Tisdag: det växer så det knakar …

(Uppdaterad 19:43, 1919:10)

Hon: och jag hinner inte med! Gurkorna som verkligen inte ville alls i början på säsongen har helt plötsligt tagit fart och ser hur välmående ut som helst. Upptäckte massa ganska stora gurkor av alla sorter alldeles nyss. Det är så varmt så man orkar inte riktigt gå runt på dagen och inspektera som vanligt.

Och majsen som inte heller ville sig har skjutit i höjden. I alla fall fyra stycken plantor. De står tillsammans med squashen.

Och tomaterna, bästa grönsaken av dem alla!Äntligen har de tagit fart, dock lite sena i år! Men nu växer de nästan för fort. Plantorna alltså, inte tomaterna. Men de är verkligen också på gång. Inte så många är mogna än, men snart räcker de till både frukostmackorna och salladen. Längtar!

Han: Sitter i skuggan av ett parasoll och tänker på arbete.  Detta på förekommen anledning (se ovan). Sedan hon för ett drygt år sedan flyttade ner till katterna och mig har hon arbetat från morgon till kväll med sina odlingar, brödbak och syltningar.
– Inte bara jag undrar hur hon förr hann med ett jobb också.
Låt oss fundera en stund på denna paradox.
– Jag menar, eftersom det verkar som om du och jag lite tid över. 

”Ett lejon vilar en vecka efter varje anfall”, sägs det. ”När man tränar är det i vilan musklerna växer”, ”Det är i duschens kontemplativa kombination av vatten och avskildhet de goda idéerna kommer” eller som Miles Davis uttryckte det:
– Svänget ligger i tystnaden, det är då man känner rörelsen.
Et cetera.
Det finns många metaforer att ta till när man vill säga att nu vill jag vara ledig. Ovanstående exempel är hämtade ur en och samma sista-dagen-på-jobbet-krönika jag läser idag. Det är som om personen bakom försöker övertyga sig själv om att han tar ledigt för att han ska jobba bättre efter semestern.
– Varför tänker han så?
Skälet till att jag ställer frågan: Lejonet vilar en vecka efter en lyckad jakt av ett enda skäl ­– att det inte behöver jaga på en vecka för att må bra.
– Lejon vilar nämligen inte för att kunna jaga utan vet att det måste jaga för att kunna vila, slappa, nojsa med sin partner och ungar.

Översatt till modern svenska betyder det att arbete inte är en rättighet utan i första hand en skyldighet. En skyldighet att försörja sig och de sina. En skyldighet som i välfärdsstaten fördelas efter förmåga – inte efter börd som i det gamla klassamhället. Men inte heller efter den olust inför arbete, en idé som på 1970-talet spred sig som ogräs i det post-folkhemska bidragssamhället.
Som man ropar fick man svar. Allt fler satt kvar på parkbänken och sa till socialtanten:
– Om arbete är en rättighet så avstår jag gärna min rättighet för lite mer bidrag.

Det konstiga är att trots att arbete anses vara en rättighet och inte en skyldighet så görs mycket lite för att sprida denna rättighet rättvist. Trots att den enorma tekniska utvecklingen minskat behovet av mänsklig arbetskraft och ökat den arbetslöshet som är en effekt av samma utveckling så är kortare arbetstid en politiskt död fråga.
Tänk efter: I Sverige infördes 8 timmars arbetsdag år 1919 och 40-timmars veckan infördes år 1971 och sju år senare fick vi fem veckors semester.
– De senaste 50 åren har inget gjorts för att förkorta arbetsdagen för de flesta av oss – snarare tvärtom.
Och som sagt: Detta trots pratet om att arbete är en rättighet och plakatparoller som ”Arbete åt alla!”

Varför är det så? Därför att politiker, kapitalister, fackföreningar, ekonomer, filosofer, präster, journalister och socionomer under århundraden har lyckats lura oss alla att arbetet är livets mening.
– Det är det inte!
Om jag iddes skulle jag förklara varför. Karl Marx svärson Paul Lafargue har redan förklarat varför i sin lilla bok ”Rätten till Lättja” från år 1883.
– Läs och begrunda.

