Tisdag: ännu en magiskt vacker oktobermorgon, lite väl tidig kanske…

Hon: vaknar aptidigt, försöker somna om men ger upp när han går upp och jobbar. Drar upp rullgardinen och ser hur vacker horisonten är strax före soluppgången.

Blir en fin dag igen. Måste plåta formationerna över Öland. Men som med månen, det går verkligen inte att ta bilder på soluppgången som gör den rättvisa. Men men… jag zoomar in bilden något så att de blir lite tydligare.

Lägger mig ett tag till och skummar de digitala morgontidningarna (GP, DI och SvD) medan solen värmer upp stolarna på altanen. 8.30 cyklar jag och hämtar papperstidningarna. Barran och DN. Sen frukost på altanen. Skönt!!

Han: Idag var det bara 2,5 grad ute när vi vaknade. Jag skriver vi, för idag var det hon som väckte mig redan vid 05:30. Den meteorologiska hösten är här, men solen skiner och vi intog vår frukost på sjösidan.

Nu har vi läst morgonens tidningar.Uppriktigt sagt minns jag inte något intressant utom att den gamle reklammannen Gunnar Broman har dött, 92 år gammal. Under mina praoår som journalist i reklambranschen skapade Gunnar den reklam som skulle göra Absolut Vodka till ett världsmärke. Även konsumtionsreklam är förgänglig och när vi sågs senast var Gunnar fiskhandlare på Österlen, frid över hans minne.

Nu till dagens arbete: veckans första resa till återvinningen med plast, metall och flsko
– Varför jag gör detta?
Ett kortfattat svar: Vi människor är duktiga. Vi förbrukar 350 miljoner ton plast per år. Är det mycket? Det räcker för att klä in hela jordklotet i gladpack.
Alla säger vi att vi älskar naturen. Men sanningen är att större delen av jordskorpan nu är skapad av människan. ”Teknosfären”, dvs det sammanlagda materiella resultatet av mänsklig verksamhet (byggnader, vägar och innan infrastruktur, naturtomters förvandling till villatomter, verandabyggen, växthus, badtunnor och annat vi omger oss av), uppgår till trettio triljoner ton.
– 30 000 000 000 000 000 ton, fattar du?

Det tror jag inte du gör. Tänk så här: alla nu levande människor väger storleksordningen 300 miljarder kilo – våra samlade tekofossila avlagringar väger alltså 100 000 gånger mer än mänsklighetens samlade massa!
Våra prylar upptar en mycket stor del av jordens yta. Städerna tar mest plats (3,7 miljoner kvadratkilometer) och väger mest av teknosfären, 36 procent. Tillkommer uppodlar mark, betesområden. Det finns siffror på allt, tex världens samlade järnvägar (hennes pappa var stins) utgör 0,1% av den teknikfossila massa som människan trampar omkring på.
Alla våra prylar väger alltså hundratusen gånger mer än oss människor. Den teknofossila mångfalden över skrider inte bara den biologiska med alla dess miljoner arter utan även den fossila mångfalden från jordens egen långa utveckling och kan visa sig vara större än den samlade biologiska mångfalden under vår planets hela historia!

Vad det betyder? Det betyder –  vilket Sören Sörling på påpekar i sin essä om människans tidsålder, Antropocen – att ”vår påhittighet” har fått geologiska konsekvenser: Förvandlingen av jordytan till en teknofossil värld betyder inte att materia försvinner, utan snarare en rekombination av den. Det bibliska uttrycket ’nya himlar och en ny jord’ har fått en ny och bokstavlig innebörd, vid sidan av den moralisk-utopiska. Under tiden som vi önskar oss en annan värld har den uppstått i verkligheten, i en skepnad som åtminstone jag känner mig undrande inför.

Skriver Sören och undrade känner jag mig också. Dessutom skyldig och ansvarig för mina egna teknofossila avtryck. Därför åker jag till återvinningen i Torsås två gånger i veckan. Politik är inte att vilja, det är att göra.
Vilket Tomat-Hasse och jag är överens om och att minimera våra egna fotavtryck på jorden är sätt att göra detta.

Hon: på tisdagar har Blomlöfs rökeri, som ligger några kilometer söderut härifrån, färsk fisk. Ringde i förmiddags och undrade vad de skulle få idag och när. Torsk, abborre, sill och rödspätta skulle komma in vid halv tre. Det blev ju jobbigt… Rödspätta köpte vi senast och torsk med pepparrot var jag lite inne på från början. Men stekta abborrfileer… hrmmm.

Det blev torsk ändå. Och det var ett toppval. Blev sååååå gott. Kokat i buljong på egenodlad fänkål, morötter, lök och persilja. Pepparroten köpte jag på ICA, men det måste vi nog plantera egen till våren. Potatis från Peppes sjötångs-potatis-land. Han var för övrigt kvällens stjärn-kock!

Jag gjorde en lingon- och kolapaj under tiden, som vi inte smakat än. Himla jobb att koka kolasmeten kan kan jag tala om. Hälften hamnade på spisen… typ. Och jag hällde på lite mer lingon i efterhand, så den ser kanske inte precis top notch ut. Men lingonen är prima vara. Tack Neta och Bengt för dem! Nu ska vi smaka…