Lördag: surdegar och annat som visar att hösten är här

Hon: gav ju lite upp det här med surdeg i somras, tyckte det inte var värt mödan och den tid och planering som krävs. Men nu när hösten är här och det mesta är skördat och omhändertaget, eller nåja, i alla fall tomaterna, så finns det ju lite mer tid över. Och vädret går mer och mer mot innersittarväder utan dåligt samvete, så nu är det dags med ett nytt försök tänkte jag.

Började med en rågsurdegsgrund för typ fem dagar sedan, i går var den klar. Och vid typ tolv idag satte jag igång en rågsurdeg utifrån den. Tar typ 8-10 timmar och jag hade räknat ut att den då skulle vara klar vid tio ikväll.

Men jag tycker nog den ser klar ut redan nu, och klockan är bara sju. Då ligger jag risigt till, för sedan ska själva degen jäsa ca 8 timmar, och jag vill ju inte gå upp mitt i natten vilket blir kontentan om jag påbörjar den nu… ja fatta att man måste vara ett räknesnille för detta!

Och utifrån rågsurdegsgrunden har jag också satt en vetesurdegsgrund. Typ vid lunchtid idag även den. Går ganska snabbt så den verkar redan ha bubblat upp. Blir lite stressigt nu då, men den får nog vila till imorgon… det är ju ändå lördag!

Han: Omedvetet snuddar Hon vid något existentiellt ovan. Ordet ”höst” betyder ”skörd” och är besläktat med orden ”hösta” och ”inhösta”, det vill säga samla eller hämta in. Hösten är alltså ursprungligen skördetiden. SMHI definierar att den meteorologisk hösten infaller när dygnsmedeltemperaturen är sjunkande och i fem dygn i följd är lägre än 10 grader. ”Då infaller hösten den första av dessa dygn. Dessutom gäller att hösten inte kan börja före 1 augusti.”

Om detta gäller för Sverige bortom udden så har vi här ute en mindre abstrakt definition:
– Hösten infaller den dag när ett gäng tystlåtna gubbar samlas vid Pumphuset klockan 10 på morgonen. Stämningen är lite tryckt, alla vet vad som gäller och några har stora skiftnycklar i händerna (utom Sop-Bengt som fortfarande är wannabee och har gömmer en mycket liten skiftnyckel i handen).
Lohman och Mellström betraktar sitt manskap och alla vet vad som gäller.
– A man got to do what a man got to do.

Nådens år 2020 inföll denna dag idag den 10 oktober när regnet hänger i luften och björkarna i Björkenäs börjat gulna. Männen delar upp sig i två grupper, alla kramar sina skiftnycklar och när grupper skils åt finns det inte längre någon återvändo:
– Nu stänger vi av sommarvattnet.
Det betyder att nu stängs pumpen av och alla ledningar töms på det livgivande vattnet.
Från och med idag upphör all bevattning av gräsmattor och tomatodlingar.
– Vi ses 24 april, säger någon, förmodligen jag.
Ty här på udden infaller sommaren 2021 detta datum.

Hon: och så går ju motorsågarna varma så här års också… ett ljud jag som trädkramare och naturvän blir väldigt nervös av. Speciellt när de fina gamla vindpinade tallarna jag sett sen barnsben ryker och ersätts av vältrimmade gräsmattor och villatomter. Ja ute hos oss är det ju lite motsatsen till vältrimmat och förmodligen lite väl oansat och ”bohemiskt” enligt många. Även enligt mig emellanåt… men vi jobbar på det ;).

Hursomhelst läste jag en krönika av Johan Hakelius i Expressen idag och tyckte den belyste även en annan aspekt. Vinden, som oftast är väldigt påtaglig här på Udden… och barkborrarna förstås som är ett bekymmer för många här i Småland.