(Uppdaterad 17:45)
Han: Säga vad man vill om poeten Karin Boye, men inte tänkte hon på rosor när hon skrev att Ja visst gör det ont när knoppar brister. Samtidigt som det är höst i luften brister svärmors gula Goldstern plötsligt ut i blom igen. Vår gula klätterros på sjösidan blommar i omgångar från juni till oktober och det utan minsta smärta så vitt jag kan se.
– Och den är värt att se.
Jag är både stolt och nöjd, för det var jag som köpte och planterade den rosen. Liksom att jag har planterat alla rosor här på udden.
– Utom Margaretas minnesros som Adam (till skillnad från mina ytliga gropar) planterade som det står i böckerna att man ska göra.
Ändå vet jag att det är hon som växer mest och bäst på udden. Bara för något år sedan var hon en stockholmsbrud som sa att hon aldrig skulle bli en klimakteriehäxa som står på alla fyra i ett trädgårdsland.
– Och nu smyger hon omkring och plåtar sina blommor och plantor som en annan Peter Artedi.
Jag vet, du har ingen aning om vem Artedi var. Men Artedi (1705-1735), bördig från Anundsjö socken i Ångermanland, var förmodligen det verkligt stora geniet bakom Carl von Linnés Systema Naturae (1735). Det hävdar i alla fall författaren Fredrik Sjöberg (Flugfällan, Bonnier Pocket) som antyder ett drama i tysthet: Artedi drunknade i Amsterdams kanaler blott 30 år gammal varvid allt ljus fokuserade på bäste kompisen Linné – som senare samma år publicerade deras arbete under eget namn i just Amsterdam.
Alla andra jämförelser bortser jag från, men om jag här på bloggen gett ett annat intryck så är sanningen att jag under det senaste året reducerats till en smålat vaktmästare som hasar omkring och gör det hon säger åt mig att göra.
– Och som redan vid tretiden börjar undra vilken eftermiddagsdrink hon ska bjuda mig på idag.
Ja, även den har hon tagit över från Margareta. Men tillbaka till trädgården. Faktum är att av alla de jordbäddar jag byggt – ? stycket vid det här laget – har jag bara en kvar: Potatislandet.
– Jag kallar det för Gazaremsan eftersom det ligger vid sjön, utanför vår egentliga tomt.
Självvalt? Nja, potatis (Solanum tuberosum) och tomater (Solanum lycopersicum) tillhör samma släkt, familjen Solanaceae – som även inkluderar aubergine (Solanum melongea), paprika och chilipeppar (Capsicum annuum).
Problemet, har jag fått lära mig, är att mina potatisar kan utveckla potatisbladmögel som är ett hot mot hennes tomater med mera. Därav det frivilliga utanförskapet.
Hon: ha ha, ja och inte ens potatisen sköter du ju nuförtiden med något riktigt engagemang, så helt självvalt! Och drink blir det ingen idag eftersom vi ska in till Kalmar och hämta upp varor jag beställt från Reko–ringen.
Sitter faktiskt i bilen på Skällby gårds parkering nu och väntar på att klockan ska bli 18.00, då öppnar varu-utlämningen. Mycket mer har jag inte fått gjort idag, tog väl ut mig igår… Men en promenad med kompisen och grannen Kicki har jag tagit. Vi gick i hennes barndoms trakter, några kilometer söder om Skeppevik. Kollade lite efter svamp, men hennes kusins fru hade hunnit före. Typiskt! Få ta ny tur om någon vecka 😉
peppekerstin.blog 
Publicerat av