Han: Att prioritera innebär, enligt Nationalencyklopedin, ”ge företräde åt” och syftet med att prioritera är att fokusera så att man får något gjort och inte spinga omkring som yra höns och kackla.
”Nu kommer vaccinet”, läste vi redan i mellandagarna. Sedan dess har det kacklats mycket om vilken grupp som ska prioriteras och vem som minsann inte ska gå före i kön – när vaccinerandet väl kommer igång på allvar.
Det kan man inte påstå att vi gjort i Sverige om vi jämför med andra länder, inklusive EU. Däremot har Sverige kommit långt när det gäller att prioritera själva prioriteringsdiskussionen.
Jag har respekt för att WHOs generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus oroar sig för att de rika länderna lägger beslag på allt vaccin. ”The world is on the brink of a catastrophic moral failure”
När det gäller den svenska debatten mår jag bara illa. Döende, urgamla, gamla, vårdpersonal, IVA-personal, absolut inte kungen, lärare, uteliggare (jo, det också sant), busschaufförer.
Administrativa chefer i en region tänker ställa sig först i kön med motivering att ”deras planering av vaccineringsprocessen måste fungera”.
Till och med frisörernas fackliga företrädare kräver att de stå i första ledet.
– När blev en ny slinga i håret en samhällsbärande insats för mänskligheten?!
Men vad vet jag, en gnällig och luggsliten gubbe på en udde.
Under den så kallade behovs- och solidaritetsprincipen kan det onekligen inrymmas många kontraintuitiva prioriteringsbeslut, konstaterar läkaren Jörg Carlsson i en krönika i Barometern, men ”detta i sin tur skulle dock också kunna betyda att män borde vaccineras före kvinnor eftersom deras risk att insjukna svårt och att dö är mycket större än kvinnornas i de flesta länder.”
Nåja, ”detta skulle förstås vara otänkbart under en feministisk, rakapparat-prioriterande regering” menar Carlsson. Men det visar att prioriteringsdebatten om något borde ha prioriterats från början och sedan prioriterats bort.
– Tänk om våra politiker istället för att delta i detta käbbel, hade erbjudit sig att hjälpa sina hemkommuner genom att ringa runt och lugna gamla och verkligt sjuka att det här fixar vi tillsammans.
Även i Finland har det varit trögt i starten. Uppenbarligen har debatten om prioriteringen hämmat själva själva vaccinerandet. Lasse Lehtonen, direktör för diagnostik vid Helsingfors Universitetssjukhus, säger till Sveriges radio P1 att det skulle gå snabbare ”om man inte hade haft ett så komplicerat system med flera olika prioriterade grupper”.
Eftersom jag saknar ombudsman väntar jag tyst någonstans i kön. Men jag undrar över hur länge ett ”nu” varar nu för tiden. I dagens tidning läser jag att om en månad är det dags för min riskgrupp att få vaccin här i kommunen. Eller kanske inte, ”Tanken är att vaccineringen ska inledas under andra halvan av februari.”
Men en sak är i alla fall säkert: ”Just nu är planeringen igång”.
Tack för det alla planeringschefer, som bör ha planerat för detta nu i exakt ett år när coronan bröt ut.
Tröst för tigerhjärta är att jag vet att ni i vården som rastlöst väntar på att få greppa sprutan gör vad ni kan för att det ska bli min tur.
Hon: och jag säger bara Trips! Grrrrrr….
peppekerstin.blog 
Publicerat av