties tvingades rycka ut på eftermiddagen för att leta efter Rut och Elsa, två försvunna kattungar.

De är nu återfunna välbehållna, vilket i mina ögon bekräftar alla krisgruppers axiom:
1) identifiera problemet,
2) gå runt och prata om problemet så att alla känner sig delaktiga,
3) konstatera att det ordnar sig, gärna med ett glas rosé i skuggan,
och
4) gläds med husse och matte att de små liven till slut vaknat hungriga under en buske och när de ser mattes gråtmilda ögon säger till varann:
– Det verkar ha hänt nåt medan vi sov.

Apropå hunger har vi i kväll intagit resterna av hennes paella med sjöutsikt.
– Lever jag i den bästa av världar eller lever jag i den bästa av världar?

Hon: gick alltså hem utan att kissarna kommit fram. Kunde inte riktigt koncentrera oss på rosén och övrigt vi inte hunnit prata om sen sist. Inriktade oss på att gå hem och slutföra chutneyn, brödet och få något i oss för att ut igen i skymningen för att leta igen. Och så kom detta sms, hurra!!!:

Ja, Rut och Elsa kanske inte hurrar efter att blivit instängda i tvättstugan… men imorgon är en ny dag och nya upptäcktsfärder väntar 😺😺

Glömde att jag faktiskt också gjort två burkar sylt på björnbär, lite hallon, lite jordgubbar och två små stjälkar rabarber. Marmelad blev det nog kanske snarare…

Chutney och sylt/marmelad
Brödet blev också klart till slut, efter två timmar i ugnen.

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s