Onsdag: Våren kommer med en doft av balsamterpentin

Han: Plötsligt händer allt roligt på en och samma gång.Det börjar med att Hampus Rosenqvist hör av sig. Han har ”slösurfat” på Bukowskis auktionsverk och hittat en Peppe Engberg.
– Äntligen!
”Tango” är visserligen osignerad, skriver Hampus, men jag har svårt att svära mig fri från den dansen. Målad i Port de Pollenca, Mallorca nån gång när även seklet var ungt.
– Hampus, klart att jag sätta en kråka på den patån (122 x 55 cm) och fira ett så generöst slöseri med dina pengar.
När vaccinet har gjort sitt.

Dansade senast på Bukowskis.

Det rycker i kluddgenen när jag ser bilden. Kanske borde jag verkligen börja måla igen? De senaste 14 månaderna har jag bara lyckats få ihop ett dubbelporträtt.
– I morgon ska börja måla, säger jag till kvinnan på bilden och samma ögonblick hör jag en röst i mobilen:
– Målar du? Det lyser i din ateljé.
Det var tack vare min målarkompis Bo Löfgren som jag fick en ateljé på Hornsgatspuckeln på Söder i Stockholm. Han vet att jag sitter på udde i Kalmarsund och han vet att ateljén gått i arv till sonen Björn. Men den mannen låter inte såna världsliga realiteter skymma visionerna.

Bosse har som vanligt massor av idéer om allt vi ska skapa när vi med vaccin i kroppen kommer ut i det fria. Vi har haft det här samtalet många gånger och Bosse vet att han predikar för döva öron. Han skickar till och med en bild på sig själv i en predikstol.
Och den här gången bevarar hans ord i mitt hjärta:
– Klart vi ska måla!

Målar framtiden i ljusa färger.

Och Lejonkungen har rätt: Allt hänger ihop i livets stora cirkel! Alltså hinner jag knappt lägga på luren när jag hör Anders Borgströms röst i mobilen. Även Anders är en gammal målarkompis. Vi tillhör båda De 12, en förr-i-tiden-tiden ansedd och aktiv grupp av konstnärer med bakgrund i reklam- och mediebranschen.

De slumrande tolv.

Jag råkar vara den senast invalde medlemmen och det för flera år sedan. Men nu tycker Anders att det är dags att aktivera den sovande cellen. Tonen är mild, men budskapet uppfodrande:
– Vad tror du om att vi skulle samla De12 och ställa ut i min by i Provence i sommar? Om det går för coronan, alltså.
– Äntligen!, hör jag en entusiastisk röst svara.
Det visar sig vara min egen och så kan alltså ett nytt äventyr börja om man svarar i sin mobiltelefon.

Det här är Hampus.

Vi får se hur det går. Men glöm inte var du läste det först när du känner doften av balsamterpentin. Innan jag letar rätt på mina penslar ska jag gå ut och se hur badrumsbygget går.

PS: Som sagt, allt hänger ihop i livets stora cirkel och slumpen är ingen vanlig tillfällighet. Hampus har jag inte hört av på många månvarv (han har till och med fått skäggväxt). När jag nu går tvärs över udden får jag syn på en tomte, som glömts kvar efter julhelgen. Till den skäggige gubbens provenens hör att han dök upp som inflyttningspresent i Nockeby Bromma, året 2003. Hampus hävdade att han råkat få syn på den vita tomten ”någonstans på vägen” och bjudit med honom på festen.
Där blev tomten kvar och har nu flyttat till en udde i Kalmarsund. Trots mycket prat har tomten förblivit omålad och lyser marmorvit som andra antika skulpturer numera gör.

Fortfarande omålad.

Hon: och idag säger jag bara sköldlöss, grrrr! Tack Kinna för tipset, om du inte sagt att du fått det på ditt lagerblad, genom ett litet citrusträd, apropå mina trips igår hade jag aldrig fattat att det var det mitt citronträdet fått. Kände klet på en del blad häromdagen och tänkte bladlöss, men såg inga. Men det var alltså sköldlöss. Har nu i ett par timmar tvättad varje blad för sig med en blandning av neemolja, gin (istället för t-sprit), såpa och vatten. De små sköldarna med löss har jag tagit bort med nyporna.

Varje blad är tvättat!!
Och det är inget litet träd…

Tänk vad man vänjer sig vid de små gynnarna. Klämmer ihjäl bladlössen också. Första gången jag fick stifta bekantskap med dem kunde jag inte drömma om att jag skulle komma att ta i dem med fingrarna. Tycker fortfarande de är äckliga, men de har liksom blivit en del av vardagen… ungefär som pälsängrarna blev i stan. De slipper jag här i alla fall 🙂

Får lufta sig ute i regnet ett par timmar

Olivträdet fick sig en dusch av blandningen också, och får stå ute i regnet ett tag. Det har verkligen vuxit sen jag tog in det i växthuset i höstas.

Hyacinten vi köpte i julas verkar också trivas i växthuset. Inga spår av löss har den heller 😉

Publicerat av

En reaktion till “Onsdag: Våren kommer med en doft av balsamterpentin

  1. Herregud Peppe, vad du minns. Fel.
    Visserligen var du rejält berusad efter att ha blivit trakterad med ostron och andra delikata anrättningar plus massa passande drycker av Dagens PS nya vinkrönikörer Hampus och Per som hade kontor på Söder (2006?).
    När du lullade hem i natten fick du syn på ett upplag av gipstomtar utanför deras grannes dörr. En av dem valde att göra dig sällskap hem till Bromma.
    Det var alltså ingen present. Utan stöldsgods (som somligt annat i din ägo 🙂
    /Ditt minne och dåliga samvete
    PS. För övrigt är din story absolut fantastico!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s