Fredag: Innesittardag med drömmar om inställda resor, fördomar och lårhöga stövlar

Fint besök i växthuset …
… där hon pysslar med sina plantor.

Han: Lätt regn, 5 grader varm som känns som nollgradigt på grund av vinden, SO 9 m/s vilket betyder 13 i byarna. Innesitterdag med andra ord. I går kväll drack vi glögg i växthuset. Fick fint besök av Amir som kom med husse och matte med antikroppar och en tidig julklapp: Ett sjökort över udden i sin marina kontext, tack för det!

Som gjort för att ligga i soffan och drömma om inställda resor på världshaven, åtminstone i vår del av Kalmarsund. Noterar t ex att det är 800 meter från vår udde till Skansen, skäret där jag härom dagen fotograferade den stora örnen med min nya kamera med teleobjekt. Då var jag lite missnöjd med skärpan. Detta i tror att det ”bara” är 700 meter ut till skäret till ålakråkornas ogästvänliga gästhamn – denna endast 50 cm höga ö syns idag inte ens i den höga sjön.
Nu vet jag alltså att det 800 meter dit ut. Däremot är det bara 550 meter från udden till Fimpan, den större inringade ön på sjökortet där örnarna vanligtvis håller till. Det är en stor nyhet eftersom Hon levt föreställningen att avståndet mäter 800 meter – detta efter att farbror Gunnar Andersson i hennes barndom genomfört en legendarisk simtur tur och retur dit ut.
– Vilket kanske bekräftar att minnets teleobjektiv slår modern teknik.

Örn på ålakråkornas ö.

Hon: fel, 700 meter har jag sagt. Typ hundra gånger… och jag är inte helt övertygad om din slutsats att det skulle vara bara 550 meter. I så fall borde man ju verkligen simma fram och åter en gång per dag under sommarhalvåret, eller hur Peppe?

Skönt med soffväder, men det är svårt att koppla av tycker jag, speciellt eftersom det bara är fredag.

Jag är också väldigt orolig för en nära vän som ligger inlagd på KS (Inte Covid!). Och går mest och väntar på att få ett samtal som säger att allt bara är bra. Dessutom ska vi ha bokklubb ikväll (via Teams…) och det känns ju inte heller lika kul när inte hon kan vara med. Men i vilket fall så borde jag ju verkligen försöka läsa ut boken nu när det är sådant här väder och bokklubben startar om drygt tre timmar…

Inte jättemycket kvar… eller?

Lite dåligt av mig, är väl i alla fall över en vecka sedan jag började läsa. Alla säger att den är så himla bra, men jag vet inte vad jag tycker. Var mer lyrisk i början. Kan ju vara att jag nyligen läste ut sista delen i trilogin om Jana Kippo, av Karin Smirnoff. Älskade den trilogin och hennes språk. Och den handlar ju också om norra Sverige, eller okej då, Testamente av Nina Wähä, utspelar sig ju i Tornedalen i Finland, men det är väl typ sak samma…

Jag är nog lite trött på Norrland helt enkelt. Det är så dystert och det är sådan misär. Antingen super de eller så är de fanatiskt religiösa. Och oavsett vilket så misshandlar de sina kvinnor. Och fattigt och smutsigt är det. Peppe, jag tror jag avvaktar med att följa med upp till Sippmikk… för det ligger väl i Norrland va 😉

Ingen ro att läsa, maler lite kryddblandningar istället. Har ett berg med torkad chili som ska bli peppar. Det mesta ska bli ”Kerstins Chili- och Paprikablandning.” Det är den kryddburken längst ner till vänster. Den är inte superhet och innehåller olika smakkombinationer som typ gör att du inte behöver någon annan krydda för att maten ska bli god med rund smak. Ja här är vi inte blygsamma med självberöm…

Idag har jag tagit fram en ny blandning som innehåller mest Cayenne och så några andra liknande chilisorter. De är lättare att få till fint pulver. Den är starkare med en ”renare” smak av het peppar. Det är den stora burken överst. Den gula i mitten på nedre raden är gjord på chilisorter som kallas bärpeppar. De är lite fruktigare i smaken. Det är mycket Hot Lemon i blandningen och den smakar av citron. Het som sjutton. Passar nog bra till fisk. Nähä, läsa bok var det!!

Det här med etiketter… jo jag ska ta tag i det, en annan dag.

Han: ”Jag som trodde att norrlänningar var riktiga matchograbbar med snusdosa i ena näven och misshandlad fru/flickvän i andra. Nu visar det sig plötsligt att norrlänningar har en liten fjollig sax i ena näven och en burk pomada i andra”.
Nej, så skriver Hon inte. Det är en annan bloggare som kommenterar någon annan bloggare som påstått att norrlänningar är bra frisörer.
Citatet om är hämtar ur en akademisk uppsats, Den ociviliserade ”norrlänningen” – en studie om social kategorisering och stereotyper av Christofer Ståhle & Gustaf Hammar och andas samma fördomsfulla inställning som Hon gör ovan: ”Jag är nog lite trött på Norrland helt enkelt. Det är så dystert och det är sådan misär. Antingen super de eller så är de fanatiskt religiösa. Och oavsett vilket så misshandlar de sina kvinnor. Och fattigt och smutsigt är det. Peppe, jag tror jag avvaktar med att följa med upp till Sippmikk… för det ligger väl i Norrland va …” 

Suck. Sippmikk ligger i norra Jämtland, ungefär mitt i Sverige. Som norrlänning i förskingringen är jag också lite trött på ”Norrland” (2/3 av Sverige) – ”hela den där långa biten ovanför Stallmästergården”, som Hasse Alfredsson formulerar det i en sketch som även surjämtar skrattade åt. På hur norrlänningar beskrivs i romaner (som hon läser!), filmer (Jägarna) och tv-serier (Pistvakt), allt det där som format hennes och andras sydsvenskars uppfattningar.
För det bör eventuella läsare av dagens blogg inse:
– Under de två decennier vi delat säng har hon bara varit i ”Norrland” en gång. Då kom hon till ett snöigt Åre i kort kjol, päls, lårhöga läderstövlar med hög klack à la Julia Robert i Pretty Woman (hennes favoritfilm alla kategorier) och en cigg mellan sina långa röda naglar.
Skidor och pjäxor?
– Knappast.

”Norrlänningen är fåordig, lat och super mycket”. Dessa och andra fördomar behandlas i ovanstående uppsats. Men vem läser akademiska uppsatser? I alla fall inte 08-tantgänget som snart ska ha digital bokklubb.

obs! Likheten gäller stövlarna. Julia Roberts är längre …

Ett PS, på förekommen anledning: Missförstå mig rätt. Associationen till Pretty Woman gäller stövlarna. Julia Robert är som vi vet längre än hon är och var…

I övrigt: Vill du av någon anledning läsa om en mångordig norrlännings, uppvuxen på ett kraftverk i Norrlands inland och trots allt dricker måttligt och sällan blir slagen av sin fru, kan du läsa mina memoarer. 699 sidor. Beställ här.

Självporträtt av norrlänning, återgiven ur memoarer.

Hon: visste det där skulle få igång honom, ha ha. Nu ska jag ha bokklubb (blev inte en enda sida läst idag…)

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s