Han: Enligt vanligtvis dåligt underrättade källor (SMHI) skulle molnen breda ut sig redan i morse över udden. ”Till kvällen allmänt mulnande och det då även passera lite regn, men det blir inga stora mängder”.
Nu är klockan 18:20 och det enda som stämmer är att det inte blev några stora mängder regn.
– Faktum är att det varit sol hela dagen, 19-20 grader varmt, inte ett moln på himlen och inget regn.
Ibland är man glad att myndigheterna har fel. Idag har jag byggt ett uteskåp, mest för att få plats med den vinkyl jag inköpte igår på Jula. Och apropå våra myndigheter har jag funderat. Både skåp och vin är ju kultur och eftersom svenska folket är ett bidragssökande folk har jag funderat på söka lite statliga bidrag till denna blogg. Skrev en ansökan till Kulturrådet. Fick svar att tanterna och gubbarna i rådet saknade så kallade ”horisontella perspektiv” i min ansökan.
– Vad det betyder?
På direkt fråga svarar Kulturrådet att jag ombeds beskriva ”om och hur vi tänkt integrera ett jämställdhets-, hbtq-, mångfalds- och interkulturellt perspektiv” i vår verksamhet.
– Verkar svårt, tänkte jag.
Jag menar, hon odlar sin chili och sina tomater och jag bygger verandor och skåp och det enda interkulturella perspektiv jag kommer på är när vi tillsammans under eftermiddagsdrinken tittar ut över havet, ser Garpen fyr där mycket hänt under årens lopp och tänker att i morgon blir det nog sydlig vind igen.
Tänkte sen att det kanske vore roligt att göra en film av bloggen. Vände mig till Filminstitutet för det kostar ju att filma. Fick samma svar här. De som delar ut bidrag vill veta hur vi tänkt integrera ett ”interkulturellt perspektiv” i filmen.
Dessutom ville de veta vem som skulle stå bakom kameran – han, hon eller hen.
Jag skojar förstås. Vi vill inte ha några statsbidrag till Det Ljuva Livet på en Udde. Skojar gör jag däremot inte om Kulturrådets och Filminstitutets krav på ”horisontella perspektiv”.
För de kraven finns i verkligheten och genom de kraven styr staten en stor del av dagens kulturutbud.
Och det är inte en surgubbe på en udde som påstår det.
Jag läser innantill ur en rapport från Myndigheten för kulturanalys som heter ”Så fri är konsten”.
Att kulturen ska tillåtas verka fritt, utan risk för politisk styrning av det konstnärliga innehållet, har länge varit en viktig princip i den svenska kulturpolitiken.
Eller hur?
Det ska råda ”armlängds avstånd” mellan politiken och kulturen och politiker ska inte lägga sig – som man gör i Ryssland, Kina och Belarus där kultur och journalistik använts som politiska verktyg för medborgarnas ideologiska fostran.
– Eller hur?
Myndigheten för kulturanalys publicerade i veckan rapporten ”Så fri är konsten” om den kulturpolitiska styrningens påverkan på den konstnärliga friheten.
– I Sverige.
Utredningen, som är ett regeringsuppdrag, visar att det i dag äger rum ”styrning som påverkar, eller riskerar att påverka, den konstnärliga friheten negativt”. Slutsatsen är knuten till bland annat följande faktorer: ”Regeringen ålägger de statliga bidragsgivarna att i sin verksamhet integrera en mängd så kallade horisontella perspektiv. Detta görs utan att klargöra hur dessa perspektiv ska, eller inte ska, integreras i bidragsgivningen. Denna problematik är särskilt tydlig i relation till Kulturrådet som bland annat har i uppdrag att bidra till hållbar utveckling, jämställdhet, mångfald, olika gruppers rättigheter och till kulturens betydelse inom andra samhällsområden. I vissa fall har detta också förenats med regeringsstrategier och uppdrag där Kulturrådet uppmuntrats att främja vissa perspektiv i det konstnärliga innehållet. Syftet har då varit att genom konst och kultur öka människors medvetenhet kring vissa frågor samt synliggöra och förändra normer i samhället. Sådan styrning är problematisk, oavsett tematik.”
Det vill säga: Oavsett att uppsåtet är gott så är det lika förödande för den fria kulturen att tvinga på kulturarbetare krav om t ex hbtq-perspektiv som om att de skulle tvingas hylla statschefen i sina verk.
Och sedan kommer mening jag gjorde till min: ”Ett konkret exempel är att bidragssökande till Kulturrådet ombeds beskriva om och hur de tänkt integrera ett jämställdhets-, hbtq-, mångfalds- och Myndigheten för kulturanalys publicerar i dag rapporten ”Så fri är konsten” interkulturellt perspektiv i sin verksamhet, sitt projekt, sin utgivning eller dylikt. Denna fråga tolkas i stor utsträckning av de sökande som att Kulturrådet bedömer hur väl perspektiven är integrerade i den konstnärliga idén och innehållet.”
Även i Filminstitutets kommunikation kring bidrag finns en liknande problematik och utredningen visar att konstnärer och kulturskapare ofta tolkar bidragsgivarnas skrivningar om horisontella perspektiv ”som att specifikt konstnärligt innehåll efterfrågas”.
Och som man ropar får man svar: ”Konstnärer och kulturskapare uppger också att de i ansökningar har anpassat sitt konstnärliga innehåll eller att de har avstått från att söka bidrag på grund av kriterier de upplevt som problematiska.
Om du ibland undrar över varför t e x svenska filmer och tv-serier ser ut som de gör så finns svaret här: ”Att många konstnärer och kulturskapare lever under knappa ekonomiska förhållanden kan antas bidra till den lyhördhet för styrning som utredningen identifierar”.
Så är det med den saken: Vad gäller denna blogg får du hitta andra förklaringar än bidragsberoendet till att den är som den är.
Om du läst ända hit så vet du svaret:
– Din läsning är svårt beroendeframkallande för oss redaktörer. Skål!
Hon: inte ens jag orkade läsa precis allt ända hit ner, men jag läste sista meningen. Tror inte det är någon idé skriva mer, och det känns helt okej. Väldigt trött efter hårt trädgårdsarbete hela dagen. Det var en djungel när vi kom hem, hur kan det växa så mycket på tre dagar när det är så torrt, men det har det. Tack Ancy och Håkan, det är ett heltidsjobb att vattna alla mina krukor och planteringar, hjältar är vad ni är!
peppekerstin.blog 
Publicerat av