(Uppdaterad 19:58, 18:31)
Katten väcker dig. Eller kanske är det havet. Ljudet av långa vågor som rullar in mot viken. Det låter fridfullt. Svag sydlig vind, förmodligen.
– Så här skulle vi bo, tänker du. Inser sedan att det är det du gör. Ser sedan att klockan bara är strax efter fyra. Allt är en illusion. Vågskvalpet kommer från radion. Under nattens sändningsuppehåll spelar P1 ett ljudband med vågljud.
Katten tittar på dig och undrar om du är riktigt klok som somnar med radion på när ni sover ensamma. Sedan går ni upp. Du öppnar verandadörren och hör havet på riktigt.
– Så här skulle vi bo året runt, säger du till katten som sitter på verandan och tittar på änderna som sover i er gemensamma vik.
(Ur PE:s dagsnoteringar våren 2015)
Dessutom har mobilen ersatt morsan och farsen, magistern, grannarna och alla andra som förr ingick i det kollektiva kontrollsystemet. Till exempel håller min iPhone koll på mitt rörelseschema här på udden.
– Jag har inte bett om informationen men igår gick jag 2 838 steg enligt min mobila PT.
Han: Som vi vet fanns det en tid när vi använde telefonen för att prata i. Nu har mobilen ersatt radion, televisionen, postverket, biblioteket, kameran, kartboken, almanackan, kokboken, alla språklexikon, uppslagsverken, klockan, terapeuten och doktorn (Dr Google har alltid öppet), resebyrån, föreningslivet (sociala mediernas hatkommentarer) och zoom-funktionen gör att vi inte ens behöver träffas för att mötes ansikte mot ansikte.
Vilket motsvarade 2 km, jämfört med de 1,3 km jag hasade omkring dagen innan. Dessutom håller hen reda på att min steglängd var 59 cm i snitt och hastigheten 2,9 km/h.
– Är varken stolt eller nöjd, men det känns i alla fall bra att jag hittills i år har tagit fler steg per dag än jag gjorde förra året.
”En människa är mer i sina drömmar än i sina skor”, skrev författare Ivar Lo-Johansson och det har nu bekräftats genom ny teknik: Enligt statistikprofessorn i min mobil hade jag igår fötterna på udden endast en tredjedel av dagen.
Se där! På den punkten har telefonen även blivit den hemliga kompisen som klappar mig på axeln när hon inser att jag behöver lite uppmuntran. Upptäcker nu också att mobilen har synpunkter på den genomsnittliga ljudnivån i min öronsnäcka under de senaste sju dagarna var 60 decibel.
Vilket enligt en artikel i dagens DN motsvarar vår normala samtalston (65 dbA) – mindre än bruset på en storstadsgata (75 dbA) men mer än ”vindprassel” (35 dbA).
Det senare är en sakupplysning som kommer att trigga henne, eftersom hon avskyr att jag lyssnar på P1 hela dagarna.
– Jag vill lyssna på vågorna och fåglarna istället, säger hon.
Det vill jag också. Men det finns en anledning till varför vi har två öron och en mun. Och min öronsnäcka stör inte tärnorna.
Och därmed är vi tillbaka till min inledande dagsnotering från år 2015. På en punkt har det skett en förändring i ljudnivån på udden:
– Jag somnar inte längre till mobilens vågljud.
Tack min fru för att du finns!
Hon: nej det skulle jag inte stå ut med, räcker att du har den tryckt intill örat med P1 på högsta volym hela dagarna och inte hör när jag pratar med dig…
Något som inte är sent i år är chilin, idag var jag tvungen skörda en del. Är inte riktigt inne på att ta hand om chilin och göra peppar av den än. Brukar ta hand om alla tomater först. Dumt eftersom chilin är först, men vana är vana, de får torka naturligt istället för i ugnen. Då blir det nog lagom att mala ner dem efter tomaterna är omhändertagna. Som vanligt…
De släpper inte taget om mig på Torsås vårdcentral. Det ska jag ju vara glad för, men tycker de slösar med sin tid på mig och att andra behöver den bättre. Men eftersom jag lider av ”vita–rocket–syndromet” har jag alltid lite för högt blodtryck när jag är där. Alltså har min läkare bestämt att jag måste ta ett morgontryck och ett eftermiddagstryck i en vecka hemma. Jag har fått låna en apparat. Detta var första dagen. Tror inte det är för högt, i alla fall inte idag…
Och så har jag dessutom varit där och fått min andra vaccination idag. Tack Torsås Vårdcentral!
Han: Ätandet är puddingens bevis. Kvällen slutade med att vi sitter och tittar ut över havet och lyssnar på tärnornas tjat. Behöver jag tillägga att trots det lyssnade även hon mer engagerat på radiosportens spännande bevakning när Sverige slog Polen med 3-2?
peppekerstin.blog 
Publicerat av