Han: Enligt SMHI är det 2 grader varmt ute, men 5m/s sydlig vind gör att det känns som -2.
– Det stämmer inte, säger Hon som cyklat för att hämta tidningarna i sin pyjamas.
I sin gepardmönstrade pyjamas.
Tänk vilket filmscen Walter Tevis kunde ha skapat av den informationen, eller hur? Det var Tevis som skrev romanen som Netflix baserat vår nya succéserie Queen’s Gambit på.
Även jag skulle kunna skriva en feel-good-roman utifrån denna hennes pyjamasscen. Gör det också – i huvet.
Problemet: När manus ska transformeras via fingrarna till tangentbordet blir det bara en torr notering: SMHI säger 2 gr. Termometern visar 4. Barometern går mot vackert väder. Sydlig vinst, inget skum. Hon säger att hon inte frös när hon hämtade tidningarna i pyjamas.
I vårt hus är det jag som är journalisten. Det hindrar inte att jag, till skillnad från henne, ofta harsvårt att här på bloggen formulera det jag med sådan espri formulerat i tankarna med en skruvdragare i handen. Författaren Lars Gustafsson berättade en gång att hans största önskan var att kunna koppla in tangentbordet direkt till hjärnan. Gilbert Bohuslav gjorde ungefär det.
Gilbert var forskare på Gustafssons systeruniversitet i Houston, Brazsport Collage, och byggde en dator som hette DEC 11/70. Datorn var ganska bra på schack, men Bohuslav ville skapa alla skribenters våta dröm:
– En självskrivande dator.
Det började bra. Bohuslav programmerade in de mest förekommande orden i Hollywoods västerfilmer. Syftet var att datorn sedan skulle berätta sin egen historia. Hur det gick?
- Det gick så där. Närmare bestämt så här blev resultatet:
Tex Doe, sheriff i Harry City, kom ridande in i stan. Skjutglad satt han i sadeln i väntan på bråk. Han visste att hans fiende Alphone Kid var i stan. Kid var kär i Texas Horse Marion. Plötsligt kom Kid ut från den uppochnedvända Nuggetsaloonen.
– Dra, Tex! Ropade han som en vansinnig.
Tex sträckte ned handen efter fickan, men innan han hann få ut den ur bilen sköt Kid och träffade Tex i elefanten på prärien.
När Tex föll drog han fram sitt eget schackbord och sköt Tex 25 gånger med kungen.
Kid föll i en sjö av whisky.
– Aha, sade Tex. Jag tyckte inte om att det göra det men han stod på fel sida om drottningen.
Som alla läsare under 71 förstår hände det här långt innan AI fanns. Historien om den självskrivande datorn återges i den sällsamma boken Världens största misstag som jag en tid haft stående i mitt toabliotek. Efter det misslyckade försöket självdog projektet i den bortridande solnedgången.
Så vitt känt återgick DEC 11/70 till att bli en hygglig schackdator utan drömmar om att bli sin egen ordmakare.
Någongång i min skrivandets historia har jag strukit under en mening i boken: ”Bohuslav gifte sig däremot med en journalist”.
Som om det förklarade någonting.
Och plötsligt har det gått ännu en dag på udden. Jag avslutar med samma utsikt som vi inledde dagen.
Hon: mmm, därför föredrar jag många bilder och lite text ;). Fast idag har jag inte hunnit med att ta några, förutom den ovan, så därför blir det inte heller mycket till text. Största delen av dagen gick till storhandlande (och sedan inpackning i båda husens frysar och kylskåp, med skohorn…), Attanäs gårdsbutik för julskinka, köttfärs och högrev. Och sen en sväng till ICA i Jämjö, främst för julost och en del annat som inte finns på Tempo i Gökalund. Och nu tog orden slut i brist på kompletterande bilder. Men Peppe, jag saknar status på Husmus-jakten.
Han, svar direkt: Husmusen fick en chock när El-Göran bytt ut den avbitna ledningen till golvvärmen. Redan på eftermiddagen gick larmet och Mus-Göran började tugga runt i tak och väggar för att återställa skadan. Jag satte upp 2 elektriska mus-skrämmare i hålet iinnetaket, men det fick bara jourhavande mus att jobba till och med snabbare än El-Göran.
Nån gång vid midnatt gav båda musen och vi upp, då hade jag dunkat 123 gånger i köksväggen bara för för jävlas och kanske bli av med min egen frustration (= ännu ett skäl varför män inte behöver gå på gym).
Vad den energiska musen gjorde vet jag inte. Redan igår kväll beställde vi den dyraste av alla musskrämmare som finns på nätet (1950 kr) och idag köpte jag för säkerhets skulle en annan variant för 1195 kr på Lantmännen + 2 två musfällor på Lindbergs.
– Nej, inte sånadär gammeldags giljotiner där musen dör direkt utan två trevliga burar som man riggar med lite ost och en liten trevlig bergochdalbana.
Förmodligen är det nån djurrättsaktivist som konstruerat den.
Tyvärr framgår inte av instruktionen vad jag ska gör om jag lyckas fånga en mus levande i buren.
– Vi kan väl åka upp i skogen och släppa den där, säger Hon och ser ut som hon menar det.
Knappast, min sköna, A man got to do what a man got to do. Förmodligen slänger jag buren i sjön. Kanske kan jag fånga en ål på köpet?
Skojar?
Inte jag.
PS: Du kanske undrar om vi inte vi har två vilda katter på udden. Det undrar vi med.
peppekerstin.blog 
Publicerat av