Söndag: Om svanars sexliv i skuggan av den normkritiska språkriktighetsdiskussionen

Hen är han och går redan i pappas fotspår.

Han: I fredags diktade jag om vårt svanpar som flyter omkring i vår vik, med sin hemmaboende tonåring ständigt inom kvackavstånd. Hen är lika storvuxen som sina föräldrar, men smutsbrun. Jag förutspådde att till våren kommer detta ensambarn att tvingas flytta till en egen vik. Detta när föräldrarna skaffar sig en ny kull ungar.
Den här fjolårsungen kommer att leka rommen av sig som man sa förr om människobarn, åtminstone om de var pojkar, och det är först om 4-5 år som hen blir könsmogen och skaffa sig en egen familj.

Säsong 2 av denna såpa gick dock upp snabbare framför vårt panoramafönster än jag förutspådde. Åtminstone fick vi en teaser i helgen. På förekommen anledning vill jag därför omgående be familjen Svan om ursäkt för att jag använde ett pronomen som normkritiska transaktivister använder i den normkritiska språkriktighetsdiskussionen, men som jag misstänker de flesta svanar ställer sig helt oförstående till.
– Jag menar förstås pronomenet ”hen”.

Som för att redan nu sätta ner foten när det gäller könstillhörighet gjorde nämligen den här fula svanungen plötsligt som han sett sin pappa göra sedan han föddes: Med ett testosteronsmattrande trummande med vingarna mot vattenytan gav han sig på några vuxna svanhannar som tagit skydd för issörjan i vår sida av udden.
Eller snarare: I hans pappas revir.

Utbölingarna från norr måste ha blivit mer förvånande än förskräckta. Men de bad om ursäkt på svanars vis för att ha snedseglat in i unge herrns revir – de drog till havs.
Pappa och mamma Svan såg förvånat på varandra medan solen gick ner.
– Vad ska det bli av den pöjken måntro.

Fortsättning följer.

PS: Struntar du i svanar men följer den normkritiska språkriktighetsdiskussionen kring köns pronomen? I så fall ger Lena Andersson ett intressant perspektiv i en krönika i Dagens Nyheter. Bland annat kopplar hon ihop debatten att man själv har rätt att bestämma vårt eget kön hon med Mr Trumps känsla för sanningens relativitet: ”Frågan om könets nya ontologiska status är intressant då den i lika hög grad som Trumps presidentskap, men från andra hållet, belyser samhällets flykt från förnuftet, från det objektiva och universellt giltiga och därmed det prövbara.”  

12.15. prat- och fikastund i Järnsida med Tina och Blomman, och deras grannes söta Labrador-valp

Sms 10.47: ”vill ni ta en promenad med oss idag. Vi kan väl ses i Järnsida? Vi tar med fika”

”Gärna, men vi är inte påklädda än (vi låg fortfarande i sängen, åt frukost och läste tidningarna). När ska vi ses?

”Vi tänkte gå vid 11.00 så vi hinner ut innan solen går ner…”

Hon: tack Tina och Blomman för att ni fick oss ur sängen innan solen gick ner idag. Och tack för fika och trevlig pratstund. Får vi snart göra om!

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s