Måndag: Om vi vänder på perspektivet

(Uppdaterad 17.50, 16:14)

Han: Tillbaka från Stockholm. Kul och intressant, men inte så kul och intressant som reklamen. Som här:

Tillbaka på udden får jag ett kort från en av sönerna. Han och flickvännen är vid Medelhavet och texten på vykortet lyder i översättning: Om du ser filmen Hajen baklänges är det en hjärtknipande historia om en haj som skänker armar och ben till funktionshindrade.

Sonen nattbadar i Medelhavet och då brukar vi båda tänka på hajar. Vi har till och med gjort en bok och en utställning ihop. Titeln på boken/utställningen säger allt som behöver sägas: ”Hur en man övervinner sin rädsla för hajar”.
Björns semesterkort är en blinkning till detta projekt.

Men i ett större sammanhang belyser baklänges-tanken ett fenomen i tiden. Nämligen att allt beror på i vilket perspektiv vi väljer att se världen. Det gäller till exempel hur vi ser på det som händer långt bortom udden just nu:
– Efter två decenniers krig lämnar USA och dess allierade Afghanistan.
Vad har man uppnått?
– Nada!
Lika lite som när USA tvingades lämna Vietnam 1975.

Den enda skillnaden är att Kabul faller så mycket snabbare än Saigon gjorde. Det är synd om de människor som hamnar i korselden. Men Afghanistans förbannelse är inte talibanerna, utan att utländska makter under tre sekler –Storbritannien (1800-talet), Sovjet (1900-talet) och USA (2000-talet) – tagit sig rätten att bestämma hur Afghanistan ska styras.
Just nu har mediecirkusen fokus på Afghanistan. I morgon hamnar människor där i samma medieskugga som Irak, Syrien och Libyen där världspolisen lämnat kaos och död efter sig.
Slutsats?
– Det finns inget så meningslöst som när det som inte borde göras alls utförs på ett kompetent sätt.

Hon: ja det händer grejer när man är borta, men här på Udden är det mycket trevligare grejer. Som att vindruvorna har mognat, och att fåglarna inte har upptäckt det, än. Kan bero på att de fortfarande är aningen aningen för hårda. När jag har bestämt mig för att nu är det dags att skörda, brukar de små rackarna redan ha varit där. Borde kanske tagit in några idag då, men det har jag inte hunnit…

Är så lycklig över att vara tillbaka och gå runt och fixa med de nedrasade tomatplantorna (var hård vind när vi var borta…), skörda och småäta lite under tiden. Klippa bort vissna grenar och ruttna tomater. Ja det går fort och händer mycket på fyra dygn. Först blev jag förskräckt, men snart såg jag inte de tydliga hösttecknen längre, bara det vackra som att rosorna är på gång igen till exempel…

Sedan behövde surdegen fräschas upp så nu har jag ett bröd på enbart kulturarvssorter på gång igen. Blev lite si och så senast, då använde jag enbart fullkorn. Det dög, men var inte toppenbra. Nu tog jag lite siktat mjöl i också. Men alla tre vetesorterna är med, Jacoby, Dala– och Ölandsvete. Håller tummarna för att det blir bra!

Fanns bara två havrekakor kvar i burken i morse så bakade en sockerkaka också. Frukost utan kaka är ingen frukost!

Och nu puttrar en Bolognese gjord på de nyskördade tomaterna på spisen. Allt utom köttfärsen som är från Attanäs gård är odlat på Udden. Vitlöken, chilin, paprikan, löken, oreganon, basilikan och salvian. Och så lite av mina malda chilikryddor är i förstås. Gillar när det är lite sting.

Känns så himla bra att bara kunna gå ut och hämta det jag behöver utan att behöva åka och handla. Dessutom har jag haft en kund här idag. Berömde grönkålen, och han fick plocka så mycket han ville. Kommer aldrig hinna göra av med all. Och så köpte han en gurka och lite tomater också. Väldans bra dag alltså! Fast det var väldigt kul i Stockholm också…