Måndag: nu är de igång…

Hon: när jag vaknade imorse, alldeles för sent… hade Han redan flyttat undan veden från boden som ska bli badrum, och byggarna var redan igång med att riva gamla väggen. Nu ska det bli isolerat, och takets ruttna delar ska bort. Det kommer att bli ett Chateau–badrum. Mer om detta får han skriva. Har inte sett röken av honom på hela dagen…

För att också känna mig nyttig så har jag städat, ganska väl t.o.m, och varit och handlat och hämtat ut paket på Tempo. Äpplen från Frankrike bl.a, supergoda! Och så en sväng förbi Lantmännen för att köpa kattmat, och vad fann jag då, jo säsongens nya fröer. Så kul, nytt märke dessutom, och massor av ängsblommor i storpack. Kunde inte låta bli att köpa några, även om det lite tidigt än. Men snart så!

Han: Inte mycket att tillägga. Sådana här dagar inser man varför riktiga män inte behöver gå på gym eller ta långa promenader för att känna att de har en kropp. En annan sak som slår mig när jag säger Do zobaczenia jutro rano till Engmans pojkar är att ”bygga ett Chateau-badrum” i en gammal stuga i första hand betyder att man ska riva ut en massa bråte:

Och snart i sky
  stod damm och boss,
  då plank och läkt
  de bröto loss.

  Det ruttna trät,
  så torrt som snus,
  det virvlar om
  med kalk och grus.

Så diktade August Strindberg i Esplanadsystemet, mest känd för avslutningen:
”Ha! Tidens sed: att riva hus!
Men bygga upp? — Det är förskräckligt~”
— ”Här rivs för att få luft och ljus;
är kanske inte det tillräckligt?”

Den lyxen kostar vi inte på oss. Vi river varken för att bygga en esplanad eller en villa. Vi river ut två bodar och en toalett under befintligt tak för att få ett okej badrum med dusch och tvättmaskin. Men det ändrar inte dagens lärdom känns i nacke och axlar.
– Fan, vad det är jobbigt att riva vad andra byggt med stor entusiasm och förbluffande mycket spik.

Avslutar dagens blogg med en bild att vila i: