Torsdag: vackraste tiden är här!

(Uppdaterad 18:58)

Slån, fläder, björnbär, kaprifol och hagtorn. I en salig blandning.

Hon: ja nu går det fort trots lite kylig senvår. Och blåsig, naturligtvis… men det är vackert. Och jag ligger fortfarande efter med allt! Hann i alla fall få ihop en mörk och en ljus limpa idag. I rödaste rappet. Frukost utan en av varje är liksom inte en bra sådan. Och så en kakbit till det förstås.

En ljus surdegslimpa, och en mörk med frukt, frön och nötter.

Och så en sväng förbi Blomlöfs Rökeri och Ola i Bröms lilla gårdsbutik. Sen var middagen fixad!

Laxbakelse inhandlad, plus massa goda ostar och lite rökta räkor och aioli.
Till det närodlade tomater och gurka (mina är inte riktigt där än…), sparris, polkabetor och tro det eller ej, nypotatis!!

Han: Vad var det jag sa! Jo, för snart en månad sedan skrev jag om virkespriserna. Pandemin har tvingat svenskarna att jobba hemma och många har tolkat det som en uppmaning att renovera sina hus och bygga uteplatser.
Och som man ropar får man svar:
– Det ser ut att bli brist på trallvirke, sa Johan Freij, skogsexpert på Danske Bank då i april.
– Ska du bygga en altan i sommar är det lika bra att åka och köpa virke redan nu.

Jag konstaterade att hans slutsats lät som en reklamtext för Lindbergs och alla andra byggmarknader. Och reklamen gick hem, nu är kampanjen över. I dagens Dagens Industri läser jag: Virkespriserna har stigit brant både i år och i fjol, men har de senaste veckorna vänt tvärt ned på världsmarknaden. Chicagobörsens virkesterminer har sedan toppen den 11 maj backat med mer än 20 procent på bara tio dagar. Enligt Bloomberg beror nedgången på sågverk i färd med att skala upp sin produktion som nu skockas kring köpare för att säkra sin beläggning – ett typiskt exempel på hur en marknad är på väg att hitta balans mellan utbud och efterfrågan således.

Länge leve kapitalismens enkla dialektik som med journalisternas stöd får ekonomin att snurra ännu ett varv. Branschnestorn Karl Hedin, stor skogsägare i Mellansverige och framgångsrik virkesföretagare i tredje generationen låter som Karl Marx i storstövlar:
– Tittar man tillbaka på hur länge cyklerna brukar hålla på är den enda rimliga bedömningen en tillbakagång. Det brukar ta 1,5-2 år, sedan har produktionen kommit ifatt och det blir samma problem som nu men åt andra hållet.
En cykel brukar ta 4-5 år mellan topp och botten, enligt min erfarenhet som sträcker sig från 1972, säger Hedin till Dagens Industri.

Känns helt okej för mig. Jag köpte på mig det trallvirke jag behöver innan priserna slog i taket. Säg till om du vill göra en bra affär.

Publicerat av

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s