Lördag: Äntligen känns det varmare än det är

(Uppdaterad 21:05, 17:05, 16:40)

DAGENS VÄDERLEKSRAPPORT: Bleke. Kan blir sol idag. Ingenting har hänt men någonting har förändrats: Noterar för första gången i år att det känns varmare än det är enligt SMHI.

Hon: tycker inte alls dagen höll vad tidig morgon lovade faktiskt. Solen försvann ju till och med före frukost. Trodde den skulle titta fram igen eftersom den skulle det enligt prognosen, dessutom var det vindstilla. Men tji, lagom när vi dukat upp och satt oss ute försvann den helt och vinden vände och det blåste upp. Sen kom regnskurarna. Ja nu börjar jag bli grinig, fått nog. Kom igen nu det varma vädret som utlovats!

DAGENS NALLARE: Han!

Han: ”Jag är övertygad om att glädjen kommer av att statisterna fått ersättning av reklambyrån för att dansa som stela indianer runt läger­elden i en gammal västernfilm. Gaget räcker ju till att bjuda vänner på krogen och diskutera en ledare i morgontidningen eller de senaste bra böckerna de läst och serierna de följt på Netflix.”

Skriver Björn Ulvaeus i veckans mest samhällskritiska kommentar. Det handlar om Folkhälsomyndighetens urfåniga reklamfilm – garanterat kreerad av ett gäng 35plus-grabbar på reklambyrån.

”I en reklamfilm på tv syns nyvaccinerade över 75 dansa styltigt som i en gammal västern­film. Om denna syn på åldrande genomsyrar de statliga verken är det en stor förlust för ­Sverige”, skriver Ulvaeus.”Vi hälsar inte på barnbarnen och läser böcker för dem och vi för inte intressanta samtal över middagsbordet med unga och gamla vänner. Vi hjälper inte till med våra erfarenheter när de behövs på tidigare arbetsplatser, tränar på gym eller går och shoppar i gallerior. Nej, enligt FHM dansar vi i ensamhet eller i par hemma i våra bostäder. Utstuderat löjliga dansrörelser, som i huvudena på de kommunikationsansvariga är fullkomligt naturliga för glada äldre människor. ”

Pojkarna på byrån (som med typisk reklampojkshumor heter just det: ”Le Bureau”) har missat något väsentligt. I Adobes trendspaning för 2020 heter det: ”Varumärken som vill förbli relevanta och autentiska måste sluta att upprepa föråldrade ­stereotyper om äldre människor som grå, svaga och teknologi­rädda och i stället använda ett rikt, varierat bildspråk som bättre beskriver det viktiga identitetsskifte som visar sig i engagemang för business, äventyrligt resande, tech och lyx. Företag som lyckas med det kan vinna värdefull tillit hos inflytelserika, äldre folkgrupper.”

Även en 75minus känner sig krääänkt. Nu ska vi stappla över till några grannar och grilla korv och prata om allt viktigt som hänt i världen utanför Stockholms reklambransch.

DAGENS GANSTER: Det händer mycket dumt bortom udden. ”Att kalla gansterrap för arbetarlitteratur är ett hån mot alla som går till jobbet eller som kämpar för att få ett.”

Skriver Åsa Linderborg i krönika i Aftonbladet apropå kultursidesprisade Yasin och ”Snabba cash”. Åsa är hjärtligt trött på ”romantiseringen av gangsterkulturen”.
– Me too!

På udden har vi hittills varit förskonade från bovar. Det enda sociala problem vi har är Den Gamla Kråkan – han som försöker sno Sädesärlans sockerkakssmulor. Här fungerar dock folkhemmets gamla sociala kontroll och allas rätt och skyldighet att bry sig även om grannens pöjk:
– Hallå, du där, lägg av med där! Annars tar jag dig i örat och släpar med dig hem till din pappa och mamma.

Om det funkar? Absolut. Den gamle småtjuven fattar. Han vet att han får en näve fågelmat nere vid sjön om han låter sockerkakan vara.  

Han igen, senare: Och där satt vi plötsligt och grillade korv och diskuterade Flogistonhypotesen, fiberutbyggnaden i området, Missoni-mönster, varför ingen längre vill äga ett piano och om det var tallkottarna i grillen eller vinet som gjorde de väl grillade korvarna godare och godare. Ingen av oss var visserligen 75+, men dansade kryckiga indiandanser gjorde vi alltså inte.