Fredag: välkommen till världen farmors lilla prins!

Så himla lycklig, men det har varit en pärs. Ja inte bara för farmor och mormor Neta då ;).

Efter tre dygns kämpande av de tappra men slutkörda förstagångsföräldrarna Adam och Filippa, blev det till slut ett akut kejsarsnitt i natt. Ut kom en helt fantastisk liten guldklimp, fem dagar före beräknat födelsedatum. Och både mamma, pappa och bebis mår bra. Så skönt, så lättad!

Så vad gör farmor idag då, förutom att titta på bilder hon fått skickat, samt messar med mormor om vem han är lik, vad vi tycker han ska heta osv osv, jo försöker boka om torsdagens flyg till Stockholm förstås. Inte kan jag vänta så länge på att få snusa i nacken och pussa på… ja Alfons (dagens namnsdagsbarn) tyckte visst inte föräldrarna var en lika bra namnidé som mormor och farmor… så det blir något annat. Det finns lite förslag. Det fanns även förslag på flicknamn för de valde att inte ta reda på könet i förväg. Starkt gjort när i princip alla idag faller till föga. Och mycket roligare!

Grattis Filippa och Adam!!!

… och dags att sluta ha ångest för ångesten?

Han: Hurra, det blev en bebis! Gratis alla inblandade, inte minst farmor och mormor Neta som jobbat hårt från sidlinjen. Och då var de sju. Barnbarn alltså. Vilket understryker allvaret i bonusfarfars bidrag till dagens blogg:
”Ska jag ha ångest för att jag inte har klimatångest?”
Det undrar Johan Croneman i dagens krönika. Jag tror jag förstår vad han menar:
– Det är mer som förenar än skiljer klimatförnekarna från oss klimatkramare.

Ungefär så här tänker jag: Fredag. Halvklart, 21 grader varmt. 4-8 m/sek, pålandsvind från ost. Och blåsigare ska det bli, 11-12 sekundmeter i byarna. Frågan är vad det betyder. Jag tänker förstås på vilken veranda middagen ska serveras.
Och sedan är frågan:
– Hur varmt är det i vattnet? Säkert bara 21-23 grader – sommarens rekord är 26°.Vilket tvingade även mig att bada två gånger samma dag.
Även i övrigt finns det en del att fundera över. Förra veckan slog skyfallet och åskan hårt i närområdet. Delar av Kalmar drabbades av strömavbrott som lämnade både hus och köpcentrum översvämmade och utan el.
Udden gick fri denna gång.
Men man undrar ju.
Vi bor som bekant granne med havet.

Så här ser havet ut från vår veranda idag (oven). Men så här såg samma vy ut den 4 januari år 2017. Frågan är hur länge det dröjer innan vi kan lägga båten direkt vid bryggan.
Inte för att det ger mig ångest, men jag undrar då och då.

Somligt vet vi med säkerhet: Det som händer här hos oss börjar långt bort om udden. Golfströmmen är världens starkaste havsström, som transporterar 250 kubikkilometer varmt saltvatten från Mexikanska golfen upp till norra Europa.
Med en hastighet på upp emot nio kilometer i timmen för Golfströmmen med sig varmt atlantiskt vatten norrut mot polen där vattnet svalnar, sjunker och återvänder söderut.
Detta fenomen kallas Amoc (Atlantic Meridional Overturning Circulation) och bortsett från atmosfären har Amoc störst påverkan på klimatet här hos oss på det norra halvklotet.

Problemet: Sedan 1950 har Amoc försvagats med 15 procent och Golfströmmen är nu den svagaste på ettusensexhundra (1600) år. Det beror till stor del på smältande Grönlandsisar och varmare havsvatten.
Samtidigt har Europa på senare tid drabbats av perioder av instabilt väder, skyfall och extrem värme.
Frågan som forskarna grubblar över:
– Beror det instabila vädret och översvämningarna på att Golfströmmen saktat in?

För tre år sedan visade en internationell forskargrupp studie ledd från Stockholms universitet, att det finns en koppling mellan en långsammare Golfström och envisa högtryck över Skandinavien med extrem torka.

Långsammare Golfström kan ha orsakat värmeböljan

Det var den sommaren då svenska skogar brann.
– Min forskning visar att vi kan vänta oss varmare somrar i framtiden om Golfströmmen saktar ner ytterligare, sa Frederik Schenk, som forskar om forntida klimat på Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet.
Och de flesta klimatmodeller pekar på att det kommer att fortsätta.

Nyligen publicerades en rapport i vetenskapsmagasinet Nature Climate Change som visar att instabiliteten hos Golfströmmen smittar av sig på vädret. Rapporten visar att vi närmar oss en vändpunkt där den gradvisa avmattningen av Golfströmmens cirkulationssystem hotar stabiliteten i de vädersystem som vi vant oss vid, menar Niklas Boers, forskare vid Potsdam Institute for Climate Impact Research i Tyskland.
Alex Hall, chef för Center for Climate Science vid University of California, som inte var inblandad i studien, säger att även om den nya analysen inte signalerar att någon kollaps av havssystemet är överhängande, så analys gav en viktig påminnelse om riskerna med att störa strömmar.
“We’re poking a beast”, säger han till New York times. “But we don’t really know the reaction we’ll cause.”
– Vi petar på ett odjur, men vi vet inte riktigt vilken reaktion vi kommer att möta.

Jag tror att Hall har fel. Jag tror att Croneman sätter fingret på den ömma punkten hos oss som oroar oss för klimatkrisen, vad den nu består i: ”Runt omkring mig ger vänner och kollegor uttryck för sin klimatångest. Jag blir aldrig riktigt klok på vad det är. Skall jag ha extra ångest för att jag inte hyser den känslan?”
Skriver Croneman och fortsätter: ”På lite håll ser kanske sådana som jag till och med ut som klimatförnekare. Har vi verkligen förstått allvaret? Jag frågar mig ofta, när jag läser artiklar och ser tv-program om människor som känner svår klimatångest, vad tänker dom göra?

Ja, vad gör vi som oroar oss – förutom att oroa oss? Liksom Croneman tror jag inte att jag förtränger det som händer runt omkring mig – möjligen väntar även jag på att någon annan skall börja. Även jag var ett tag stolt över Greta. Men det känns som det var länge sen.
Med Cronemans ord:
– Det känns som om Greta varit rätt ensam hela tiden. De flesta vuxna står iallafall bredvid och hejar, ”vilken tjej”. Sen går vi hem och har ångest över att det inte görs någonting.

Samtidigt ser vi grandet i vår nästas öga: ”Politiken gör en grön gest, intar en grön pose – vi anar att det bara är en avledningsmanöver. Alla som tror att de verkligen tänker byta bort kapitalismen mot ett mer hållbart, rättvist och skonsamt system räcker upp en hand. Det kommer ju aldrig hända.”
Det tror inte jag heller. Men. Problemet är inte politikerna. Problemet är Croneman, jag och du och vi som nöjer oss med att fördela våra sopor i röda och gröna påsar.
– Vi petar på odjuret och vi vet hur det kommer att reagera.

Eller? Jag lovar inget. Men med ännu en liten klanmedlem är det kanske dags att fundera på om jag kan göra något mer än att beskriva verkligheten. Typ, bidra till att försöka förändra den.