Lördag: En kväll som gjord för kärlek i soffan

Han: Fredagskväll på udden. Som gjort för kärlek i soffan. Först ”Sune vs Sune”, en film som tar barnens blick och känslor på allvar. 

Sedan Agathas gåta, en skruvad version av Agatha Christies möte med sin andre man Max Mallowan. Visserligen somnade även jag (hon sov redan när apan giftmördades) i sista akten, medveten om att i verkligheten växte parets kärlek med deckarförfattarinnans ålder – de förblev gifta i 45 år.
Eller som hon själv konstaterade:
– Max är femton yngre, men framförallt arkeolog och som vi vet har dessa öga för äldre objekt.

Apropå att ha ögon för andra läser jag en artikel med rubriken ”10 kroppsspråk som avslöjar att hen är intresserad av dig”: Om ni inte befinner er i ett mörkt rum och hens pupiller blir stora när hen tittar på dig så innebär det att hen tycker om dig. Så håll extra koll på hens ögon och pupiller om du är nyfiken på vad hen egentligen känner för dig.

Jag tror inte att Doktor Malin på St Eriks onkologiavdelning hade läst den artikeln, men det var i alla fall vad hon gjorde. Eller snarare tittade hon bredvid min pupill på höger öga, för där har hon tidigare sett en förändring som hon nu vill kolla igen.
Någon förändring i förändringen såg hon inte. I sin journalanteckning skriver hon: ”Planerad kontroll ögbförändring ovan papill hö öga som upptäcktes i samband med glkrsavlossning. Tidigare op njurcancer, för tre år sedan partiell nefrektomi hö, var god se anteckning 19 12 03. Mår bra.” 
Däremot gjorde hennes ögondroppar att jag efter läkarbesöket gick omkring med en förstorad pupill och dimmig blick på grund och till slut kände mig tvungen att köpa ett par Ray Ban för att kvinnorna på Stureplan skulle läsa in fel budskap i mina gråmelerade ögon.

Och apropå förstorade pupiller: ”Du har levt i lite drygt 27 000 dagar. Vilken har varit den bästa – förutom den när du föddes?”
– Det är nog idag.
Frågan ställs av Hänt i veckan och svarar gör ”världens bästa Gert” – Fylking i efternamn.
Svaret avslöjar en djupsinnig mans livssyn som öppnar för ett filosofiskt samtal. Men det här är underhållningsjournalistik och istället för intelligenta följdfrågor hoppar reportern raskt vidare i kändisjournalistikens formulär 1A:
– Vad händer på tjejfronten?

Jag ser framför mig hur kamrat Gert fixerar reportern med blicken. Sen säger han:
– Jag säger som Remarque, författaren:
– På den fronten är det intet nytt. Det tycker jag är väldigt tråkigt.
Det framgår inte om reportern läst Remarques klassiska roman om första världskrigets fasor som översatts till 50 språk.
För säkerhets skull förtydligar Gert metaforen:
– Jag är ingen singelkille, jag är väldigt beroende av en partner, någon att dela vardagen med.
Rubriken är därmed satt: ”Gert är singel men redo för mingel!”.
Det är nu inte helt enkelt, ty den kände tv- och radioprofilen sitter i coronakarantän på en kobbe i Roslagen.
– Inga förstorade pupiller så långt kikaren når.

Men drömma kan (en) man göra. I storm duger vilken hamn som helst, brukar sjöbusar säga – några undantag visar sig dock finnas i detta fall. Eftersom intervjuobjektet är känd för många saker (inklusive att förknippa Svenska akademin med ett ”Äntligen!”) men på senare tid mest för (ännu) en skilsmässa:
– Vem av dina ex-kvinnor kan du tänka dig att återförenas med?
Dum fråga kräver dumt svar:
– Den som sluppit undan galgen går väl inte upp på stupstocken igen, va?

Snabb i käften är han, men snäll. Och rak. Jag vet. Kvinnliga läsare som saknar något i sitt liv får här ett vidarebefordrat SOS-meddelande från en ensam man på en kobbe i Roslagen:
– Jag är uppmärksam. Jag är ganska påhittig. Jag är ganska duktig på att göra roliga saker. Sedan delar jag gärna med mig av mitt smultronställe: Kobben.
Frågan löd: ”På vilket sätt kan det vara en fröjd att leva ihop med dig?”
Kobben tillhör de mer omtalande i landet och i rättvisans namn bör eventuellt storögda läsa även Robban Ashbergs beskrivning av sitt besök där.

PS: Gert, om det inte funkar – testa Kafkas metod. I ett kärleksbrev till sin Felice skrev han: ”Tänk på vilka förändringar ett äktenskap skulle innebära för oss… Jag skulle förlora min oftast plågsamma ensamhet och vinna Dig, som jag älskar över allt på jorden. Du däremot skulle förlora det liv Du hittills levt och som Du i stort sett varit belåten med. Du skulle förlora Berlin, kontoret där Du trivs så bra, väninnorna, de små nöjena, möjligheten att gifta Dig med en frisk, glad, livsduglig man och få friska, fina barn, vilket – om du tänker rätt på saken – är vad Du innerst inne längtar efter. Som ersättning för denna oersättliga förlust skulle Du få en sjuk, svag, fåordig, osällskaplig, dyster, stel, närmast hopplös människa, vars enda förtjänst är att han älskar Dig…”
– Hur det gick för Kafka? Den metoden funkade inte heller.