(Uppdaterad 21:34, 19.17, 16:54, 16:00)
Han: Som ett tecken i skyn gick solen upp över havet. Ett tecken på vad? En underbar torsdag? Det återstår at se, men en sak är redan värd att fira. USA har fått en ny president. Förhoppningsvis återgår historien därmed till den lagomlunk som präglade världspolitiken före Trump.
Åtminstone minns vi den så idag.
Lagom är ett underskattat tillstånd. Av Biden/Harris förväntar sig världen inga stordåd. ”Älska mig lite men länge”, som flickan sa. (Åtminstone berättade Jan Myrdal en gång att flickor säger så; har nog aldrig hört någon uttrycka sig så men jag gillar tanken bakom).
För egen del ser jag mest fram emot att slippa glo på CNN halva nätterna. Framför allt hoppas jag att världens största nyhetskanal återgår till att bli just det – en nyhetskanal. Det senaste året har CNN, liksom Fox News, förvandlats till tjatiga propagandakanaler för och emot den avgående presidenten.
Och apropå den mannen, tack Nalle i Köpenhamn för en avslutande kommentar om en profil vi önskar en mycket lång semester.
Hon: ja pust, Trump värre än både Trips, Bladlöss och Sködlöss! Skulle förstås gärna bli av med dem också för gott…
Men man får inte ge upp. Satte om en del av de små nyuppkomna chilisarna idag. Vågade inte ta ut dom i växthuset även om det verkligen kändes som vår därute. Fyllde krukorna med jord och tog in dem i värmen.
Medan jorden stod inne och värmdes upp, tog jag en promenad… kändes inte lika vårlikt mot Järnsida om jag säger så, sydvästlig vind.
Han, igen: Jag erkänner, jag har blivit en voyeur, en fluktare. En sån där gubbe med toppluva och rock som står bakom ett hörn och glor när andra jobbar. De senaste dagarna har jag varit friställd från bygget av badrummet hos Margareta. Tomek och Krzysztof klarar sig bra utan mig.
Det har de naturligtvis gjort hela tiden, men ny ryms vi helt enkelt inte.
– Eller uppriktigt sagt: De klarar sig utan mig.
Och (en) man blir trött när han inte arbetar. Tar därför bilen till Lindbergs. Sa till henne om jag måste köpa nät till hennes växthus. För att hålla mössen utanför. Och med Linus hjälp hittar jag vad jag behöver för att hindra mössen att ta sig in.
Inklusive en Professional Hammer Tacker, som alla hantverkare behöver och som förmodligen kallas slag-häftapparat på medelklassvenska.
– När jag nu får tid ta itu med det jobbet.
Kommer på att jag även måste åka upp till Knoen på OK. Knoen har jag berättat om tidigare. Han heter inte så, men det är vad alla kallar honom. Knoen är ännu en sån där hantverkare som kan allt och nu vill jag att han ska sätta på en dragkrok på bilen – som vi för övrigt nu köpt loss från Hedins Bil.
– Visst, säger Knoen. Jag hör av mig.
Jag ser att han har annat att göra just nu.
Sedan åker jag förbi hos Hasse, Tomat-Hasse i Gata. Även han är av den där arbetsamma sorten och håller på att bygga ett stort växthus. Vi pratar om Trump och Biden, om de resor vi inte kan göra just nu och om de böcker vi läser (framför allt Hägglunds Vårt enda liv) och efter en stund ser jag att han vill fortsätta med det han håller på med och då åker jag hem och lägger mig på soffan och ser ut som om jag lyssnar på radion.
När jag vaknar går jag ut och tittar till bygget och sedan går jag in och nu har även hon arbetat klart med sitt och som belöning för dagens insatser blir jag serverad dagens eftermiddagsdrink.
– Tack, säger jag. Det ska bli gott.
Hon: och så en liten bit chokladkaka med kanel och kokosflingor till efterrätt. Imorgon får han stå för middagen. Jag har bokklubb, digital förstås.
Han: Taget! Vad sägs om en burk Bullens? Nähä, tror att det blir fisk. Får se om några kandidaterna till Mästerkockarna har något kul recept.
Nu ska jag överraska henne en sista gång idag – hon vet inte att det är Kramens Dag idag.
PS: Ingen fisk på Mästerkockarna. Men en glad avslutning: Niclas, vän från Sturehof, gick vidare till final som 13:e man – trots att bara tolv går vidare enligt reglerna. Förbannelsen är bruten, 13 är ett turnummer.
peppekerstin.blog 
Publicerat av