• 

Om du nu inte har något mer lättjefullt att ägna dig åt under din arbetsfria tid. Till exempel att odla din trädgård. 
Eller läsa en bok. Ta ett bad, prata med dina grannar eller måla en vägg som förblivit omålad på grund av allt nödvändigt arbete. 
– Vilket jag just gjort (bildbevis) och som sig illustrerar en viktig sak: Motsatsen till arbete är inte passivitet. 
Den viktiga gränsen går mellan nödvändigt arbete och icke-nödvändigt arbete.
– Hänger du med?

Detta är ett tema som går tillbaka till den kristna skapelseberättelsen där Gud bara jobbade sex dagar innan han tog ledigt, en livslång ledighet som inte uteslöt aktivitet för nöjes skull.
Åtminstone om vi ska tro författaren Jamaica Kincaid, vilket jag gärna gör en varm dag som denna:”Det var veckan efter den här skapelsen, på den åttonde dagen, som problemen började; ensamheten kom. Så Gud gjorde en trädgård och delade in den i fyra kvarter genom att leda vatten genom den (den klassiska fyrkantsmodellen som fortfarande är standard när trädgårdar ritas) och skapa avgränsningar: det evigt goda respektive onda: livets träd och kunskapens träd. Ett träd var till för att avnjutas, det andra förbjudet.
Jag har senare insett att under hela den tid människan haft ett förhållande till trädgården har planritningen från Eden gestaltats på samma sätt i den; livets träd är jordbruket och kunskapens träd är trädgårdskonsten. Vi odlar mat, och när det uppstått ett överskott, skapar vi rum för kontemplation, en trädgård av växter som inte är nödvändiga för den fysiska överlevnaden. Att vi är medvetna om detta faktum ger trädgården dess särskilda, kraftfulla roll i våra liv och våra fantasier.”

Om vi bortser från att Gud av någon anledning blandade in det religiösa (det goda vs. det onda) är trädgården alltså en symbol både för det nödvändiga arbetet (= mat för dagen) – och det kontemplativa odlandet, dvs trädgårdsarbete för att det är roligt, utvecklande, gör oss gladare.
– Särskilt henne.
Och vem är jag att störa henne i det lättjefulla arbetet?

Nu har jag tänkt det också. Skrivit det. Känns som jag jobbat klart för idag. Om du inte riktigt fattar vad jag menar så kan bero på att jag uttryckt mig oklart.
– Men kan också bero på att du bör skaffa dig en större skärm.

Apropå att tänka på arbete så visar nämligen ny forskning att den som vill bli bättre på att tänka ska röra på sig.
I alla fall om vi ska tro DN:s Augustin Erba som har läst nyutkomna ”The extended mind” av vetenskapsjournalisten Annie Murphy Paul.
Paul konstaterar att du kan bli bättre på att fatta saker, men att det krävs att du ändrar din uppfattning kring själva tankeförmågan.

Det viktigaste du bör veta: Din tankeförmåga sitter i hela din kropp, den är inte begränsad till aktiviteten i hjärnan. Kroppen använder en stor mängd data från alla sinnen för att lagra saker, och ju fler saker den kopplar ihop med det du gör, desto lättare minns den.
Därför:
– Om du vill förstå saker bättre ska gestikulera medan du förklarar dem högt för dig själv.

Och för att runda av dagens arbetsinsats: Har du fortfarande svårt att förstå vad du läser, typ denna blogg? I så fall: – Fundera på om du kanske borde skaffa dig en större datorskärm.
Varför?
Därför att forskningen visar att även de små huvudrörelser du måste göra när du läser på en stor skärm innebär att du bättre fattar vad du läser.
Jo, det är sant!
Åtminstone enligt hjärnforskarna.
Nu vet du det också.

Nu har jag verkligen jobbat klart för idag. Och arbetets belöning serveras i skuggan.