Söndag: Alla pratar om sex och kön men ingen pratar om o-ålder

Han: Jag vet hur det känns att vara instängd i en främmande kropp. Därför förstår jag hur ni känner. Men jag förstår inte hur ni tänker.
Eftersom vi idag är en dag äldre än igår har dagens predikan ett allvarligt ämne: Långt bortom udden pågår en diskussion om rätten att välja sitt kön. På kultursidorna hävdas att definitionen av kön har förändrats radikalt på tio år. ”Kön har blivit ett val, inte ett biologiskt faktum”, skriver Dagens Nyheter. Plötsligt användes ord som ”icke-kvinna” och ”person med livmoder” i stället för kvinna.
Kort sagt: Kön beskrevs som något varje människa har rätt att välja, frikopplat från kroppen.

Tänkvärt, tycker jag. Och så typiskt diskriminerande!
– Varför är det ingen som försvarar vår rätt att välja ålder!
Bara för att jag råkar vara 70+ just nu betyder ju det inte att jag känner mig som 72.

Så här tänker jag: Varje morgon vaknar jag och känner mig instängd i en främmande kropp, med artros i vänster axel och hudsprickor på hälarna. Om kvinna och man bara är ”sociala konstruktioner” då är väl ung och gammal det också?
Och kom inte dragande med det där om biologi – allt handlar ju om känslor nu för tiden.
– Jag känner mig som …

Alla som definierar sig som kvinnor ska få vara det, hävdas det i debatten. Eller inte, kvinna alltså.
Annars mår människor dåååligt.
– Jag vet hur det känns.
Jag har också mått dååååligt. Bara ett exempel: När jag var 31 och min fru lämnade mig ville jag hellre vara 22 när vi träffades och hon var lycklig bara med mig.

Uppriktigt sagt fattar jag inte varför alla pratar om sex och kön, när åldern faktiskt är mänsklighetens stora skälvande ångest – detta att åldern tar slut och vi dör.
Och jag tar det personligt:
– Ju äldre jag blir desto mer orättvist är det.
Känns det som.
– Klart att nån måste göra nåt!

Vad krävs? För det första krävs en helt ny grundinställning: Åldern är bara en social konstruktion och vi lever trots allt i ett demokratiskt land.  
– Och vi kan lära mycket av den nya könsdebatten!

När nu myndigheter och politiska partier uppmanar oss alla att ”dra ned på bruket av ordet ’kvinna’, eftersom personer som inte känner sig helt hemma i ordet kan känna sig uteslutna” så tycker jag att Folkhälsomyndigheten ska sluta tala om äldre och äldre äldre utan använda inkluderande uttryck som ”människa med begynnande flint” eller ”gråstarr-individ”. Vårdguiden råder vårdgivare att tala om ”kroppsdelar” i stället för typiskt gammelbiologiska uttryck som ”vagina” för det har inte alla.
Vänsterpartiet anammar samma nydemokratiska språkbruk när man i sitt sjukvårdsprogram undviker det icke diskriminerande ’kvinna’ till förmån för omskrivningar som ”gratis cellprovtagning för alla med livmoder”.

Känns fint, jättefint, tycker jag och föreslår ”gratis PSA-prov för alla med prostata” – å andra sidan känns det också icke-inkluderande på något sätt.
– Ska de som inte har någon prostata inte få gratis PSA, va? Vi lever väl ändå i Sverige år 2021.

Och sen har vi det här med plastikopera… nej, det känns inte som ett bra uttryck. Förr talade man ju på samma råa sätt om  ”könsbyte”, därefter om ”könskorrigering” och nu föreslås ingreppen benämnas ”könsbekräftande kirurgi”, framför allt bland unga.
Läser jag i Dagens Nyheter Kultur och det känns rätt tänkt!
– I fortsättningen ska operation av hängande ögonlock med mera kallas för vad det är: ”åldersbekräftande stimulnsåtgärder”.

Möjligen bör vi föra en diskussion om hur icke-gammal man måste vara för få del av denna demokratiska kirurgrätt. Enligt ett lagförslag från 2018 ska underlivskirurgi tillåtas på femtonåringar (15!), om en av föräldrarna medger detta.
För resten av befolkningen gäller en åldersgräns på 25 år för frivilliga steriliseringar.
Jag vet, been there, done that.

Den senare åldersgränsen för icke-barn beror på att det socialdemokratiska Sverige har en mörk historia av tvångssteriliseringar av lappar, uteliggare och idioter. Men nu är vi alla fina människor som inte uttrycker oss så och jag tror att vi skulle kunna tillåta åldersbekräftande operationer från 70.
Vi är ju vana att sätta en gräns där under pandemin, menar jag.
Möjligen skulle man kunna tillåta bekräftande åtgärder från 59 år – men då med äldre makes tillstånd.

Nå, vad säger du? Känns det okej eller sitter fast i gamla fördomar?

Hon: suveränt bra Peppe, önskar bara det varit så när jag var 15 år och inte kom in på disco med 18-års gräns. Kunde jag bara sagt att jag kände mig som 18… eller när jag var 18 år och inte fick handla på systemet. Ja för det måste ju gälla åt alla håll då eller hur? Annars blir det ju orättvist ;).