Torsdag: Lika som bär och med samma kraxiga pipa

• 

• 

Han: Han är verkligen lik Ron Wood i Rollings Stones, tycker jag. Mer som Keith Richards säger hon som var i London på den tiden när ”alla” träffades på Marquee Club. Låt så vara. Sliten är bara förordet.
– Luggsliten.

Sedan en vecka tillbaka dyker han upp när vi äter frukost. Talgoxar äter huvudsakligen insekter på sommaren medan den på vintern äter en mer varierad föda. På vår frukostbuffé står i första hand ost eller sockerkaka.
– Vad sägs om båda?

Påstridig är han men skygg när det gäller att låta sig bli fotograferad. Det kan jag förstå, med tanke på de spinkiga benen, den magra bringan och smutsgula t-shirt.
– Det senare tyder på karotenoid-brist.
En brist som drabbar homo sapiens som dricker för mycket och röker på men som drabbar även manliga parus major på dekis.

Och det är inte så lyckat så här i parningstider. För talgoxar alltså: ”Färgen på hanens bröst har visats korrelera med mer motståndskraftig sperma, och är ett sätt som hanen använder för att visa honor sin reproduktiva överlägsenhet. Högre nivåer av karotenoid ökar intensiteten i den gula färgen på bröstet, och gör det också möjligt för sperman att bättre motstå angrepp av fria radikaler.^”

Sarkastiska kvinnor brukar säga att vägen till mannens hjärta går via hans mage. Men bland talgoxar är det tvärtom, hävdar de som vet.
– Karotenoider måste inhämtas från födan. Vilket betyder att hanens gula färg demonstrerar hans förmåga att skaffa sig bra näring.
Slutsats? Kanske har Ron (eller Keith) tagit in här hos oss på udden i tron att det något slags Rehab för luggslitna hjältar som gärna blir serverad vid sittande bord.
Vem som nu kan ha gett honom det intrycket?

När det gäller pipan kraxar vår gäst nog mest om Keith Richards. Enligt fågelböckerna har talgoxen ett 40-tal läten och sånger. Wikipedia är en underbar kulturinstitution. Var annars skulle jag få en så tankeväckande förklaring till denna mängd av läten?
Lyssna här: ”En förklaring till talgoxens breda repertoar är Beau Geste-teorin. Hjälten med samma namn som romanen ställde upp döda soldater mot murarna för att ge intrycket att hans fort var bättre försvarat än det verkligen var. På samma sätt ger mångfalden läten intrycket att talgoxens revir är mer tätbefolkat än det faktiskt är. Oavsett om denna teori stämmer eller inte är fåglar med stora uppsättningar läten socialt dominanta och har större häckningsframgång.”

Kanske är det en spaning inför midsommarfirandet: Om du möter någon i knallgult som skrålar gamla Stoneslåter bör du se upp. Han kan ha tagit intryck av det här blogginlägget som dock nedtecknats av en luggsliten äldre man i gråsvartrandig tröja och knickers.

Hon: ja han är rolig. Talgoxen alltså!

Men frågan är om någon skrålar i midsommar, inte utomhus i alla fall…

Ja kanske senare på kvällen då när det har slutat att regna… fast tycker det brukar vara mest livat på eftermiddagen härnere, vid sjusnåret har de flesta somnat 😉

Varit lite trött idag, tror det är känning av sprutan igår, eller så beror det på att jag inte sov så bra eftersom jag var så öm i armen. Men det är det värt, hundra gånger om. Äntligen fullvaccinerad!

Inte gjort så mycket med andra ord. Behövde knappt vattnas heller idag eftersom det varit mulet. Men gått en sväng och kollat in vad som hänt sedan i går, förstås, ha ha!