Fredag: Det här blir en fin dag med små och stora fåglar

(Uppdaterad 18:50, 15:45)

Han: Nu har det hänt, vintern är här. Åtta grader kallt 06:30. Is i viken. Jag hämtar tidingarna. Hon ligger kvar i sängen och tittar på småfåglarna.
– Det här blir en fin dag.

Hon: ja jag älskar att ligga och titta på fågelträdet på morgonen. Tyvärr har inte Halsbandsparakiten dykt upp än. Kommer inte ge upp hoppet, vem kan motstå vårt drive-in-hak. Idag kom både Staren och Bofinken förbi, fast de egentligen borde vara i Belgien eller Frankrike så här års. Men det händer (tydligen…) att de övervintra nere i södra Sverige ibland.

Blåmesar, Talgoxar och Pilfinkar hälsar på var dag, i mängd. Sedan har vi en Nötväcka som också kommer var dag, den är lite större och verkar dominera trädet när den dyker upp. En söt liten Rödhake har vi också som återkommande gäst. Och så förstås stora stygga ”vargen”… missa inte slutet 😉

Han: Och inte bara små fåglar. I viken ligger ett av våra övervintrande svanpar. De födde 4 ungar i våras, en klarade sig undan havsörnarna och gäddorna som inte bara leker i vikar och vass. Och detta ensambarn bor fortfarande hemma trots att hen nu är lika stor som sina föräldrar.

Svanar är monogama och lever i livslånga relationer. Så länge det nu varar. I somras fick vi kalla på Peter, kommunens viltvårdare, för att avliva en hanne som fått nacken bruten i ett slagsmål om reviret med yngre hannar.
Vad som hände med hans fru vet vi inte.
Kanske gifte hon om sig, kanske for även hon till himlen.
– Ty där uppe finns en stjärnbild som heter Svanen (Cygnus på latin), som förknippas med kärlek.
Dock inte livslång.

Enligt den grekiska mytologin skapades stjärnbilden av Zeus, denne kåtbock till gud som satte på allt som rörde sig, ofta maskerad som djur (typ tjuren som förförde Europa). Denna gång handlar det om Leda, drottning och gift med kung Tyndareus av Sparta.
Annorlunda historia, samma formel: Från sin tron på Olympen fick Zeus en kväll syn på Leda när drottningen badade näck i en vik som vår.
Zeus är hårt hållen hemma, men förvandlar sig raskt till en vit svan och simmar bort till Leda. Hon blir betuttad i den vackra fågeln och det går som det går. Det vill säga, samma natt ligger Leda även med sin make, kung Tyndareus, och se där – nio månader senare föder hon fyra bäbisar!

Eftersom detta är en förlaga till alla familjedramer, Tomten är far till alla barnen inkluderad:  
– Två av barnen (Pollux och Helena) visar sig ha en gud till pappa. Oklart hur faderskapstestet går till, men Castor och Klytaimnestra får nöja sig med att ha en vanlig pappa, om än med vidhängande kungarike.

Och så levde de lyckliga i alla sina dar? Ja det verkar så. Zeus åkte hem till sig, men strödde på vägen ut några stjärnor på himlen som ett minne av sin trevliga svanestund.
– Och Tyndareus?
Det verkar inte så på Correggios målning ovan, men långt innan #metoo fanns det de som hävdade att Zeus hade gjort som Weinstein och alla skitstövlar till män med makt. Han hade utnyttjat sin position (gud) och att Leda inte kunde klandras, eftersom hon befann sig i beroendeställning (människa och kvinna).

Av allt döma var Tyndareus en modern make och kung även om han var från Troja. Han förlät sin lättflörtade fru och tog alla hennes fyra ungarna under sina vingar.
– Bildlikt talat.
Så till vida är vår svanpappa mer lik kung Tyndareus än Zeus. Dag efter dag och i nöd och lust simmar han omkring där ute med sin fru och barn, ständigt beredd att med försvara sitt flytande revir.
Och på den vägen är det.

– Men vad är en historia utan ett slut, som Van Morrison diktar. Till våren kommer svanföräldrarna att stöta bort sin fjolårsunge. Hen kommer att ansluta sig till de andra i flocken av smutsbruna generationskamrater utanför Fimpan, där de kommer att driva omkring som tonåringar gör, äta, kackla och bli alltmer vita i fjäderdräkten
Dock dröjer det innan de lärt sig leka Leda och Zeus.
Först om 4-5 år blir de könsmogna och filmen börjar om igen.